Den kommer kanske inte till sin fulla rätt i vår lägenhet, men sen, när/om vi flyttar, kommer den bli supersnygg över matbordet! (Jonas är kanske inte lika begeistrad som jag men jag har fått lov att ha den uppe...)
söndag, mars 28, 2010
Fynd!
Är mycket nöjd med dagens fynd hos antikhandlaren i Skånes Fagerhult: en Hans-Agne Jacobsson-lampa som jag tittat på varje gång jag varit där, för 200 kr!
Den kommer kanske inte till sin fulla rätt i vår lägenhet, men sen, när/om vi flyttar, kommer den bli supersnygg över matbordet! (Jonas är kanske inte lika begeistrad som jag men jag har fått lov att ha den uppe...)
Den kommer kanske inte till sin fulla rätt i vår lägenhet, men sen, när/om vi flyttar, kommer den bli supersnygg över matbordet! (Jonas är kanske inte lika begeistrad som jag men jag har fått lov att ha den uppe...)
lördag, mars 20, 2010
Dagens bak
Tänkte att jag för ovanlighetens skull skulle skriva ett lite mindre aggressivt och mer vardagligt inlägg och även passa på att skryta lite. Har idag, för första gången, bakat makroner och det gick faktiskt förvånansvärt bra, mycket tack vare ett bra recept.
Började, som man ju ska, med en fin uppställning av allt som behövdes (och passar även på att visa upp vår fina nya köksbänk)
Smeten blev kanske lite för lös (trots allt pyssel med den) och kanske skulle jag investerat i en lite mer avancerad sprits...
Plåt två blev dock lite snyggare
Väl färdiga så var det i alla fall några som blev riktigt snygga.
Och fyllda med citronsmörkräm, mintchoklad och hallonsmörkräm blev de både snygga och smaskiga.
fredag, mars 19, 2010
bägaren som rinner över
Hade ett intressant möte idag där jag lyckades med att göra mig ovän med prefekten.
Det hela började med att Lunds Universitet ska ha genuscertifiering och att vi är en av de tre institutioner som anmält att vi vill vara med och testa detta (eller ja, prefekten har anmält det utan att riktigt förankra det i organisationen). Och det är ju bra och trevlig eftersom genusfrågor är viktiga och det är bra att få mer resurser för att föra fram genusfrågan.
Så, för några veckor sedan kom ett mail om huruvida man ville vara med i en "referensgrupp" som skulle jobba med genuscertifieringsfrågor. Jag och några andra tackade ja och idag var det dags för möte tillsammans med jämställdhetsgruppen (som redan jobbar med genusfrågor), prefekten och en av projektledarna för hela universitetets arbete med genuscertifiering.
På mötet och på ett tidigare möte, framkom det att vi i "referensgruppen" förväntas bestämma vilka frågor vi tycker är viktiga och sedan driva, genomföra och följa upp dessa. Jag frågade därför om det verkligen är så det är tänkt eftersom vi då inte är en "referensgrupp" utan en "projektgrupp", vilket för mig är en jävla skillnad (en är ett bollplank den andra genomförande) och att om det nu är en projektgrupp så känner jag mig lite inlurad eftersom det inte var på de premisserna jag gick med. Och då brakade det loss... Prefekten, som tar allting personligt, blev genast defensiv och försökte förklara sig på tusen olika sätt som inte klargjorde någonting och universitetets representant började säga något helt annat än prefekten och läsa ur deras projektbeskrivning och tycka att "alla ska ju jobba tillsammans ändå". Men jag hade fått nog av allt snack och ordbajseri och släppte det inte utan ville få svar på frågan: "är vi en referensgrupp som ska vara ett bollplank som någon/några som faktiskt utför arbetet kan vända sig till eller är vi en projektgrupp som ska utföra själva arbetet?". Inte så svår fråga att besvara kan jag tycka och ganska central för alla medverkande. Men nej - vi skulle vara en referensgrupp och det skulle utses en drivande person men den personen skulle inte vara ansvarig och inte heller så drivande utan mer boka lokaler och koka kaffe och vi skulle göra all planering.
"Så, vi är med andra ord en projektgrupp?" frågade jag då.
"Ja det spelar väl inte så stor roll vad man kallar det" säger prefekten irriterat.
"Det gör det väl visst - man går ju in i arbetet på helt olika premisser och detta var inte den premissen vi gick med på från början" kontrar jag.
Robin, bibliotekarien, försöker medla och stötta mig lite och tycker att "nu ska vi väl lugna ner oss".
"Jamen Linda vill ju inte vara med om det är en projektgrupp" säger prefekten hetsigt.
"Det har jag väl verkligen inte sagt!" säger jag, "men jag tror inte att jag vill vara med om det ska vara sånhär stämning i arbetet".
Bibliotekarien lugnade åter ner situationen och några andra hoppade in och tyckte att jag hade rätt och att vi väl bara kan kalla saker vid deras rätta namn. "Ja ni får ju kalla det vad ni vill, men det är väl ingen skillnad mellan en referensgrupp eller projektgrupp" muttrade universitetsrepresentanten och befäste där för mig att hon verkligen inte har någon aning om vad hon pratar om eller håller på med. Det spelar väl en jävla roll vad man kallar saker och jag tycker det är oerhört viktigt att man använder rätt begrepp för rätt sak! Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta och så vidare... Hur kan någon som sitter på genomförandenivå för genuscertifieringen för hela universitetet vara så ignorant och så korkad? Hur kan man ha någon på en sådan nivå som uppenbarligen inte ens gått den mest grundläggande projektledarutbildning (som jag faktiskt precis gjort och där vi så sent som igår just pratade om skillnaderna mellan projekt- och referensgrupper)?
Så jag undrar hur det här genusarbetet ska gå. Det är bara yta och kosmetika och det är ingen på högre nivå som faktiskt är beredd att satsa någon på det.
Det visade sig inte minst i onsdags när prefekten kallade in mig på sitt kontor för att diskutera det förslag jag lagt på att doktorander på institutionen ska få samma möjligheter som på fysicum att få dubbel förlängning i tid för föräldraledighet (är man ledig 6 månader får man sin tjänst förlängd med 6 månader). Han berättade då att han tagit upp det med någon grupp och ingen tyckte att det var en bra idé för det skulle kosta för mycket för institutionen och "då kan vi ju inte anställa nya doktorander och få pengar för examina och publikationer"... Näe, men då kanske vi inte kan anställa nya doktorander då! Vi har ju för fan inte ens skrivbord till alla som vi anställt nu! Det är så typiskt - gärna jämställdhet och genus men inte om det kostar något.
Dessutom visade det sig att han redan lämnat frågan vidare till jämställdhetsgruppen som nu skaffar underlag och tänker driva den. Så det kan ju tyckas ganska märkligt att han bara själv har beslutat att det inte blir av och att frågan är färdigbehandlad. Så jag hoppas fortfarande på att det kanske kan gå igenom på något vis.
Så nu är jag ovän med prefekten och en besvärlig typ. Ska bli kul att gå på fest hos handledaren ikväll och träffa honom där...
Det hela började med att Lunds Universitet ska ha genuscertifiering och att vi är en av de tre institutioner som anmält att vi vill vara med och testa detta (eller ja, prefekten har anmält det utan att riktigt förankra det i organisationen). Och det är ju bra och trevlig eftersom genusfrågor är viktiga och det är bra att få mer resurser för att föra fram genusfrågan.
Så, för några veckor sedan kom ett mail om huruvida man ville vara med i en "referensgrupp" som skulle jobba med genuscertifieringsfrågor. Jag och några andra tackade ja och idag var det dags för möte tillsammans med jämställdhetsgruppen (som redan jobbar med genusfrågor), prefekten och en av projektledarna för hela universitetets arbete med genuscertifiering.
På mötet och på ett tidigare möte, framkom det att vi i "referensgruppen" förväntas bestämma vilka frågor vi tycker är viktiga och sedan driva, genomföra och följa upp dessa. Jag frågade därför om det verkligen är så det är tänkt eftersom vi då inte är en "referensgrupp" utan en "projektgrupp", vilket för mig är en jävla skillnad (en är ett bollplank den andra genomförande) och att om det nu är en projektgrupp så känner jag mig lite inlurad eftersom det inte var på de premisserna jag gick med. Och då brakade det loss... Prefekten, som tar allting personligt, blev genast defensiv och försökte förklara sig på tusen olika sätt som inte klargjorde någonting och universitetets representant började säga något helt annat än prefekten och läsa ur deras projektbeskrivning och tycka att "alla ska ju jobba tillsammans ändå". Men jag hade fått nog av allt snack och ordbajseri och släppte det inte utan ville få svar på frågan: "är vi en referensgrupp som ska vara ett bollplank som någon/några som faktiskt utför arbetet kan vända sig till eller är vi en projektgrupp som ska utföra själva arbetet?". Inte så svår fråga att besvara kan jag tycka och ganska central för alla medverkande. Men nej - vi skulle vara en referensgrupp och det skulle utses en drivande person men den personen skulle inte vara ansvarig och inte heller så drivande utan mer boka lokaler och koka kaffe och vi skulle göra all planering.
"Så, vi är med andra ord en projektgrupp?" frågade jag då.
"Ja det spelar väl inte så stor roll vad man kallar det" säger prefekten irriterat.
"Det gör det väl visst - man går ju in i arbetet på helt olika premisser och detta var inte den premissen vi gick med på från början" kontrar jag.
Robin, bibliotekarien, försöker medla och stötta mig lite och tycker att "nu ska vi väl lugna ner oss".
"Jamen Linda vill ju inte vara med om det är en projektgrupp" säger prefekten hetsigt.
"Det har jag väl verkligen inte sagt!" säger jag, "men jag tror inte att jag vill vara med om det ska vara sånhär stämning i arbetet".
Bibliotekarien lugnade åter ner situationen och några andra hoppade in och tyckte att jag hade rätt och att vi väl bara kan kalla saker vid deras rätta namn. "Ja ni får ju kalla det vad ni vill, men det är väl ingen skillnad mellan en referensgrupp eller projektgrupp" muttrade universitetsrepresentanten och befäste där för mig att hon verkligen inte har någon aning om vad hon pratar om eller håller på med. Det spelar väl en jävla roll vad man kallar saker och jag tycker det är oerhört viktigt att man använder rätt begrepp för rätt sak! Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta och så vidare... Hur kan någon som sitter på genomförandenivå för genuscertifieringen för hela universitetet vara så ignorant och så korkad? Hur kan man ha någon på en sådan nivå som uppenbarligen inte ens gått den mest grundläggande projektledarutbildning (som jag faktiskt precis gjort och där vi så sent som igår just pratade om skillnaderna mellan projekt- och referensgrupper)?
Så jag undrar hur det här genusarbetet ska gå. Det är bara yta och kosmetika och det är ingen på högre nivå som faktiskt är beredd att satsa någon på det.
Det visade sig inte minst i onsdags när prefekten kallade in mig på sitt kontor för att diskutera det förslag jag lagt på att doktorander på institutionen ska få samma möjligheter som på fysicum att få dubbel förlängning i tid för föräldraledighet (är man ledig 6 månader får man sin tjänst förlängd med 6 månader). Han berättade då att han tagit upp det med någon grupp och ingen tyckte att det var en bra idé för det skulle kosta för mycket för institutionen och "då kan vi ju inte anställa nya doktorander och få pengar för examina och publikationer"... Näe, men då kanske vi inte kan anställa nya doktorander då! Vi har ju för fan inte ens skrivbord till alla som vi anställt nu! Det är så typiskt - gärna jämställdhet och genus men inte om det kostar något.
Dessutom visade det sig att han redan lämnat frågan vidare till jämställdhetsgruppen som nu skaffar underlag och tänker driva den. Så det kan ju tyckas ganska märkligt att han bara själv har beslutat att det inte blir av och att frågan är färdigbehandlad. Så jag hoppas fortfarande på att det kanske kan gå igenom på något vis.
Så nu är jag ovän med prefekten och en besvärlig typ. Ska bli kul att gå på fest hos handledaren ikväll och träffa honom där...
söndag, mars 07, 2010
genus i radio
Bloggen är tillbaka! Inte för att jag tror att det är någon som direkt har saknat den eller kanske ens märker att den är tillbaka, men jag tänkte försöka få lite rutin på att uppdatera den nu.
Anledningen just idag är att jag lyssnar på filosofiska rummet från Lund om vår genuscertifiering och jag blir så upprörd att jag ropat rakt ut i soffan här hemma. Eftersom vår institution är en av de tre som är aktiva i genuscertifieringsarbetet så vet jag en hel del om vad det handlar om och jag kan inte låta bli att bli både häpen och upprörd över att det fortfarande finns människor som har sådana åsikter som två medverkande i det här programmet (Svante Nordin, professor i idé- och lärdomshistoria och Tanja Bergkvist, typ lektor i matematik i Stockholm och bloggare som i och för sig verkar vara dum i huvudet på alla plan). Och speciellt förbannad blir jag när det är kvinnor som för fram åsikter om att genus bara är trams och en politisk agenda som inte behövs på universiteten! Kvinnor som vägrar inse att bara för att det har gått bra för dem så är alla som behandlas illa på grund av sitt kön gnällfisar som inte är beredda att kämpa. Åååååh vad jag blir frustrerad!!! Och så gubbar som tycker att allt ska vara som det alltid har varit på universitetet och att vi ska vara helt fria från all påverkan utifrån och bara sitta här på våra kammare och hålla på med vår forskning. Med hans resonemang var det väl som allra bäst förr när det bara var män på universitetet... Blir så arg så arg och så ledsen över att det finns så många inskränkta knökkonservativa idioter på universitetet. Jag borde ju veta att det är så vid detta laget men ändå blir jag så ledsen varje gång jag stöter på dem (och det sker ju oftare och oftare även på vår institution - vissa där går verkligen från klarhet till klarhet (eller djupare och djupare in i dunklet)). Fy fan för alla gubbjävlar, män som kvinnor!
Med detta arga orerande är alltså bloggen vid liv igen. Kanske blir det lite gladare och snällare inlägg framöver, vi får väl se... Imorgon ska jag gå på universitetets 8-marsseminarium så antagligen är jag bara ännu mer arg då...
Anledningen just idag är att jag lyssnar på filosofiska rummet från Lund om vår genuscertifiering och jag blir så upprörd att jag ropat rakt ut i soffan här hemma. Eftersom vår institution är en av de tre som är aktiva i genuscertifieringsarbetet så vet jag en hel del om vad det handlar om och jag kan inte låta bli att bli både häpen och upprörd över att det fortfarande finns människor som har sådana åsikter som två medverkande i det här programmet (Svante Nordin, professor i idé- och lärdomshistoria och Tanja Bergkvist, typ lektor i matematik i Stockholm och bloggare som i och för sig verkar vara dum i huvudet på alla plan). Och speciellt förbannad blir jag när det är kvinnor som för fram åsikter om att genus bara är trams och en politisk agenda som inte behövs på universiteten! Kvinnor som vägrar inse att bara för att det har gått bra för dem så är alla som behandlas illa på grund av sitt kön gnällfisar som inte är beredda att kämpa. Åååååh vad jag blir frustrerad!!! Och så gubbar som tycker att allt ska vara som det alltid har varit på universitetet och att vi ska vara helt fria från all påverkan utifrån och bara sitta här på våra kammare och hålla på med vår forskning. Med hans resonemang var det väl som allra bäst förr när det bara var män på universitetet... Blir så arg så arg och så ledsen över att det finns så många inskränkta knökkonservativa idioter på universitetet. Jag borde ju veta att det är så vid detta laget men ändå blir jag så ledsen varje gång jag stöter på dem (och det sker ju oftare och oftare även på vår institution - vissa där går verkligen från klarhet till klarhet (eller djupare och djupare in i dunklet)). Fy fan för alla gubbjävlar, män som kvinnor!
Med detta arga orerande är alltså bloggen vid liv igen. Kanske blir det lite gladare och snällare inlägg framöver, vi får väl se... Imorgon ska jag gå på universitetets 8-marsseminarium så antagligen är jag bara ännu mer arg då...
måndag, november 23, 2009
Gubbsnack
"Man ska ha en fru som varje morgon hänger upp lunchen i en påse på ytterdörren så att man inte glömmer att ta med den"
"När jag åker ut på fältarbete brer hon ett helt gäng mackor till mig som jag kan ta med"
"Hon tycker om att göra det och ta hand om mig och det har ingenting med någon jävla jämnställdhet att göra"
Japp. Så gick snacket från Professor P i lunchrummet idag. Tidigare har han erkänt att han aldrig (alltså aldrig någonsin i hela sitt 60+-liv) har använt en tvättmaskin...!? Och han har också, vid en tidigare diskussion, yttrat de ofta uttalade men alltid helt meningslösa och idiotiska orden:
"Jo, men ibland kan det ändå bli för jämnställt"
Tur att det snart är pensionering på gång för somliga.
"När jag åker ut på fältarbete brer hon ett helt gäng mackor till mig som jag kan ta med"
"Hon tycker om att göra det och ta hand om mig och det har ingenting med någon jävla jämnställdhet att göra"
Japp. Så gick snacket från Professor P i lunchrummet idag. Tidigare har han erkänt att han aldrig (alltså aldrig någonsin i hela sitt 60+-liv) har använt en tvättmaskin...!? Och han har också, vid en tidigare diskussion, yttrat de ofta uttalade men alltid helt meningslösa och idiotiska orden:
"Jo, men ibland kan det ändå bli för jämnställt"
Tur att det snart är pensionering på gång för somliga.
torsdag, november 19, 2009
stormvarning
Såhär ser det ut när man tittar ut genom våra takfönster i köket och vardagsrummet efter gårdagens storm. Takplåten har slitits loss och vridit sig runt och gården är full av takpapp. Förhoppningsvis har plåtisen varit på plats när jag kommer hem från jobbet...
fredag, november 13, 2009
frys och föreläsning
Tillbringade måndagen och tisdagen i ett frysrum i Umeå tillsammans med Petra från jobbet. -17,5 och blåsigt (på grund av fläkten), men ganska roligt trots allt, om inte annat såg vi fina och rosiga ut när vi kom upp till fikat. Stod där och sågade upp våra frusna sjösediment från Krankesjön i halvcentimeterstora bitar med hjälp av en bandsåg. Inte alla som sågar gyttja med bandsåg på jobbet... Bodde på ett helt fantastiskt bra hotell - Best Western Botnia - som jag rekommenderar till alla som någonsin ska till Umeå! Man fick skjuts till och från jobbet (eller tåget eller vad man nu ville) varje dag, man fick värsta frukosten, vi fick middagsbuffé och dessutom en superschysst bastu med utsikt över älven! Och allt för ungefär 700 kr/person och natt! Nu blev det bara en natt eftersom vi blev klara mycket fortare än vi tänkt och tog tåget hemåt redan på tisdagsnatten, men jag ser fram emot att återvända.
torsdag, oktober 29, 2009
genus schmenus
Satt idag och pratade länge med min nya rumskamrat som är postdoc, jättetrevlig och tittar på alger precis som jag, och häpnade över hur hon blivit behandlad. Hon undersöker prover från en ö i södra Atlanten som professor S jobbat med i flera år och tycker är jätteviktig. Nu i januari ska fler prover tas på ön och en expedition, ledd av professor S, ska dit och jobba. Och min rumskamrat har inte ens tillfrågats om att följa med (trots att hon är en stor del i projektet och dessutom har väldigt mycket fälterfarenhet). Ok, det är väl en sak - de kanske hade planerat denna resa väldigt länge och det fanns inte resurser eller vad som helst. Men så visar det sig att av dessa nio män (så klart) som ska åka så är en av dem professor S föredetta doktorand "kronprinsen" som inte längre jobbar med projektet alls, och en är doktor A som jobbar med helt andra saker på en helt annan avdelning men får följa med för att han ju är så "stor och stark". Och som om inte det vore nog: när min rumskompis uttrycker att hon skulle ha tyckt att det var roligt att följa med så säger professor S "ja, näe jag tänkte ju på din lilla dotter"!?!?! !?!?!?!? !!!!! Skulle han någonsin komma på tanken att säga så till en man? Och är det inte upp till henne att avgöra om hon skulle kunna vara ifrån sin lilla dotter så länge? Och tycker han verkligen att det är rätt att straffa henne bara för att hon är mamma???
Jag vet att jag inte borde bli förvånad eftersom professor S tidigare, när det visade sig att "kronprinsen" skulle flytta till England och att kronprinsens nya tjej forskare A skulle följa med i ett halvår, sa till forskare A "ja, då får du se till att inte störa K i hans forskning"!? !?!?!?! Utan en tanke på att hon faktiskt är en mer framstående forskare än kronprinsen och att det kanske är han som inte ska störa henne!! Eller att människor nuförtiden faktiskt inte bara vill forska 24 timmar om dygnet utan även ha mänskliga relationer och att kronprinsen kanske faktiskt vill bli "störd" ibland.
Åh, dessa gubbar. Gubbar gubbar gubbar gubbar gubbar!!! Förstockade och dryga! Man blir så arg!!!
Jag vet att jag inte borde bli förvånad eftersom professor S tidigare, när det visade sig att "kronprinsen" skulle flytta till England och att kronprinsens nya tjej forskare A skulle följa med i ett halvår, sa till forskare A "ja, då får du se till att inte störa K i hans forskning"!? !?!?!?! Utan en tanke på att hon faktiskt är en mer framstående forskare än kronprinsen och att det kanske är han som inte ska störa henne!! Eller att människor nuförtiden faktiskt inte bara vill forska 24 timmar om dygnet utan även ha mänskliga relationer och att kronprinsen kanske faktiskt vill bli "störd" ibland.
Åh, dessa gubbar. Gubbar gubbar gubbar gubbar gubbar!!! Förstockade och dryga! Man blir så arg!!!
onsdag, oktober 28, 2009
proteindrink
Eftersom jag denna vecka är köksvakt har jag ansvar för att sätta på diskmaskinen, plocka ur densamma och se till att det finns kaffe i kaffemaskinen. Inte särskilt svårt eller ansträngande utan snarare ganska bra eftersom det tvingar mig att vara på jobbet klockan åtta så att jag kan fixa allt som kan behöva fixas innan tio-fikat. Och i måndags var jag verkligen glad att jag var på plats tidigt...
Det hela började med att jag öppnade luckan under kaffemaskinen för att tömma sumppåsen som sitter där och möttes av ett helt skåp fyllt med kaffesump. Suck. Medan jag som bäst städade upp kom dessutom professor Lindh och skojade till det: "Men Linda, vad har du nu ställt till med? Du vet väl att du måste sätta på soppåsen ordentligt". Kul. Speciellt när det är måndag morgon och jag inte har något som helst ansvar för vad som hänt. Kan hända att jag var ganska kort i mitt svar till professor Lindh... Det härligaste kom dock sen, när jag skulle försöka se vad som var fel på transporten av sump ner till soppåsen. Lyckades få loss några maskinbitar och det som växte där var inte vackert... Urk!! Känns härligt att veta att kaffet som man druckit i några veckors tid varit berikat och smaksatt med lite andra organismer.
Det hela började med att jag öppnade luckan under kaffemaskinen för att tömma sumppåsen som sitter där och möttes av ett helt skåp fyllt med kaffesump. Suck. Medan jag som bäst städade upp kom dessutom professor Lindh och skojade till det: "Men Linda, vad har du nu ställt till med? Du vet väl att du måste sätta på soppåsen ordentligt". Kul. Speciellt när det är måndag morgon och jag inte har något som helst ansvar för vad som hänt. Kan hända att jag var ganska kort i mitt svar till professor Lindh... Det härligaste kom dock sen, när jag skulle försöka se vad som var fel på transporten av sump ner till soppåsen. Lyckades få loss några maskinbitar och det som växte där var inte vackert... Urk!! Känns härligt att veta att kaffet som man druckit i några veckors tid varit berikat och smaksatt med lite andra organismer.
tisdag, oktober 27, 2009
enkla poäng
Hade idag en av de enklaste men också märkligaste doktorandkurserna hittills: Scientific Writing med Björn Gustavii. Det var en kurs om hur man skriver sin avhandling, hur man skriver på ett korrekt vetenskapligt sätt och hur man gör figurer, tabeller osv. Kursboken som vi fick ut i förväg är jättebra och kursen i sig var det verkligen inget fel på, men att ha föreläsning från 10-16 med en 77-årig föreläsare som är i princip döv och bara hör en om man talar i en speciell mikrofon är onekligen ganska speciellt. Och jag förvånades över hur mycket det påverkade gruppen. Har aldrig varit i en liknande situation och har aldrig reflekterat över det heller, men allting blev ganska märkligt. Alla former av diskussion eller samtal i gruppen omöjliggjordes, ingen ställde några frågor och så fort något var otydligt fick någon ta mikrofonen och försöka förklara högt och tydligt vad det var någon annan undrade. Och det blev ju inte enklare av att hälften av deltagarna inte kunde svenska och att Björn (trots >100 publicerade artiklar) inte direkt var en fena på engelska och gärna pratade svenska även med de icke-svensktalande. Ojojoj. Mycket märkligt men ganska roligt. Och han var en väldigt gullig gubbe - vi hade alla varsin enkel hemuppgift (där svaret i princip stod utskrivet i boken) som vi redovisade, och han blev helt chockad över hur bra vi alla var. "Oh, that is really excellent!" var ett omdöme som vi alla fick så hans positiva feedback kan man verkligen inte klaga på.
måndag, oktober 12, 2009
kissemiss
På onsdag ska vi åka och sticka näsan i några ragdoll-katter för att testa och hoppas att vi inte blir allergiska! De ska ju tydligen vara allergivänliga och nu har jag hittat en uppfödare i Staffanstorp som har två kattungar kvar och har lovat att vi ska få komma och hälsa på dem. Är ju så himla sugen på en liten katt!
Saga - supergullig!!!
Balder - ser lätt psykotisk ut men gullig ändå...
Saga - supergullig!!!
Balder - ser lätt psykotisk ut men gullig ändå...Hur går det förresten med ordpusslet mina vänner? Har fått bra hjälp av Mona, men nu har jag kört fast igen. Kommer ni på bra ord så tryck på spara och skicka över den URL som man får där :-)
måndag, oktober 05, 2009
Funny farm
Kristina och Linus tipsade om ett ordassociationsspel som jag nu har spelat från och till hela sommaren. Har kommit en bra bit på vägen, men det finns fortfarande många luckor. Så har ni tråkigt så gå och testa själva här. Eller hjälp mig med mitt spel genom att merga med det via
http://shygypsy.com/farm/p.cgi?state=plhpodoacpophlopfbmllhllpkljdcjocnhdilmkphmpjfpnjlkkoljphpphhcnohopiocmppbmdmhihhalpppjphabkpbihaaaapaaplaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa&style=bzxvvwatwtbarjxboapwtfwqtsyadxdtrttypcwmfsaybyyhtnybrpxmxslsdmmgehxajgab&i=3&j=1&cmd=guess&guess=+
torsdag, oktober 01, 2009
Pimpar Skodan
Fick den här fina wunderbaumen i present av Jonas som hittat den på macken i Skånes Fagerhult. Vi tänkte att den kanske skulle dofta svettig lastbilschaffis, eller dammig choklad, men doften är svårbeskrivbar. Lite sådär neutralt fräsch. Som en välstädad toalett på en rastplats i Europa. En sådan där man betalar till en liten tant för att gå in.
onsdag, september 23, 2009
Bröllopsbilder
Ja, nu har vi äntligen kommit dithän att vi lagt upp bilder från bröllopet på internet. Så på www.wendrup.se/dalabrollop finns ett helt gäng (tack till alla som bidragit med bilder!). Kommer även upp bilder från Island snart.
tisdag, september 01, 2009
rafting förresten
Här är en film om vår raftingtur (ja, inte vår direkt, men samma tur som vi gjorde).
Island 2
Det är tisdag morgon och vi sitter på hotellrummet och funderar på vad vi ska hitta på idag. Blir nog att vi går på stan och tar det lugnt. Har hittills hunnit med ganska mycket - började som sagt på Kaffibarinn med lite av en utekväll och fortsatte på söndagen med en resa till Blå lagunen där vi slappade i det varma vattnet och hade det gött. Käkade på vårt favvoställe Café Paris och slappade på kvällen. Igår var det dags för äventyr och vi började med valsafari. Fick se några små delfinliknande varelser (marsvin?) men inte en enda val. Vi var dock ganska nöjda ändå eftersom det var en rolig båtresa, men vi fick biljetter till en annan tur så kanske bokar vi in en sådan när vi nu ändå är här. Efter båtresan blev vi upphämtade och körda ut på landet där vi fick ta på oss våtdräkter och ge oss ut på Hvita-floden för river rafting. Vår guide såg ut som Promoe och vi delade flotte med sex britter och lyckades därmed komma undan de störiga amerikanerna som var så högljudda och uppmärksamhetskrävande som bara amerikaner i grupp kan vara... Raftingen var väldigt rolig och inte särskilt svår (precis lagom nivå) och mitt i alltihop fick vi hoppa från en hög klippa ner i glaciärfloden. Roligt! Efteråt väntade bastu och badtunnor innan vi fick skjuts tillbaka till hotellet. Superrolig dag! Kommer ni till Island och vill äventyra så rekommenderar jag varmt Arctic Rafting!
Island 1
Efter en vecka i grupp där vi åkt runt och tittat på lava, kratrar, pseudokratrar, lava, sprickor, lava, kratrar och lava så är det ganska skönt att Jonas nu har kommit och att vi får sköta oss själv. Veckan innan var dock väldigt bra (förutom att det regnade varje dag) - vi har fått se det mesta av Island (förutom östkusten) och till och med kört över höglandet (en resa på 10 timmar över skumpiga vägar där man som mest kunde hålla 50). Dessutom har vi tittat på vattenfall, sett bubblande lerpölar (och nästan kräkts av den fullkomligt vidriga doften av ruttna ägg), badat i såväl badtunnor som naturligt uppvärmda bad (som Blå lagunen) som i helt naturligt varma bäckar, druckit öl, ätit trerättersmiddagar varje kväll och haft det ganska trevligt. Enda smolket i glädjebägaren var väl att det var min gamla vän führern som ledde exkursionen och mitt tålamod med honom började tryta mot slutet, men då var också resan nästan över.
Det hela avslutades med utgång på Kaffibarinn, ett av de trendigaste ställena i Reykjavik tydligen och delägt av Damon Albarn, där jag och Jonas mötte upp de andra (eftersom Jonas inte fick lov att vara med på avslutningsmiddagen trots att führerns flickvän fick komma och jag då inte hade någon större lust att vara med heller) och drack öl och drinkar och hade det trevligt.
lördag, augusti 22, 2009
Island
Nu bär det av till Island i två veckor. Tåget går om en halvtimme och flyget klockan två och sedan väntar en vecka med fyrhjulsdriven buss runtom på ön och så en vecka med Jonas i Reykjavik med valsafari, white water rafting och utflykter!
söndag, augusti 16, 2009
första tiden som nygifta
Har nu varit gifta i lite mer än tre veckor och livet kan väl inte sägas ha förändrats sådär speciellt mycket. Vi har framför allt tillbringat tiden på landet där både det ena och det andra har hänt. Idag fick vi motorn till vår fina fina båt och gav oss ut på sjön (där motorn påpassligt nog lade av och vi fick lära oss byta säkerhetssprint i propellern) och besökte dessutom Jula postordervaruhus som vi lämnade med en luftpistol, ett badmintonset, ett öskar, en vattentät säck och en fjärrstyrd leksaksbil. Mest leksaker alltså... Sen fick Jonas bästa födelsedagspresente - en superduperbra råsaftcentrifug! Två liter äppeljuice har tagits med till stan. Hurra!
Utöver detta har även små lyktor hängts upp i träden, två ton stenkross lagts ut till grund för badtunnan, äpplen plockats och äppelmos, vinbärssaft och -gelé tillagats med mera med mera.
Lite följer här på bild:
En noshörningsbagge som tydligen gick och självdog mitt på vår gräsmatta
Fick en båt av Jonas farbror Svempa i bröllopspresent. Att få upp den på ett flak var inte det lättaste, trots att vi hade bra hjälp av Odd...
Fick dock ner båten till sjön till slut och i kom den också
Och såhär fint ligger den nu
I Leksand fick vi tips om att bygga en liten eldstad som man kan samlas kring på kvällarna och grilla eller göra pannkakor eller bara värma sig och mysa. Odd och Jonas byggde den första versionen som jag sedemera rev och byggde om med hjälp av en del murbruk. Blev riktigt bra!
5 kubikmeter ved är väldigt mycket mer än vad man kanske tror när man beställer det...
Jonas stora byggprojekt - vedboden. Numera kan man kalla honom Ernst.
Utöver detta har även små lyktor hängts upp i träden, två ton stenkross lagts ut till grund för badtunnan, äpplen plockats och äppelmos, vinbärssaft och -gelé tillagats med mera med mera.
Lite följer här på bild:
Fjärilslarven som plötsligt bestämde sig för att sitta på Jonas fasters bildäck...
En noshörningsbagge som tydligen gick och självdog mitt på vår gräsmatta
Fick en båt av Jonas farbror Svempa i bröllopspresent. Att få upp den på ett flak var inte det lättaste, trots att vi hade bra hjälp av Odd...
Fick dock ner båten till sjön till slut och i kom den också
Och såhär fint ligger den nu
I Leksand fick vi tips om att bygga en liten eldstad som man kan samlas kring på kvällarna och grilla eller göra pannkakor eller bara värma sig och mysa. Odd och Jonas byggde den första versionen som jag sedemera rev och byggde om med hjälp av en del murbruk. Blev riktigt bra!
5 kubikmeter ved är väldigt mycket mer än vad man kanske tror när man beställer det...
Jonas stora byggprojekt - vedboden. Numera kan man kalla honom Ernst.
fredag, juli 31, 2009
Vattenlek på Siljan
I tisdags blev det plötsligt vackert väder igen och efter att bilen hämtats i Falun så gav vi oss ut på Siljan med Evas kusin Tony för lite vattenlek. Vi började med att åka gummiringar efter hans båt (och ja, jag trillade ur först) och sedan provade Jonas på att åka vattenskidor på en stor rund platta. Det hela avslutades med jetski (som jag faktiskt var överlägset bäst på, även om jag inte lyckades ta mig upp och stå). Roligt roligt!!
Tony visar var skåpet ska stå...
Tony visar var skåpet ska stå...Fru Randsalu Wendrup
Ja, nu är vi alltså gifta och eftersom de flesta av dem som läser denna bloggen var där behöver jag inte skriva så mycket mer än att det var en helt underbar dag! Det regnade visserligen, men när vi kom ut ur kyrkan och när det fördrinkades var det uppehåll och vad mer kan man begära? Vi är superdupernöjda och lyckliga och allt blev verkligen precis som vi önskat: vigseln var fin med mycket musik och festen var avslappnad och trevlig. Får lägga upp lite mer bilder efterhand som vi får dem från folk men här kommer ett litet urval. Fler finns hos Lovisa och Sofia, och lite dansbilder finns hos Jonas. Så har ni fina bilder så vill vi ha dem!!
tisdag, juli 21, 2009
Planering
Har nu kommit upp till Rättvik efter en oerhört trevlig bröllopsfest i Stockholm (som dessutom gav oss en del inspiration). Kristina och Linus var superfina, maten var god, vinet flödade, dansen dansades och allt var kanon! Bordssällskapet var inte heller fy skam - satt och snackade i flera timmar med farbror Sven (Wollter). Kom ihop oss lite om Bergman men det hela löstes vänskapligt och han lyckönskade Jonas till Jonas val av brud flera gånger...
Dagen efter gick vi en sväng på världens största IKEA innan vi åkte upp mot Rättvik. Där möttes vi av den fantastiska äreporten ovan, som en liten tant i Boda målat till oss. Superfint!
Nu är det tisdag kväll och vi har: planerat hela buffén, kollat in lokalen, planerat möbleringen, träffat prästen och gått igenom ceremonin, köpt vin och ytterligare öl, börjat göra musikmix och planerat lite allmänt. Allt känns under kontroll än så länge...
torsdag, juli 16, 2009
Min handledare...
Min handledare är fantastisk på många sätt men samtidigt är han också oerhört irriterande ibland. Pratade nu i morse om hur det är att börja doktorera och att de två nya doktorander han fick i maj verkar ha funnit sig någorlunda till rätta och ha koll på vad de ska göra och så vidare. Och då säger han att "ja de två och kanske också du ville ju, när de började, att jag skulle berätta för dem vad de skulle göra. Och jag vägrar göra det. De måste ju skriva sin avhandling själva och de måste fatta egna beslut och bestämma själv". Och jag tycker att det är en så jäkla konstig och störig inställning! Speciellt när han i nästa andetag säger att "ja kommer man från grund- och magisterstudier där man hela tiden blir ledd till detta där man får helt fria händer så är det ju svårt". Ja tro fan det när man inte får någon hjälp! Hur kan man förväntas bli helt självständig sådär över en natt?! Och vad är handledarens roll om inte att handleda? Han har nån (antar jag) störig amerikansk syn på saker och ting där allt är upp till individen och saker ska vara svåra för att man ska skilja agnarna från vetet och så vidare, och det gör mig verkligen förbannad! Inte konstigt att jag blev deprimerad och att Maja som började för några månader sedan också mådde jättedåligt i början! Är det så det ska vara? Är det så fantastisk forskning skapas?? Är det så man fostrar en kreativ miljö - genom att göra folk stressade, osäkra, oroliga och vilsna?? Borde kanske ta upp detta med honom när han säger sådana saker, men samtidigt vet jag att det inte är lönt. Han är professor superduper och om jag säger att jag inte håller med så kommer jag att ha fel. Jag har ju ingen erfarenhet och har inte offrat hela mitt liv för forskningen...
Blir också irriterad när han plötsligt, helt apropå ingenting, börjar berätta om min handledare Sheri som stiger upp klockan 5, springer, duschar och sen är på jobbet 7 och jobbar till 19. Jaha? "It's not a 9 to 5 job, Linda". Nähä? Säger du. "If you want to succeed it's just hard work that counts". Jaha - jobbar inte jag tillräckligt hårt eller? För att jag tar semester? För att jag har andra intressen också? Eller vad? Och sen berättar han om en artikel han läst där det stod att bara 19% av alla som söker post-doc-tjänster får dem i Sverige. Ja... där ser man... Och jag förstår väl att han kanske vill förbereda mig eftersom han tycker att jag är bra och vill att jag ska fortsätta och bli värsta forskaren, men jag tror inte att jag vill det. Jag tänker i alla fall inte åka till USA och göra en post-doc för deras jäkla krav på att man ska jobba 10 timmar om dagen 6 dagar i veckan ställer jag inte upp på! Dessutom har jag bara varit här i ett år, jag kan väl få vänta lite med att tänka på vad jag ska göra i framtiden!?
Ja, han är en märklig man och ibland förstår jag verkligen inte vad han vill ha sagt. Han vill väl att alla ska gå den vägen han har gått eftersom han säkert alltid varit brilliant och klarat sig själv och jobbat självständigt och gjort post-docs runtom i världen och offrat familjeliv och barn för att bli den han är. Men jag ser verkligen inte det som en förebild, snarare som ett avskräckande exempel. Tiderna förändas och Sverige är inte USA och vi är inte beredda att lägga mer än 8h om dagen 5 dagar i veckan på vårt jobb. I alla fall inte som regel. Vi (i alla fall jag, Johan, Andreas och Petra på institutionen) har andra saker i vårt liv också men tror att vi kan vara duktiga forskare ändå.
Men universitetsvärlden är trög och konservativ och det kommer väl ta flera generationer innan saker och ting förändrar sig. För det finns ju alltid superambitiösa killar (oftast) utan liv och intressen som ägnar all sin vakna tid åt sin forskning, och det är ju de som kommer att bli professorer om 20 år och då kommer de att tycka att alla studenter och doktorander också borde vara som de själva var och så fortsätter det och fortsätter...
En lite bitter elegi blev det här på morgonen i labbet, tur att det är semester om några timmar!
Blir också irriterad när han plötsligt, helt apropå ingenting, börjar berätta om min handledare Sheri som stiger upp klockan 5, springer, duschar och sen är på jobbet 7 och jobbar till 19. Jaha? "It's not a 9 to 5 job, Linda". Nähä? Säger du. "If you want to succeed it's just hard work that counts". Jaha - jobbar inte jag tillräckligt hårt eller? För att jag tar semester? För att jag har andra intressen också? Eller vad? Och sen berättar han om en artikel han läst där det stod att bara 19% av alla som söker post-doc-tjänster får dem i Sverige. Ja... där ser man... Och jag förstår väl att han kanske vill förbereda mig eftersom han tycker att jag är bra och vill att jag ska fortsätta och bli värsta forskaren, men jag tror inte att jag vill det. Jag tänker i alla fall inte åka till USA och göra en post-doc för deras jäkla krav på att man ska jobba 10 timmar om dagen 6 dagar i veckan ställer jag inte upp på! Dessutom har jag bara varit här i ett år, jag kan väl få vänta lite med att tänka på vad jag ska göra i framtiden!?
Ja, han är en märklig man och ibland förstår jag verkligen inte vad han vill ha sagt. Han vill väl att alla ska gå den vägen han har gått eftersom han säkert alltid varit brilliant och klarat sig själv och jobbat självständigt och gjort post-docs runtom i världen och offrat familjeliv och barn för att bli den han är. Men jag ser verkligen inte det som en förebild, snarare som ett avskräckande exempel. Tiderna förändas och Sverige är inte USA och vi är inte beredda att lägga mer än 8h om dagen 5 dagar i veckan på vårt jobb. I alla fall inte som regel. Vi (i alla fall jag, Johan, Andreas och Petra på institutionen) har andra saker i vårt liv också men tror att vi kan vara duktiga forskare ändå.
Men universitetsvärlden är trög och konservativ och det kommer väl ta flera generationer innan saker och ting förändrar sig. För det finns ju alltid superambitiösa killar (oftast) utan liv och intressen som ägnar all sin vakna tid åt sin forskning, och det är ju de som kommer att bli professorer om 20 år och då kommer de att tycka att alla studenter och doktorander också borde vara som de själva var och så fortsätter det och fortsätter...
En lite bitter elegi blev det här på morgonen i labbet, tur att det är semester om några timmar!
tisdag, juli 14, 2009
Waiting for the night to fall
Sitter på ett väldigt tomt jobb och väntar på att klockan ska bli tio i två så att mina prover som står i vattenbadet är klara och kan fixas med. Borde säkert göra en massa kloka saker (läsa artiklar bland annat) men kan inte riktigt koncentrera mig. Är så mycket annat som pockar på min uppmärksamhet - bordsplacering, festhäfte, vigselprogram med mera... Den enda riktigt jobbrelaterade jag gjort idag (förutom att labba) är att ansöka om en vecka semester till i början av augusti. Det ska bli skönt!
söndag, juli 05, 2009
Möhippa
Väcktes igår klockan kvart i nio av att det ringde på dörren. Utanför stod två märkliga tysta uppenbarelser med filmkamera, långa svepande kläder och dolda ansikten, lite som två färggranna arabiska kvinnor i nikab. De gav mig en packlista och satte sig i vår soffa. Jag packade ihop det jag skulle och fick sedan en lapp med en gåta: "En man gräver en grop på två timmar. Hur lång tid tar det att gräva en halv grop?". Svaret var så klart att det finns inga halva gropar. Fick då nästa lapp "Gå till ditt närmsta Malmborgs. Sök upp Anton Berg från Ekvador. Ta den som har en skatt som hjälp om energin tryter". Sagt och gjort - tog mig till malmborgs (med två tysta beslöjade kvinnor i släptåg) och hittade chokladen med en fin påse pärlor fastsatt.
Utanför malmborgs ropade plötsligt Anna på mig. Hon hade fått en gåta hon inte kunde lösa: "Heter det en rak kurva eller ett rak kurva?". Svaret var återigen inte så svårt - det finns inga raka kurvor. Fick lite fler pärlor för mitt svar och nästa lapp: "Gå till det närmsta huset där de serverar mycket starkt kaffe. Säg ditt namn i kassan och slå dig ner".
Så det bar av till Espresso House mitt emot stationen där jag träffade Karin Bengtsson och fick en macka och lite kaffe. Utanför fönstret passade de två mystiska damerna också på att fika. Fick så en lapp till: "Gå till järnvägsstationen. Använd tiggarstaven till att tigga ihop 5 kronor. Visa en bekandt vid stationen att du har rätt summa". Jobbigt jobbigt, men en snäll rysk kvinna kom till undsättning och gav mig direkt sex kronor. Skönt! Mötte upp Marie som gav mig nästa lapp: "Ta dig till den största kyrkan som väcker intresse även hos botaniker".
Så till Domkyrkan bar det av och där stod Sofia och gav mig ännu ett uppdrag "Gå in och tänd ett ljus för din avslutade ungmö-tid. Använd pengarna du tiggde ihop". Så jag gick in och tände ett ljus och när jag kom ut igen var Linda P och Anne också på plats. Bakom domkyrkan fick jag spela två hål tillhygge-golf och fick så nästa gåta: "Två bönder möttes med varsin fårflock. Om du ger mig ett får så har jag dubbelt så många som du, sa den ene. Om du ger mig ett får så har jag lika många som du, sa den andre. Hur många får hade de var? Lägg ihop antal får och multiplicera med fyra. Gå till Stora Tomegatan med det numret..."
Löste gåtan och tog mig till adressen där Jessica och Sandra också mötte upp. Vi tog oss in i Botan och där dukades det upp till picknick med pastasallad, mousserande vin, vindruvor och brie. Och så dök Mia upp! Och Lovisa och Karin Hallström som var märkligt lika de två mystiska damerna som nu försvunnit.
Efter picknickandet fick jag en påse med basker, röd-vitprickig halsduk och solglasögon och vi gick till Tegnérsplatsen. Där fick jag se en av de lappar som tydligen suttit uppe runt om i staden: "Vi samtalar kring Ingmar Bergman och Radioteater. Föreläsning och Öppet samtal om Ingmar Bergmans fantastiska Radioteaterproduktioner. Hemlig Gästföreläsare Lördagen den 4 juli på Tegnérsplatsen i Lundagård klockan 12.30. I regi av Sveriges Radio och Lunds Ingmar Bergman-sällskap"... Jahaja. Karin och LindaP raggade ihop en liten skara på sju personer som ville lyssna så det var bara att gräva i minnet och försöka hålla en någorlunda vettig föreläsning. En av åskådarna var ganska påläst och ställde en massa bra frågor (och skulle gå hem och leta upp min uppsats på internet) så det var riktigt kul!
Efter denna pärs tog vi bussen till Östra Torn och fikade lite vid 4H-gården innan det var dags att gå in på Lunds Klätterförening och klättra på väggar i en timme! Superkul! Och superjobbigt!!
Fortsatte sedan med kaffe och kakor för att sedan traska upp till Delphi och Delfinenbadet där vi simmade, bastade och hade det skönt. Sedan piffades det lite och vi åkte hem till Anne. Där slöt Maria också upp och vi åt god mat, drack en hel del drinkar och snackade mycket skit. Väldigt trevligt och roligt och klockan halv tre var jag så hemma i lägenheten igen.
En supertrevlig och rolig dag med andra ord! Tänk att så många kom och kunde vara med!! Tack!!!
Utanför malmborgs ropade plötsligt Anna på mig. Hon hade fått en gåta hon inte kunde lösa: "Heter det en rak kurva eller ett rak kurva?". Svaret var återigen inte så svårt - det finns inga raka kurvor. Fick lite fler pärlor för mitt svar och nästa lapp: "Gå till det närmsta huset där de serverar mycket starkt kaffe. Säg ditt namn i kassan och slå dig ner".
Så det bar av till Espresso House mitt emot stationen där jag träffade Karin Bengtsson och fick en macka och lite kaffe. Utanför fönstret passade de två mystiska damerna också på att fika. Fick så en lapp till: "Gå till järnvägsstationen. Använd tiggarstaven till att tigga ihop 5 kronor. Visa en bekandt vid stationen att du har rätt summa". Jobbigt jobbigt, men en snäll rysk kvinna kom till undsättning och gav mig direkt sex kronor. Skönt! Mötte upp Marie som gav mig nästa lapp: "Ta dig till den största kyrkan som väcker intresse även hos botaniker".
Så till Domkyrkan bar det av och där stod Sofia och gav mig ännu ett uppdrag "Gå in och tänd ett ljus för din avslutade ungmö-tid. Använd pengarna du tiggde ihop". Så jag gick in och tände ett ljus och när jag kom ut igen var Linda P och Anne också på plats. Bakom domkyrkan fick jag spela två hål tillhygge-golf och fick så nästa gåta: "Två bönder möttes med varsin fårflock. Om du ger mig ett får så har jag dubbelt så många som du, sa den ene. Om du ger mig ett får så har jag lika många som du, sa den andre. Hur många får hade de var? Lägg ihop antal får och multiplicera med fyra. Gå till Stora Tomegatan med det numret..."
Löste gåtan och tog mig till adressen där Jessica och Sandra också mötte upp. Vi tog oss in i Botan och där dukades det upp till picknick med pastasallad, mousserande vin, vindruvor och brie. Och så dök Mia upp! Och Lovisa och Karin Hallström som var märkligt lika de två mystiska damerna som nu försvunnit.
Efter picknickandet fick jag en påse med basker, röd-vitprickig halsduk och solglasögon och vi gick till Tegnérsplatsen. Där fick jag se en av de lappar som tydligen suttit uppe runt om i staden: "Vi samtalar kring Ingmar Bergman och Radioteater. Föreläsning och Öppet samtal om Ingmar Bergmans fantastiska Radioteaterproduktioner. Hemlig Gästföreläsare Lördagen den 4 juli på Tegnérsplatsen i Lundagård klockan 12.30. I regi av Sveriges Radio och Lunds Ingmar Bergman-sällskap"... Jahaja. Karin och LindaP raggade ihop en liten skara på sju personer som ville lyssna så det var bara att gräva i minnet och försöka hålla en någorlunda vettig föreläsning. En av åskådarna var ganska påläst och ställde en massa bra frågor (och skulle gå hem och leta upp min uppsats på internet) så det var riktigt kul!
Efter denna pärs tog vi bussen till Östra Torn och fikade lite vid 4H-gården innan det var dags att gå in på Lunds Klätterförening och klättra på väggar i en timme! Superkul! Och superjobbigt!!
Fortsatte sedan med kaffe och kakor för att sedan traska upp till Delphi och Delfinenbadet där vi simmade, bastade och hade det skönt. Sedan piffades det lite och vi åkte hem till Anne. Där slöt Maria också upp och vi åt god mat, drack en hel del drinkar och snackade mycket skit. Väldigt trevligt och roligt och klockan halv tre var jag så hemma i lägenheten igen.
En supertrevlig och rolig dag med andra ord! Tänk att så många kom och kunde vara med!! Tack!!!
lördag, juni 20, 2009
Midsommar
Blev en lugn midsommar i år - ingen stor festlighet i stugan och dessutom ingen resa till Mexico - så vi bjöd hit Tobbe och Lena och åt sill, grillade gammal tonfisk, byggde en midsommarstång, spelade NE-spelet och spöade Tobbe i poker tills klockan var fem. Så idag tar vi det väldigt väldigt lugnt...
fredag, juni 05, 2009
Fredagsshopping
Tog idag lite ledigt från jobb för att ge mig ut med mamma på stan i både Lund och Malmö för att se om vi inte kunde hitta lite snygga kläder. Och vi lyckades verkligen! Mamma hittade en supersnygg tunika på Hassela Vävars och sedan gick det av bara farten - själv shoppade jag en klänning, två par byxor, ett par sandaler och värsta arkivlådan! Mycket bra gjort! Hann med att äta lunch och dricka kaffe och titta på alla som tog studenten också, så det var en lyckad dag. Nu har jag organiserat alla våra papper i arkivlådan och ska äta lite välförtjänt sopp-middag.
Märkligt
På UCL i London sitter Jeremy Bentham, den gamle utilitaristen, i en monter och ser på alla nya studenter. På wikipedia står det: "Bentham blev på äldre dagar ateist, och begärde att hans kropp skulle dissekeras efter hans död, vilket skedde. Hans skelett ifördes hans kläder och ett vaxhuvud monterades på det, och han förvaras numera på University College London, som han var med och grundade 1825."
Det kan man tycka är ganska märkligt, morbidt eller vad man vill. Jag tycker mest det är synd att de var tvungna att klä på honom - hur kan man nu säkert veta att hans ben faktiskt finns därunder?
onsdag, maj 27, 2009
Universitetets framtid på mina axlar
Idag är en allvarig och viktig dag - Högskoleverkets bedömargrupp är på plats på institutionen och intervjuar utvalda medarbetare.
Ingick själv i doktorandgruppen som skulle intervjuas och tänkte först när jag tog uppdraget att "det kan väl inte vara så farligt - bara att gå dit och prata lite". Men ack, vad jag bedrog mig. Universitetet tar detta OERHÖRT allvarligt och det har varit förhållningsregler som mailats ut, möten som hållits där dekanen berättar hur man ska göra och vad man ska prata om och inte prata om (men man får så klart prata om vad man vill och inte dölja sådant som man är missnöjd med, men helst ska man bara vara nöjd osv). Har även fått ta del av en powerpointpresentation gjord av en av mammas gamla klasskompisar där vi blev tillsagda att vara "sampratade" och inte ha "inkonsekvens i svaren"... Dessutom fick vi reda på att "allting annat än högsta betyg för Lunds Universitet är en katastrof!"...
Mötet i sig gick ändå bra. De ställde lite frågor till oss om hur det fungerar, hur mycket inflytande vi har, om vi är nöjda och så vidare. Enda gången vi svajade lite var väl när de frågade "hur förhåller ni er till universitetets självvärdering och andra dokument?" (jag förhåller mig väldigt neutral till dessa dokument, de flesta har jag inte ens läst). Blev också lite nervöst när de högg på att jag satt i institutionsstyrelsen och började fråga vad exakt vi gjorde där... Men jag tror att de var nöjda, en av dem sammanfattade med "så då är ni generellt väldigt nöjda och det finns inte mycket ni skulle vilja ändra på. Det är ju oerhört ovanligt bland doktorander." Så kanske tror de nu att vi hittade på alltihop. Men, jag har gjort min insats för Lunds Universitet så nu förtjänar jag nog en kafferast.
Helgen i London
På lördagen promenerade vi längs floden i det vackra vädret, gick på Borough Market och åt lunch, drack Pimms vid Tate Modern och tog det lugnt. Efter ett stopp hemma med lite KFC och Wii-spelande tog vi oss ut igen. Vi började med ett glas öl på The Grapes och fortsatte sedan med ännu en öl och fussballspelande på Bar Kick (roligt!!!). Kvällen avslutades (ganska sent, fick nog mat vid halv elva) med ett fantastiskt mål mexikansk mat (och en kanna margaritas) på Green & Red. Efter ett bagelinhandlingsstopp kom vi hem och stupade i säng.
Söndagen började med Sunday Roast på The Grapes - en fin liten pub precis i närheten av Kristina och Linus - och fortsatte med glass i Canary Wharf och så promenerande, Pimms och lite slappande i solen i Greenwich. Solen strålade och det var säkert närmre 30 grader varmt. Eftersom vi var ganska trötta och bekväma blev det indisk hämtmat och Wii-spel på kvällen.
På måndagen begav vi oss så hemåt och landade nöjda och glada i Lund igen vid sex på kvällen. En riktigt trevlig helg med andra ord, och två trevliga veckor i London.
Lite fler bilder av det hela finns på Jonas blogg.
tisdag, maj 19, 2009
Hurra!
Efter att nästan ha gett upp hoppet om att få tag på de perfekta skorna så lyckades jag igår! Hade beställt dem från fabriken, men fick meddelande om att de var slut och tänkte då att det väl var dags att leta efter något annat att ha på fötterna. Men så tänkte jag att jag skulle göra ett sista försök och leta upp den lilla lilla återförsäljaren på en tvärgata till Oxford Street. Lyckades hitta butiken och trot eller ej men där stod skorna! I min storlek dessutom! Så de fick följa med mig hem till Kristina och Linus och sedan hem till Lund.
För att göra saker ännu bättre idag så fick jag sett min första Londonkändis komma cyklande på Tottenham Court Road. Och vilken kändis sen: Damian Lewis - sicken snygging och vilket fantastiskt hår!
söndag, maj 17, 2009
Pre-nuptial celebrations
Igår var det dags för Kristinas Londonmöhippa som Zoë och Rachael, två englandskompisar, hade ordnat och som jag fick hänga med på.
Det hela började med Afternoon Tea på Brown's Hotel vilket var oerhört sofistikerat, brittiskt och trevligt. Servitörerna var klädda i jackett, bredde ut servetten i knäet på en, serverade te ur silverkannor, fyllde på obegränsat med mackor, scones och kakor och var väldigt milda, diskreta och trevliga. Verkligen en upplevelse. Så där stannade vi en två timmar, tills vi alla var proppmätta och helt fulla av kakor, små gurksmörgåsar och te.
Vi fortsatte sedan med att gå upp till Westminster och ta båten på Thempsen ner till Towern. Så där fick jag mig lite turistande på köpet.
Fortsatte sedan upp till Covent Garden och Dirty Martini Cocktail Bar. Allt var oerhört välplanerat så vi hängde på låset klockan fem och hann därmed med fyra rundor martinis under Happy Hour... Mycket trevligt! Vi lyckades dessutom prova alla martinis som de hade, så vi var ganska nöjda med oss själva efteråt.
Efter en Spicy Melon Martini, en Peppered Apple Martini, en Hiro & Thyme Martini och en Chocolate Martini (som syns på bilden ovan) var jag (och de andra) ganska glada och upprymda och vi fortsatte hem till Kristina (och Linus, men han var på svensexa någonstans på landet) och tittade på melodifestivalen. Rachael kom på den lysande leken "vi väljer varsitt land och om de får poäng måste man dricka en shot". Kristina valde Norge... Som tur är bytte vi snabbt från shots till Baileys...
Ett mycket trevligt slut på en intensiv vecka med andra ord. Idag har vi varit trötta men ändå orkat oss ut och gått på marknad och shoppat lite. Imorgon fortsätter allvaret med föreläsning och datorövning, men det är faktiskt riktigt roligt. Och på fredag kommer Jonas!
måndag, maj 11, 2009
shooting time
Idag har jag: påbörjat statistikkursen, insett att jag är väl förberedd, upptäckt att Rixt som var doktorand hos oss för två år sedan också går samma kurs, lärt mig hitta (lite) på UCL, börjat lära mig använda R.
Nu är jag: helt utmattad och väldigt tacksam för att jag har ett ställe där jag kan känna mig hemma på kvällarna
Nu är jag: helt utmattad och väldigt tacksam för att jag har ett ställe där jag kan känna mig hemma på kvällarna
söndag, maj 10, 2009
London, England
Som den globetrotter jag är bloggar jag nu bara när jag är på resa. Eller ja, jag har varit dålig på att blogga när jag varit hemma på sistone. Nu är jag i alla fall på plats hos Kristina och Linus i London och det känns mycket trevligt och roligt! Skönt att ha ett hem att vara i och inte behöva bo på hotell eller vandrarhem!! Och så får jag mina egna personliga Londonguider på köpet.
Så nu är det alltså två veckor statistik som gäller. Ska faktiskt bli riktigt roligt! Vi får väl se vad jag säger på måndag när kursen har börjat dock...
Tiden sedan senaste blogginlägget har varit ganska intensiv: mötet i Finland var superbra och väldigt avslappnat och trevligt (ffa bastun), jag kom hem på onsdag kväll och så på torsdag åkte vi upp till Dalarna. Där tillbringades en väldigt trevlig och solig helg med lite bröllopsplanering, lite fyrhjulingsåkning och en hel del Rättviks marknad. Så hem på söndag, en veckas jobb och iväg till London idag. Får se om jag kan landa lite här nu, och kanske till och med blogga lite mer frekvent...
Så nu är det alltså två veckor statistik som gäller. Ska faktiskt bli riktigt roligt! Vi får väl se vad jag säger på måndag när kursen har börjat dock...
Tiden sedan senaste blogginlägget har varit ganska intensiv: mötet i Finland var superbra och väldigt avslappnat och trevligt (ffa bastun), jag kom hem på onsdag kväll och så på torsdag åkte vi upp till Dalarna. Där tillbringades en väldigt trevlig och solig helg med lite bröllopsplanering, lite fyrhjulingsåkning och en hel del Rättviks marknad. Så hem på söndag, en veckas jobb och iväg till London idag. Får se om jag kan landa lite här nu, och kanske till och med blogga lite mer frekvent...
måndag, april 27, 2009
Övik, Finland
Testar att blogga från telefonen.
Det bästa med konferens i Finland: att man har bastu på schemat! Har
just bastat, badat och druckit öl och är hittills mycket nöjd med
detta möte!
Det bästa med konferens i Finland: att man har bastu på schemat! Har
just bastat, badat och druckit öl och är hittills mycket nöjd med
detta möte!
tisdag, april 21, 2009
åldersnöjdhet
Har idag varit domare för klimatolympiaden på P4 Kristianstad (och ja, man kan lyssna på det på webradio om man missade) och jösses vad skönt det är att närma sig 30 och inte gå i åttan längre! Hu, var det verkligen så - allt detta fnissande och kaxande och uppdelningen i sura tuffa tjejerna som sitter längst bak och tuffa killarna som bara ska bråka?
Själva tävlandet gick dock bra och de var riktigt duktiga. Lyckades dessvärre snuva en skola på segern (nåja, kanske inte direkt, men nästan), men men. Livet är orättvist, lika bra att lära sig det när man är 14... Blev dock impad av vissa av eleverna som hade jättebra kunskaper och dessutom var så himla kloka och välformulerade. När en av dem som svar på frågan "varför är det viktigt att bry sig om miljön?" svarade "för att vi måste ta hand om vår planet och inte förstöra den utan bevara den för våra barn och kommande generationer" fick jag nästan en liten tår i ögat. Lätt att mina barn ska gå på montessoriskola (det var därifrån han kom)!
Själva tävlandet gick dock bra och de var riktigt duktiga. Lyckades dessvärre snuva en skola på segern (nåja, kanske inte direkt, men nästan), men men. Livet är orättvist, lika bra att lära sig det när man är 14... Blev dock impad av vissa av eleverna som hade jättebra kunskaper och dessutom var så himla kloka och välformulerade. När en av dem som svar på frågan "varför är det viktigt att bry sig om miljön?" svarade "för att vi måste ta hand om vår planet och inte förstöra den utan bevara den för våra barn och kommande generationer" fick jag nästan en liten tår i ögat. Lätt att mina barn ska gå på montessoriskola (det var därifrån han kom)!
söndag, april 19, 2009
Vår i stugan
Farbror Jonas visar dagens ungdom hur det går till när man ser på TV
Före och efter många timmars arbete
De senaste helgerna har tillbringats i solen i Skånes Fagerhult och det har varit riktigt härligt! 18 häggmisplar och 10 syrener har planterats, rabatter har rensats, buskar beskurits och gräset klippts. Dessutom har jag dragit på mig vadarstövlarna och börjat rensa bäcken - en enorm mängd tång har dragits upp men fint blir det! Utöver det har vi också fått två nya kompisar - änderna Pelle och Maja (som Hilja och Ale namngivit) som kommer upp på tomten och tigger bröd och verkar gilla att ligga och sova i närheten av oss. Vi hoppas på små ungar snart!
Pelle och Maja vill ha mat
fredag, april 03, 2009
lite gnäll
Igår var det disputation och efterföljande disputationsfest för Ulla här på avdelningen. Allt gick bra och festen var trevlig (förutom att jag, efter att ha öppnat fem champagneflaskor perfekt, lyckades öppna en så att korken flög rätt upp på ögonbrynet när alla tittade. Har nu ett fint blåmärke kring ögat...). Jag blir dock förvånad och lite förbannad över att folk anstränger sig så lite! Det är fest och firande och då kommer de i sina urtvättade collegetröjor och sandaler!? Varför inte passa på att klä upp sig lite? Ok, nu hölls middagen i och för sig i fikarummet på institutionen (där ska jag INTE ha min fest när det väl är dags), men man kan väl anstränga sig lite ändå?? Tradigt!
Tradiga är också snorkiga naturvetare som tror att man på universitetet ska testas och sättas dit mer än undervisas och utvecklas. Vi hade en genomgång av våra pedagogikrapporter igår och det gick i och för sig bra, men jag blev ändå irriterad på ett par av deltagarna. I en av rapporterna hade en kille beskrivit hur målen i kursplanen såg ut, hur tentafrågorna såg ut och vad utfallet blev. Vi har talat mycket om SOLO-taxonomi där man delar in lärandet/kunskapen i olika nivåer: unistrukturell, multistrukturell, relationell och utvidgat abstrakt. Helst ska man se till att om man har som mål att studenterna ska nå en relationell kunskap om ämnet så ska undervisningen ligga på den nivån och tentan ska testa den nivån. I den här killens rapport så var målet med ett delmoment relationellt medan tentan testade utvidgat abstrakt kunskap (mer avancerat) och utfallet blev ganska dåligt. Jag påpekade att det fanns en viss diskrepans där som man kanske ska tänka på, men fick då genast tre personer på mig som tyckte att “men den utvidgat abstrakta kunskapen ska studenten ju hitta helt själv, det blir ett test på vilka som är bäst och kan tänka själva”... Och jag blir så förbannad på den inställningen! Man måste ju under lektioner och liknande uppmuntra studenterna att tänka utvidgat abstrakt om man nu ska förvänta sig att de ska kunna göra det på tentan! Det är så störigt med tanken att man ska ha några supersvåra frågor som man inte förberett folk på bara för att “skilja agnarna från vetet”. Och klarar inte studenterna frågorna/tentan så är det inte tentan/undervisningen det är fel på, nej det är studenterna!? Kommer sakna pedagogikkursen till viss del, men det ska bli skönt att komma ifrån de här störiga puckona (som framför allt är teknologer och fysiker, surprise surprise...). Kommer inte heller att sakna självgode miljöekonomkillen som på fullaste allvar tycker att man, när man undervisar om evolution, också ska berätta att “det finns ju andra teorier också (dvs intelligent design och sådan skit)”!? Ojojoj...
Apropå intelligent design och religion fick jag i tisdags reda på från en av våra forskarassistenter att det skulle vara bra för mig att gå mer i kyrkan och att många människor skulle må bättre och slippa gå till psykologer osv om de bara gick mer i kyrkan... Jaja... Han kommer från Tyskland och är katolik och det skulle nog ha kunnat bli en ganska intressant diskussion där i lunchrummet, men jag blev så överraskad att jag inte kunde komma på så mycket klokt att säga. Märkligt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)