Ingick själv i doktorandgruppen som skulle intervjuas och tänkte först när jag tog uppdraget att "det kan väl inte vara så farligt - bara att gå dit och prata lite". Men ack, vad jag bedrog mig. Universitetet tar detta OERHÖRT allvarligt och det har varit förhållningsregler som mailats ut, möten som hållits där dekanen berättar hur man ska göra och vad man ska prata om och inte prata om (men man får så klart prata om vad man vill och inte dölja sådant som man är missnöjd med, men helst ska man bara vara nöjd osv). Har även fått ta del av en powerpointpresentation gjord av en av mammas gamla klasskompisar där vi blev tillsagda att vara "sampratade" och inte ha "inkonsekvens i svaren"... Dessutom fick vi reda på att "allting annat än högsta betyg för Lunds Universitet är en katastrof!"...
Mötet i sig gick ändå bra. De ställde lite frågor till oss om hur det fungerar, hur mycket inflytande vi har, om vi är nöjda och så vidare. Enda gången vi svajade lite var väl när de frågade "hur förhåller ni er till universitetets självvärdering och andra dokument?" (jag förhåller mig väldigt neutral till dessa dokument, de flesta har jag inte ens läst). Blev också lite nervöst när de högg på att jag satt i institutionsstyrelsen och började fråga vad exakt vi gjorde där... Men jag tror att de var nöjda, en av dem sammanfattade med "så då är ni generellt väldigt nöjda och det finns inte mycket ni skulle vilja ändra på. Det är ju oerhört ovanligt bland doktorander." Så kanske tror de nu att vi hittade på alltihop. Men, jag har gjort min insats för Lunds Universitet så nu förtjänar jag nog en kafferast.
1 kommentar:
Haha, jag gick igenom samma sak för ett par veckor sedan då jag blev personligen utvärderad av HSV då de utvärderade antikdoktorandernas situation vilket är - jag. Extra allvarligt med tanke på att vår examensrätt var hotad då vi är så få, men allt gick väldigt bra och utlåtandet har nu kommit och var positivt.
Skicka en kommentar