enkla poäng

Hade idag en av de enklaste men också märkligaste doktorandkurserna hittills: Scientific Writing med Björn Gustavii. Det var en kurs om hur man skriver sin avhandling, hur man skriver på ett korrekt vetenskapligt sätt och hur man gör figurer, tabeller osv. Kursboken som vi fick ut i förväg är jättebra och kursen i sig var det verkligen inget fel på, men att ha föreläsning från 10-16 med en 77-årig föreläsare som är i princip döv och bara hör en om man talar i en speciell mikrofon är onekligen ganska speciellt. Och jag förvånades över hur mycket det påverkade gruppen. Har aldrig varit i en liknande situation och har aldrig reflekterat över det heller, men allting blev ganska märkligt. Alla former av diskussion eller samtal i gruppen omöjliggjordes, ingen ställde några frågor och så fort något var otydligt fick någon ta mikrofonen och försöka förklara högt och tydligt vad det var någon annan undrade. Och det blev ju inte enklare av att hälften av deltagarna inte kunde svenska och att Björn (trots >100 publicerade artiklar) inte direkt var en fena på engelska och gärna pratade svenska även med de icke-svensktalande. Ojojoj. Mycket märkligt men ganska roligt. Och han var en väldigt gullig gubbe - vi hade alla varsin enkel hemuppgift (där svaret i princip stod utskrivet i boken) som vi redovisade, och han blev helt chockad över hur bra vi alla var. "Oh, that is really excellent!" var ett omdöme som vi alla fick så hans positiva feedback kan man verkligen inte klaga på.