Midsommar

Sent om sider ett midsommarinlägg. Eller borde omsider vara ett ord?

Hur som helst blev det en väldigt lyckad midsommar! Åkte ut redan på torsdagen och efter stopp på systemet och icamaxi (tack för hjälpen Rikard!!!) fanns det tid både till att äta paj, laga potatissallad, laga vit chokladparfait och basta.
Nästa morgon vaknade vi av att det ösregnade men lagom tills att folk började komma vid två så lättade himlen upp. Åt dock inomhus. Sen var det allt enligt planen: midsommarstångdans, jordgubbar, kasedans och chili och bastu. Kasedansen var verkligen den bästa hittills! De hade liksom utvecklat sig och gått lite åt discohållet också och vi stannade nästan natten lång. Fick sällskap på dansgolvet av ett gäng glada östgästarbetare också, samt en hel drös barn.

Kungen bland dessa var Mattias (hette han inte så?) som fick dansa med nästan alla tjejer men tyckte bäst om att dansa med Karin och ha huvudet mellan hennes bröst samtidigt som han klämde henne på baken. Inte illa för en tioåring...

Kasedans är det nya klubb, för att citera Lovisa.

Ja, det var verkligen suveränt: kasedans, lite flirtande, bortknullade sandaler på en äng, en lokal flicka förförd av den charmiga mannen från stan och allt annat som hör en midsommar till. Ett värdigt slut på en fin tradition. Om än det känns lite extra sorgligt nu att vi ska sälja...



Men vardagen gjorde sig alltför fort påmind och nu är det jobb som gäller igen. Igår var det hemskt. Riktigt riktigt stressigt. Tog mig igenom dagen genom att tänka "imorgon sjukskriver jag mig". Och genom att spontanköpa ett par byxor och en blus från NygårdsAnna som hade 30% rea i butiken (där Lottie jobbar). 30% är i och för sig schysst, men man kan säga att priset låg ganska högt redan från början så det blev ett väldigt dyrt tröstköp. Men ack vad fina kläder å andra sidan!

Idag har varit lite lugnare. Lite. Fortfarande knappt vågat öppna sidan där folk i europa ställer sina frågor till oss (har godset levererats osv). Tittade lite på den och nu är det uppe i fem sidor med frågor. Ångest. Men hinner man inte så hinner man inte. Det är inte mitt problem eller mitt fel. Åtta dagar kvar...

en vecka till...

Usch vilken vecka det har varit. Har varit så arg så arg när jag kommit hem om kvällarna. Chefen har nämligen varit borta i tre dagar vilket innebär att min kollega A måste ta över en del av hans uppgifter (återrapportera levererade sändningar). Detta måste göras innan jag kan avsluta mina grejer och man kan lätt påstå att hon inte är den snabbaste räven i grytet... Jag har hjälpt till men inte kommit från jobbet förrän 19 måndag och tisdag! I måndags missade jag dessutom bussen och var så arg att jag gick hela vägen till stationen... Igår tog jag saken i egna händer och återrapporterade själv och kom faktiskt iväg 18. Å andra sidan hade jag tusen saker som gick fel och folk som ringde och tjatade så att jag ett tag höll på att börja gråta av stress. Men det löste sig.

Veckans lärdom: jag ska INTE ha något som helst kundtjänstorienterat jobb. Eller nåt jobb med en massa kontakt med människor och kunder.

Små glädjeämnen i den svarta jobbvardagen är dock de skojiga kanadagässen som traskar omkring här ute i östra hamnen. Egentligen gillar jag inte kanadagäss alls, men dessa är för roliga: de har ett näste en bit bort från oss och där hänger ett helt gäng (typ 10) gäss med sina gässlingar. Ibland är de dock ute på promenad och då ser man två tre mammor med sina 10-12 ungar som väntar på att få gå över gatan här och där. De är ganska duktiga och civiliserade faktiskt men ibland slänger de sig ut utan att se sig för och alla stora lastbilar måste stanna och släppa förbi dem. Har dock inte sett nån olycka än.

Imorse stod en mamma med sin familj och väntade på oss som klev av bussen. Hon följde mig sedan hela vägen till jobbet, men vågade inte riktigt följa med ända in på området. Mycket roligt.

Nu är det långhelg, hurra! Trots utlovat regn hoppas jag på party-midsommar. Bara det är uppehåll så man kan gå och kasedansa...

en vecka är till ända

Och det är bara 14 jobbdagar kvar... Det blev lite bättre och har inte kännts lika hopplöst som första dagen, men det är ju fortfarande inte direkt roligt att jobba. Har dock bestämt mig för att tänka att jag inte slutar förrän 18 så att jag inte blir arg och besviken för det och i stället kan känna att det är en bonus att faktiskt få sluta 17 som jag ska.
Ändå känner jag mig spänd och orolig inför imorrn. Trots att jag vet att det antagligen blir lite bättre nu när R som jag ska ersätta går på semester och jag får vara ensam. Då kan jag lägga upp saker som jag vill och ta allt på mitt eget sätt. Men jag är ändå orolig med tanke på att vi varit två på jobbet i en vecka och ändå haft asmycket att göra - han har svarat i telefon och jag har jobbat med datorn. Nu ska jag göra både och... Å andra sidan brukar det lösa sig. Förhoppningsvis ringer inte lika många... Och ringer det för mycket får jag helt enkelt sätta mig i möte eller nåt en timme så att jag hinner med det jag verkligen måste göra. Jag ska ju inte jobba där mer än tre veckor till så att folk blir sura för det kan jag faktiskt skita i! Och A, som sitter mitt emot, ska faktiskt skita i vad jag gör också! Måste bestämma mig för det, annars blir jag helstressad och arg.
Det är det som är det jobbigaste - alla som ringer och mailar och tjatar och måste få svar på sina frågor på en gång. Det gör att man inte hinner med sina ordinarie uppgifter...
Imorrn ska också datasystemen ändras. Och min chef, som är den enda som vet vad ändringen består i, är i Stockholm i två dagar. Så det blir ju spännade att se hur det kommer att gå...
Usch, när jag tänker på själva arbetsdagen och uppgifterna vet jag att det är ganska lugnt, men ändå känner jag mig jättestressad och spänd. Jobbigt!

Har inte orkat med så mycket annat än jobb denna veckan - varit helt slut när jag kommit hem om kvällarna och bara käkat lite müsli, sett på tv och sen sovit. I fredags var jag, Anne, Linda och Johanna dock ute och drack öl på Bishops. Mycket trevligt och bra!

Annars är det bästa som hänt i veckan att jag äntligen fått min grönlandsoutfit! Var och hämtade den hos min handledare så nu har jag äntligen värsta termobrallorna som går upp till bröstet och har hängslen (perfekt om man ska åka skidor nångång), värsta vindtäta fleecejackan och värsta värsta goretexjackan som det står "Swedish polar research" och "Swedish Arctic Research Programme" på! Snacka om coolt! Hurra! Har varit tvungen att gå omkring i dem lite här hemma :-) Kanske måste jag ta fleecen till jobbet nån dag när det känns extra motigt bara för att känna att jag faktiskt är ganska cool egentligen och att jag har större planer än transportbranchen och att jag struntar i alla störon som vill veta om deras gods kommit fram eller inte (nej nej, jag är inte bitter på jobbet alls... eller märks det...)

Idag har jag också lagat chili till ett helt manskap, vegetarisk chili till ett litet manskap (Lovisa) och en stor grönsaksgratäng inför midsommar. Allt fick, till vår stora glädje, plats i frysen. Så nu börjar midsommar bli under kontroll. Skönt.

Några av veckans godbitar till sexistiska skämt från jobbet:
till min kollega i nån situation som jag inte riktigt kan minnas: "ja, det är ju inte samma sak som stolsvägen, höhöhö, nej det är nåt annat, höhöhö, blink blink"
till mig när jag sagt "jag står och väntar på min tur": "ja det är ju ni kvinnor vana vid, höhöhö, ja nu mulnade hon lite, höhöhö, stumpan, höhöhö" (förstår dock inte riktigt vad han syftade på eller hur det skämtet är tänkt att fungera).

Fick också den roliga "fredagsfräckisen" på mail från kollegan A, men den orkar jag inte ens återge för att den var så dåligt.

Ja, det är en härlig företagskultur det, tack gode gud att det bara är 14 dagar kvar!

jobbmåndag

Ja då har man börjat på sitt härliga jobb igen! Med de oorganiserade och förvirrade arbetskamraterna och det störda systemet som man måste försöka bemästra. Med nya härliga ändringar som till exempel att danskpuckona skickar över gods på en bil varje kväll men skickar inte info om det förrän vid halv fem så att det inte finns nån chans att sluta fem som man ska. Kul!
Det har med andra ord inte varit världens bästa dag. Den började ok, det var lugnt och jag kom ihåg det mesta och allt var rätt soft och det kändes till och med ganska kul. Lite förvirrat, men det är det alltid första dagen. Sen så blev klockan 16.30 och då blev det plötsligt asmycket att göra på en gång. Så jag kom inte iväg förrän 17.30. Och blev mer och mer irriterad på att bli pålastad en massa jobb. Och inte få äta... Men jag tänker fasen inte jobba över så varje dag när jag är ensam! Jag är anställd 8-17 och då är det det som gäller! Och känner jag mig själv och jobbet rätt så kommer jag organisera upp det och ändå vara klar vid tre de flesta dagarna. Hoppas jag!
Blev inte bättre av att det var tokvarmt och kvavt där inne. Eller att A, tanten som jobbar mittemot, satt och klagade och sa att hon måste gå klockan 17 men ändå satt kvar till 17.20! Vilket pucko! Måste du gå så gå för fan! Eller att R, som lär upp mig, tappade ett paket på sin fot så att han hade jätteont och linkade omkring halva dagen men vägrade ta värktablett för "jag tar aldrig sånt". Det är fan den dummaste princip man kan ha! Har du ont, ta en värktablett, det är liksom det de är till för!!!

Blev inte heller bättre av att vi tillbringade tiden mellan 12 och 16.30 i solen på Källbybadet i våra brassestolar igår... Jag var duktig och smorde in mig (trodde jag) men ändå kan man säga att det gör duktigt ont att ta på sig bh:n. Fy för! Varför blir det såhär varje sommar? Första solsessionen så tänker en liten fåfäng och dum röst, som inte har något med intellektet att göra "äsch, jag behöver inte smörja in mig så noga, jag blir ju inte röd ändå. Och man vill ju bli brun fort". Herregud så dumt! Men nu lider jag för det också...

Usch ja, vilken början på veckan. Nu kan det bara bli bättre hoppas jag. Har ätit en banan, duschat och smort in min ömma kropp och det känns redan ok igen. Dessutom gjorde den snälla busschauffören som stannade och plockade upp mig på vägen hem trots att han egentligen bara skulle köra en tom buss tillbaka mig lite gladare.

Nu ska jag äta och sen lägga mig och skjuta prick på studentajävlarna som börjat köra med sina lastbilar runt runt på S:t Petri Kyrkogata med visselpipor, tutajävlar och hög musik. "Vi har tagit studenten, fy fan vad vi är bra" - jo, eller så är ni inte alls unika eller bra alls eftersom alla tar studenten så håll käften! Det är så roligt när man måste skrika till varann inne i sin egen lägenhet för att överhuvudtaget höras...

Jag lovar att jag ska bli snällare. Idag är jag dock Lilla My.

Dagens 'roliga' sexistskämt från jobbet:
"Åh, du är geolog, då kan du kanske kolla mina "stenar" för att se om de innehåller något ädelt"... ja herregud, vad säger man...

Kulturköare

Hade igår en riktigt kulturtantspärs när jag och mamma skulle köa för att skaffa biljetter till Porgy and Bess på kvällen. Klockan 12 säljer operan biljetter för 95 kronor och vi tänkte att det ju lät himla fiffigt. Åkte därför in till Malmö för att köa. "Det räcker att vi kommer vid 11" tänkte vi, men på grund av tågen var vi där redan halv. Och det var minsann tur! Det var kanske 25 personer innan oss i kön och de som stod längst fram hade köat sedan klockan 9?! De hade till och med med sig stolar. Proffsköare. Och nästan bara kulturpensionärer. Klockan 11 öppnades portarna och man fick gå in och ta nummerlapp. Jag och mamma tog en tur till Konsthallen för att svalka oss lite men kom tillbaka till 12 när biljetterna skulle börja släppas. Och jösses vad sånt tar fram det värsta hos folk! Trots att man har nummerlappar ska tanterna tränga sig in och stå längst fram och buffla och böka. Och nån hade till och med mage att klaga på att en rullstolsbunden kvinna fick köpa 4 biljetter (man får bara två per person) - 2 till henne och hennes likaledes rullstolsbundne vän, och 2 till deras ledsagare. Så klart! Då var jag tvungen att klämma ur mig en sur kommentar lite för högt... Hur som helst så fick vi våra fyra biljetter (vi var bland de sista som fick), så på kvällen var det opera med mamma, Jonas och Kristina! Mycket trevligt! Och mycket bra, om än synd att inte alla männen hördes... De borde klämt i lite mer eller nåt...

Nationaldagen

Firades av mig, Jonas och Kristina med en utflykt på Österlen. Vi började med att cykla dressin från Sankt Olof till Gyllebosjön (där Rikard, som den tuffing han är, badade) och tillbaka, fortsatte med en liten tur i kyrkan i Simrishamn och avslutade med picknick och rökt fisk vid Ales stenar. Riktigt gött, även om inte solen sken hela tiden!

Linné

Idag har jag stått i Alnarp i sex timmar och krängt Linnébroschyrer till intresserad allmänhet. Är nu trött! Men det var en trevlig dag - hade ju sällskap av LindaP och Magnus och det var vackert väder. Dessutom fick man ju se kronprinsessan på håll och det är inte fy skam. . . eller. . .

Det märkligaste med dagen var att allas vår vän "jag-dyker-upp-överallt" alternativt "jag-går-på-förfest-utan-att-nån-vet-hur-jag-hamnade-där" alternativt "jag-dyker-tillochmed-upp-i-en-liten-liten-stuga-på-landet" eller helt enkelt Y, kom förbi. Trevligt på alla sätt och vis så klart men jag förstår mig fortfarande inte på människan! Varför står man i 20 minuter bredvid två som man känner lite ytligt och som håller på att dela ut broshyrer till folk om man inte har något att säga eller tänker ta initiativ till en konversation?? Hon bara står. Står och tittar. Och får en att babbla som en jäkla tok. Blir nästan lite arg för varför ska jag stå där och underhålla? Till och med när man sagt "ha det så bra då, vi ses säkert igen. Hejhej" så står hon kvar. Jag förstår inte! Människor är ibland mycket mycket märkliga. Vissa mer än andra...

0-3! eller 3-3? eller 3-4? eller 0-3 ändå!

Fotboll - världens bästa sport! Ja jösses. Vilken helt sjuk match! Den värsta jag sett näst efter HIF-Elfsborg i semifinalen i Svenska Cupen förra året.

Först 0-3: helt osannolikt och fantastiskt. Och Jonas, som satsat 20 kronor på detta resultat på Unibet och därmed satt på 1200 kronor, var helnöjd. Sen 1-3 och man känner att läget nog inte är lugnt trots allt. Paus och sen bara misär och 3-3. Blä! Och så det helsjuka - en supporter får jogga in på plan, slå till domaren och sen jogga ut igen, utan att en enda vakt syns till!? Ok, han är tydligen anhållen nu men herregud?! Han borde ju för fan följts av ett helt gäng vakter som glidtacklade ner honom och gjorde ännu mer inte så schyssta saker med honom! Förhoppningsvis får han väl ändå sina fiskar varma - hela Danmark lär ju vilja pryla honom och ekstrabladet uppmanar sina läsare att skriva in om de vet vem han är... Och att sen ännu fler idioter passar på att springa in när matchen är avbruten?! Och att dessa, när de kliver av plan, klappas om lite av vakterna?! Visst - det är ju fint om folk är vänner, men man ska väl för fan inte kunna springa in på planen under en match! Inte undra på att domaren fick avbryta efter det - tänk om de gått på igen och ett helt gäng till beslutat sig för att springa in och slå lite på Isacsson i det svenska målet eller nåt? Men vilken sjuk match...

Nej för tusan, kom inte och säg att inte fotboll är underhållning eller kultur! Fotboll äger (förlåt Lovisa, men det gör faktiskt det - hockey är ingenting i jämförelse ;-)!

Lovisaenkät

Ok, fick denna uppmaning av Lovisa och jag ska väl inte vara sämre än att jag svarar:

Tre sommarjobb jag haft i mitt liv: speditör, lunchkantintant, städare
Tre platser där jag har bott: Åkarp, Lund, Oslo
Tre serier jag gillar att se på TV: House, Ugly Betty, Planet Earth
Tre platser där jag har semestrat: Italien, Skottland, Kanada
Tre av mina favoriträtter: mormors "kommorgenwieder" (som crêpes med kyckling), egna hamburgare, vespapasta med salami
Tre platser där jag helst skulle vilja vara just nu: här hemma, i Hofterup, på Antarktis
Tre personer som jag vill se svara på detta: Jonas, Rikard och Magnus (eftersom de är de enda jag vet som läser denna blogg som inte redan fått denna uppmaning)

Nu blir det hemmagjorda burgare med guacamole, klyftpotatis, lite vin och em-kval!