jobbmåndag

Ja då har man börjat på sitt härliga jobb igen! Med de oorganiserade och förvirrade arbetskamraterna och det störda systemet som man måste försöka bemästra. Med nya härliga ändringar som till exempel att danskpuckona skickar över gods på en bil varje kväll men skickar inte info om det förrän vid halv fem så att det inte finns nån chans att sluta fem som man ska. Kul!
Det har med andra ord inte varit världens bästa dag. Den började ok, det var lugnt och jag kom ihåg det mesta och allt var rätt soft och det kändes till och med ganska kul. Lite förvirrat, men det är det alltid första dagen. Sen så blev klockan 16.30 och då blev det plötsligt asmycket att göra på en gång. Så jag kom inte iväg förrän 17.30. Och blev mer och mer irriterad på att bli pålastad en massa jobb. Och inte få äta... Men jag tänker fasen inte jobba över så varje dag när jag är ensam! Jag är anställd 8-17 och då är det det som gäller! Och känner jag mig själv och jobbet rätt så kommer jag organisera upp det och ändå vara klar vid tre de flesta dagarna. Hoppas jag!
Blev inte bättre av att det var tokvarmt och kvavt där inne. Eller att A, tanten som jobbar mittemot, satt och klagade och sa att hon måste gå klockan 17 men ändå satt kvar till 17.20! Vilket pucko! Måste du gå så gå för fan! Eller att R, som lär upp mig, tappade ett paket på sin fot så att han hade jätteont och linkade omkring halva dagen men vägrade ta värktablett för "jag tar aldrig sånt". Det är fan den dummaste princip man kan ha! Har du ont, ta en värktablett, det är liksom det de är till för!!!

Blev inte heller bättre av att vi tillbringade tiden mellan 12 och 16.30 i solen på Källbybadet i våra brassestolar igår... Jag var duktig och smorde in mig (trodde jag) men ändå kan man säga att det gör duktigt ont att ta på sig bh:n. Fy för! Varför blir det såhär varje sommar? Första solsessionen så tänker en liten fåfäng och dum röst, som inte har något med intellektet att göra "äsch, jag behöver inte smörja in mig så noga, jag blir ju inte röd ändå. Och man vill ju bli brun fort". Herregud så dumt! Men nu lider jag för det också...

Usch ja, vilken början på veckan. Nu kan det bara bli bättre hoppas jag. Har ätit en banan, duschat och smort in min ömma kropp och det känns redan ok igen. Dessutom gjorde den snälla busschauffören som stannade och plockade upp mig på vägen hem trots att han egentligen bara skulle köra en tom buss tillbaka mig lite gladare.

Nu ska jag äta och sen lägga mig och skjuta prick på studentajävlarna som börjat köra med sina lastbilar runt runt på S:t Petri Kyrkogata med visselpipor, tutajävlar och hög musik. "Vi har tagit studenten, fy fan vad vi är bra" - jo, eller så är ni inte alls unika eller bra alls eftersom alla tar studenten så håll käften! Det är så roligt när man måste skrika till varann inne i sin egen lägenhet för att överhuvudtaget höras...

Jag lovar att jag ska bli snällare. Idag är jag dock Lilla My.

Dagens 'roliga' sexistskämt från jobbet:
"Åh, du är geolog, då kan du kanske kolla mina "stenar" för att se om de innehåller något ädelt"... ja herregud, vad säger man...