frilansfilmaren

Japp, nu ligger den uppe på sydsvenskan. Roligt... Speciellt roligt är Jonas hånskratt i mitten när en minibuss rusar sig igenom stenkastarna.


Tillagt 22.51: och nu ligger den ute på youtube*3... Så klart.

idioternas julafton

30:e november i Lund...

Har en ganska bra film på när poliserna flyr undan motdemonstranter som kastar sten och raketer, men har just sålt den till sydsvenskan för 500 kronor, så jag väntar lite med att lägga ut den...

Nu vi det första ljuset tänt i stilla helig tid advent

"Advent, du ljuva väntetid. Dig, som vi alla väntat på"

Inleder detta inlägg med de två verser som traditionsenligt läses här på första advent - först den som jag skulle läsa i församlingshemmet i ettan men inte fick läsa eftersom jag fick vattkoppor och Kajsa fick läsa i stället (bitterhet), och sen mammas traditionella adventsvers. Så nu jäklar är det advent! Har inte hunnit pynta än, men det ska också bli av.
Annars ägnas dagen åt att göra färdigt en presentation jag ska hålla för grundstudenterna imorrn. Ganska lugnt, men man måste ju göra klart den.
Känns som om det är det jag håller på med mest hela tiden - att göra presentationer. I fredags var det doktorandseminarium och jag fick rapportera om min forskning och hur långt jag kommit osv. Gick bra och jag fick sagt det jag ville, och nu vet alla om att jag inte har haft något konkret projekt att syssla med. Så det är ju bra. Men man blir lite lätt nedslagen när alla andra har fina presentationer med sina studieområden, resultat och en konkret publiceringsplan för avhandlingen. Själv har jag inget. Usch. Men det ska bli ändring på det nu!

Dagens tips: Hello Saferides nya skiva "More modern short stories from Hello Saferide" = mycket mycket bra!!!

Idol

Hur tänker man när man ska sjunga en låt tillägnad sin familj och då väljer Kelly Clarksons Because of You???? Har man inte lyssnat på texten, har man inte förstått den, eller vill man säga till sin familj att man tycker att de har förstört ens liv och gjort att man inte är en hel människa? Mycket märkligt, Alice... Det är ju inte som att det är en så svårtolkad text, direkt:

I will not make the same mistakes that you did
I will not let myself cause my heart so much misery
I will not break the way you did
You fell so hard
I've learned the hard way, to never let it get that far

Because of you
I never stray too far from the sidewalk
Because of you
I learned to play on the safe side
So I don't get hurt
Because of you
I find it hard to trust
Not only me, but everyone around me
Because of you
I am afraid

Doktorandsamtal

Mellan 8.30 och 9.30 i morse var det dags för doktorandsamtal med Daniel, Dan (min andra handledare) och Svante (ämnesansvarig), och jag måste säga att det faktiskt gick riktigt bra. Hade peppat mig innan och skrivit ner lite stödord och verkligen bestämt mig för att få sagt allt jag tänkt på och få berättat att jag inte mått så bra i höst och varit stressad, och det lyckades jag med. Och de lyssnade och förstod. Och höll med om att det inte håller att jag inte vet vad jag ska göra, att jag måste få ett konkret projekt att syssla med. Så det började planeras och Svante och Dan skulle hjälpa till och hade idéer, så nu känns det som att saker och ting börjar hända. Skönt. 

Daniel å andra sidan var väldigt tyst och gick sen hem efter mötet, så vad han tänkte vet jag inte. Förstår ju att det inte är så kul att få sig själv och sina metoder ifrågasatta, men tror ändå inte att han blev arg eller så, snarare fundersam. Och jag har bestämt mig för att inte bry mig om det - det är ju mitt projekt och mitt liv som det handlar om och om hans metoder (att man ska söka fritt och forma sitt eget projekt osv) gör att jag mår dåligt så funkar det ju inte. Och jag tror inte att någon annan av de som sökte tjänsten skulle ha klarat det bättre än jag. Men vi får se vad han säger på måndag. 

Känner i alla fall att jag nu gjort mig förtjänt av en lugn och skön helg i Skånes Fagerhult. 

En riktigt bra idé

...har de som skapat Parts of Sweden. Något sånt vill jag också komma på!
För övrigt har jag nu halsfluss. Suck.

föreläsarn

Jajemen - föreläsningen klarades av i måndags och det gick nog riktigt bra! I alla fall tyckte jag det själv, och studenterna såg nöjda ut också. Och de hade en massa kloka och bra frågor! Kul! Insåg hur roligt det är att få frågor som föreläsare och ångrade att jag själv inte frågade mer när jag var student.
Så det kan jag tänka mig att göra igen - det är roligt att föreläsa om saker man kan och det är roligt att förbereda presentationer, fundera på hur man lägger fram sitt budskap på bästa sätt, hur läsbart det är, vilka bilder som är bra osv. Och övningen där de fick titta i mikroskop verkade också vara uppskattad - speciellt de levande diatoméerna jag fixade under lunchen (från dammen mellan UB och SOL). Tyvärr lyckades jag inte hitta monstret som slukade diatoméerna som jag såg när jag kollade provet första gången dock - hade varit roligt att visa sådan dramatik. Men men...
Statistiken går också bra och är intressant men svår. Idag gick jag dock hem innan övningen - mår sugigt och har ont i ryggen, i magen, i halsen och huvudet och känner mig allmänt risig. Men det ska väl gå över det med.
På fredag är det doktorandsamtal. Pepp pepp.

kick ass!

Har just gjort klart min föreläsning om diatoméer som jag ska hålla på måndag, och det blev, om jag får säga det själv och det får jag ju eftersom det är min blogg, riktigt bra! Snyggt, väluppbyggt, sammanhållet, intressant, roligt och med många fina bilder. Jajemen! Lyckliga de elever som får mig som föreläsare!
Har också bestämt mig för att jag inte får titta något mer på den under helgen. Nu är den klar och ligger där den ligger. Ska inte pilla och ändra utan ha en skön och ledig helg. Blir nog dessutom en helg hemma i Lund för första gången på länge. Det blir nog riktigt skönt som omväxling (även om stugan så klart är fantastisk!).
Tack för det fina tackkortet från bröllopet Jessica förresten(eftersom jag anar att du läser denna blogg då och då)! Och hurra för sms-meddelandet!
Over and out.

If you can't beat them, join them?

Jag vet att amerikaner är en lika blandad (eller mer) samling människor som vi och att det finns alla de slags människor där, men jag kan inte låta bli att förundras över de amerikaner jag verkar träffa på ändå. Antingen är de inskränkta, tröga och ganska dumma i huvudet, eller så är de akademiker som är helt absurt pigga, positiva och käcka. Hade tidigare i höstas en amerikansk föreläsare som var helt bortom denna värld - hon var ung (ca. 30), superframgångsrik (assistant professor), superpiffig (uppsatt hår, smink, snitsiga kläder och högklackade skor!?), superentusiastisk ("oh wow, it's so AMAZING!) och superkunnig. Hon pratade fort och intensivt, vandrade runt i klassrummet och var så energisk att man trodde att hon snart skulle sprängas. När vi kom ut från två timmars föreläsning tittade jag och Petra (en av mina kollegor) på varann, på våra bekväma kläder, osminkade ansikten, hår hopdraget i en tofs och gympaskor, och kände oss helt matta. Hur ska man någonsin kunna bli sån? Och hur orkar hon?
Har sedan tidigare träffat Shannon (Jonas bästa kompis Petters fru från USA) = superframgångsrik och ung forskare, supergullig, supertrevlig, superpositiv ("that's so GREAT") och superlyckad. Jättesöt och snäll och trevlig, men ger en lite lätt prestationsångest... Och nu så har vi ännu en sådan amerikan (dock en man denna gång) på statistikkursen. Han är framgångsrik forskare, jobbar jättemycket, är hela tiden jättepigg och entusiastisk och uppmärksam, ska göra en svensk klassiker nästa år (trots att han ännu inte kan simma), kom i tisdags till föreläsningen efter att ha tävlat i nattorientering hela natten, och är allmänt ganska ansträngande. Säkert en fin människa, men jag kan inte låta bli att känna "men tagga av nu". Avundsjuka? Säkert. Men försök själv komma trötta och lite halvmatta till en föreläsning och mötas av detta monster av energi och positiv inställning till livet. Man orkar inte...
Så det där med att göra en post-doc i USA känns inte särskilt lockande (inte att göra en post-doc alls iofs). Tänk om alla är så där? Vilken fasa! Tänk att inte ha någon vän att vara trött med, att tycka saker inte är så himla fantastiska och "amazing" med och att allmänt få förakta andra människor med ;-) Galet.

<3 sjukvården

Efter att ha lovordat företagshälsan (inte på bloggen men i verkligheten) är det nu dags att ösa beröm över den offentliga vården:
vaknade i morse med omisskännliga tecken på urinvägsinfektion. Suck. Eftersom jag hade statistik hela dagen som jag inte ville missa (och inte var vaken exakt klockan 08.00) ringde jag aldrig vårdcentralen utan tänkte att "det går väl kanske över". Men icke. Insåg på eftermiddagen att det inte skulle funka utan begav mig klockan 17 till jourcentralen på sjukhuset. Väl där insåg jag att det inte bara var att droppa in, utan man måste ringa och boka tid. Så jag gick ut igen, ringde och fick bokat en tid kvart i sju. "Så då får du inte kissa innan dess" sa sjuksköterskan på telefon. "Men jag har inte kissat sen lunch" svarade jag och fick då instruktioner att gå in och anmäla mig, lämna provet och sen komma tillbaka på min tid. Sagt och gjort - gick in, grabbade tag i en supertrevlig sköterska och fick lämnat mitt prov. När jag kom ut stod hon i korridoren och ropade på mig "stanna, sätt dig här och vänta så tar doktorn dig nu istället". Så jag väntade ett par minuter och fick sen komma in till doktorn som hade lite tid över mellan några patienter, fick mitt penicillin utskrivet och behövde inte alls vänta till kvart i sju. Så himla skönt! Svängde förbi apoteket på vägen hem (ingen kö där heller) och har nu tagit första dosen. Så förhoppningsvis går det hela över snart.
Mycket positiv upplevelse med andra ord - hurra också för den offentliga vården och framför allt folket där!

November

Har tillbringat åter en trevlig helg i stugan. Denna gången var det Hasse och Eva som var nere från Rättvik och vi hade en mysig helg med mycket eldning (nu jäklar fick vi igång vedspisen - man ska inte fjuttelda berättade dalaexpertisen), promenader, god mat, gott vin, besök av fastrarna och Ewa och Zacke och allmänt trevligt. Kånkade dessutom ut tramporgeln i garaget och kånkade in vår nya möbel - ett praktfullt 40-talsskåp som vi köpte på antikaffären för 600 kr (inklusive lunnefågel i keramik och hemkörning). Snyggt, eller hur?


Träffade också byns original när vi vågade oss ner i den andra antikaffären som för första gången var öppen. Där mötte oss den glade dansken Stig som blev superglad och sa "ja, det är inte många som vågar sig ner här". Han visade upp sin samhällskritiska konstutställning och berättade om hur det är för djävligt att det inte finns någon yttrandefrihet i Sverige längre. Sen visade han upp källaren som var full av det gamla vanliga - skåp, bord, porslin, vaser, tavlor och så vidare - medan han ondgjorde sig över forskare och forskning (dock inte min var han noga med att påpeka). Vi fick också se hans ateljé som var inrymd i byns gamla biograf (cool lokal) och innan vi gick fick vi med oss ett tidningsklipp från 70-talet där Politiken skrivit om honom, samt adressen till hans webbsida där han propagerar för en nordisk union. Sen fick vi lov att gå, om vi lovade att rösta på honom till Europaparlamentet så att han kunde åka ner och lägga ner alltihop... En riktig lirare! Men väldigt glad och trevlig.
Nu är vi dock tillbaka i verkligheten i Lund. Jonas är arbetslös i en månad och jag ska försöka lära mig statistik.