Drama

Mamma kalkon letar efter sina små kycklingar bakom diatomélabbet

Om någon mot förmodan (förutom mamma) följer väderleksrapporterna kan jag meddela att vi alla är helt oskadda och mår bra. Har haft ganska våldsamt väder idag med åska och regn och efter middagen var det "tornado alert" (alltså inte bara "tornado watch" som det har varit ett par gånger tidigare). Runt klockan sju började sirenerna tjuta och då var det bara ta sin påse med allt det viktigaste (=dator, ipod, usb-minne och plånbok) och rusa till skyddsrummet. Satt där i en timme och lyssnade på radio men båda tornadona drog åt annat håll och inget hände här. Är fortfarande "tornado watch" dock så jag ska nog ha påsen packad vid dörren i natt...

Tydligen är vädret ovanligt dramatiskt här i år - våldsamma översvämningar i hela Iowa, speciellt runt de större städerna. Här märker vi inte mycket av det förutom att vattenståndet i sjön är högre än det brukar vara. Och att en av våra lärare (Steve, som mest var här och hjälpte till och hängde och var en superbra hjälp när det kom till att identifiera diatoméer) blev tvungen att sticka eftersom hans hus blivit helt översvämmat.

Imorgon skulle vi egentligen på fältutflykt hela dagen, men det blir inte av. Dels är vädret dåligt, dels hittar vi inte en chaufför till (behöver två som rattar bil). Men det känns ganska skönt på sätt och vis – är sådär sugen på att åka i fyra timmar enkel väg för att titta på nåt och sen åka hem igen. Så då har vi bestämt att alla ska ge små presentationer på typ en kvart om sitt land, sin forskning eller vad de nu vill. Har googlat lite bilder på Lund: universitetet, domkyrkan, promoveringen osv, och tänkte att jag slänger ihop en liten presentation av det och några schyssta Grönlandsbilder.

Har idag också bondat lite med grabbarna på kursen. Vi gick och tog en öl på altanen klockan 17 (som traditionen är – öl efter kursen innan middagen) och så småningom gled samtalet in på de andra i gruppen. Och plötsligt märkte jag att jag inte är den enda som stör mig på makedonska tjejen som hela tiden ställer jättekonstiga frågor, beter sig och ser ut att vara hög (eller bara tappad bakom flötet) och envisas med att kalla Sarah för ”teacher”. ”Teacher, could you help me?” ”Teacher, what is this?” osv osv, eller på slovenska tjejen som hela tiden ropar på mig att komma och titta på hennes grejer (som om jag ska kunna veta nåt om dem?!) och som hela tiden delar med sig av sina råd om allt möjligt – från hur man identifierar diatoméer till hur man äter näringsriktig mat. Trevlig i en lite lagom dos men jag orkar inte med henne speciellt länge. ”Linda, come here , I want to show you this Pinnularia” ”Well, actually, you have to focus like this on your sample” osv osv. Hela tiden ska hon berätta hur folk ska göra och hur saker ligger till. Störigt! Och ganska pinsamt när hon talar om för amerikanerna hur saker och ting går till i USA.
Nåja, hur som helst var det ganska skönt att höra att de andra tänkte i samma banor och störde sig på samma saker. Man känner sig inte riktigt så intolerant som man kanske är…Dagens diatomé: Cymbella mexicana (egenhändigt fotad och redigerad)

Vecka två...

...har börjat bra. Haft två dagar med vackert väder - solsken och kanske 24 grader varmt. Tog tillfället i akt och åkte ut med kanoter igår för att samla material. Kul! Speciellt som jag och Jaime, som delade kanot, var västa superkanotarna! Jajemen - styrde som proffs och tog oss först tillbaka över sjön i motvind. Idag har jag träningsvärk i armarna...
Idag åkte vi ut med en lite större båt (pontoon boat, vad nu det är på svenska) och tog lite fler prover. Var också ok och skönt att komma ut, men jag har svårt att bli jätteengagerad. Jag ska ju trots allt inte titta på vatten eller levande diatoméer alls, utan bara döda och begravna. Så lite segt var det kanske...
Annars händer det inte så mycket förutom att avloppspumparna gått sönder så att vi inte kan använda något vatten. Bajamajor har ställts ut så det funkar rätt bra, men det är ju typiskt att det händer just denna veckan då det dessutom är 20 högstadielärare från Iowa här och går kurs...

Nu ska jag titta på fotbollen (kanske bara höjdpunkterna eftersom jag vet vad det blev). Tänkte kolla på det i labbet, men då var vi ute med båten, och dessutom kom inte det trådlösa nätverket igång förrän nu ikväll.Sarah rattar båtJag åker båt...

En vecka klar

Landskapet häromkring - som Skåne men större

Japp, tiden har gått väldigt fort och vi har hela tiden haft ganska fullt upp och nu är det söndag igen och en vecka sedan jag kom hit. Har varit en bra vecka - lärt mig massor om diatoméer och haft riktigt trevligt under tiden.

Vädret har varit sådär, men ändå ok. Runt 20 grader och molnigt/regnigt/blåsigt för det mesta. Igår och idag var det dock fint (men fuktigt!). På kvällarna och nätterna har det varit våldsamma åskväder som väckt mig flera gånger, men ännu har det inte åskat på dagen. I torsdags (tror jag) hade vi dock "tornado warning", så det var ju lite spännande. Nån tornado blev det dock inte, bara regn och vind igen.

Helgen har mest inneburit labbarbete - finns inte så jättemycket annat att göra här (speciellt när vädret är trist) och alla andra hänger i labbet så då är det ganska trevligt. Igår tog vi dock en tur till Wal-Mart igen (vilken hemsk affär det är!) och handlade kött och vin och öl och annat för grillkvällen vi hade på kvällen. Vi får ingen mat på lördag kväll och söndag morgon så då gäller det att fixa själv. Nathan från Kanada var värsta grillmästaren så vi åt stek, kyckling grillad på ölburk, grillad majs, grillade päron och potatis i folie (= mitt bidrag). Mycket trevligt! Satt på terassen och åt och snackade och såg på åskan över sjön. Kul också att kursledare-Sarah och Eugene (Gene) Stoermer som är typ diatomékännarnas kung, runt 70 år och verkligen superauktoriteten när det kommer till kiselalger, och som hängt på labbet nästan hela veckan, också hängde på. Det är verkligen en väldigt trevlig och informell, avslappnad atmosfär här!

Idag sov jag fram till lunch (eftersom vi inte fick frukost) och sen jobbade jag till och från i labbet tills det var dags för middag (mackor). Efter middagen spelade jag, Jelena, Jamie, Nathan och Chiji volleyboll på sandplanen som finns här. Hittills har jag alltid avskytt volleyboll och varit riktigt dålig men idag gick det riktigt bra! Kanske för att vi alla var ganska dåliga, men det var riktigt roligt! Kanske är beachvolley mer min grej än inomhusvolley - gillar att kasta mig efter bollen. Nu har jag tagit ett bad, tvättar lite kläder och ska nog gå och lägga mig ganska tidigt.


Hela gänget. Från vänster till höger: Gene Stoermer - superdiatoméexpert, Nathan från Kanada, Jelena från Serbien, Elena från Makedonien, Chiji från USA men från början från något annat ställe, vet dock inte var, jag, Maria de Lourdes från Ecuador, Jamie [Haimi] från Colombia men pluggar nu i Florida, Lourdes från Puerto Rico - Teaching Assistant, Byron från Dominikanska republiken - pluggar i Arkansas, Sarah - lärare och Ruchi från Indien - pluggar i Arkansas

Veckans resultat:

Denna veckan skulle vi identifiera och fotografera 5 diatoméer. Nästa vecka 15 och när kursen är slut ska vi ha 50. De ska in i en databas (och så tar vi med mikroskopproverna hem) som en liten referenssamling. Hoppas bara att samma diatoméer som finns i Iowa finns i Sverige...
Men visst är de fina! Svåra att artbestämma men vackra att titta på.

Cymatopleura solea

Gomphoneis eriense (den lövformade uppifrån och den trekantiga från sidan)

Diatoma vulgare

Stephanodiscus niagarae

Epithemia turgida

Äckligt!

Precis när jag publicerat föregående inlägg kände jag att något kröp på mitt knä, innanför byxorna. En myra tänkte jag och kliade till sådär som man gör men kom sen på det hemska - de har varnat för fästingar. Av med byxorna och visst - det var en fästing! Och inte en liten svart prick till fästing utan en stor jäkla amerikansk bamsefästing. Så äckligt!!! Jag hatar fästingar! Tur att den inte hann bita sig fast. Men nu kliar det och kryper så klart överallt. Blä!

lite bilder

Vägen från labbet mot mitt hus (baksidan på det är det gröna till vänster). Här är fantastiskt vackert...

Kalkonerna som bor här på ägorna. Skojiga typer.

ambitioner

Gud, mina kursare är verkligen ambitiösa människor. Klockan är nio på kvällen och jag (och två andra från kursen) var precis på en öppen kvällsföreläsning om hur grodor blir malformerade och varför (intressant) och typ alla andra jobbade i labbet och hade gjort det sen middagen klockan 18. Bara jag och Nathan från Kanada som tar det lite lugnt. I och för sig har en hel del folk med sig sina egna prover som de väl vill passa på att kolla på, men ändå. Det är ju bara andra dagen! Blir på ett sätt lite stressad, men å andra sidan så känner jag att det är ganska skönt att kunna ta det lite lugnt. Det är ju första gången jag kollar på diatoméer och då måste det få tid att sjunka in också. Om jag går upp och tittar i mikroskop i tre timmar på kvällen (efter åtta timmar på dan) kommer jag inte bli mycket klokare - jag kan ändå inte identifiera dem än. Så jag tar det lugnt och tänker nu sätta mig och se på Huset Elliot på datorn och sen (förhoppningsvis) sova gott och bli lite mindre jetlaggad.
Men jag måste säga att jag har lärt mig oerhört mycket bara på dessa två dagar. Lärarna är verkligen bra och de förklarar allt från grunden. Man förväntas inte kunna något utan de förklarar grundligt hur man ställer in mikroskopen, hur man preparerar prover osv osv. Och det är skönt för då vet man sen att man gör rätt. Det gäller bara att inte sugas med i tempot som några av de andra håller och komma ihåg att de har jobbat med diatoméer i två år redan medan jag har gjort det i två dagar. Måste påminna mig själv om att jag inte ska kunna identifiera allt ännu utan att det är just det jag är här för att lära mig. Så det blir nog bra. Dessutom är det ganska skönt att kunna gå på föreläsningar och också känna att man inte måste lära sig allt som berättas. Diatoméers evolutionära utveckling osv är inte så viktigt för mig som bara ska kolla på döda diatoméer i sediment (även om det så klart är bra och leder till ökad förståelse). Men det är lite ovant att inte "plugga" och vänta på en tenta i slutet av kursen. Men ovant på ett bra sätt.

Den första typen av diatomé jag faktiskt lyckats identifiera på egen hand: Cymatopleura solea. Duktigt av mig!

mobiltelefon

Allting har hittills funkat bra här, förutom mobiltelefonen. Den fungerade på flygplatsen i Chicago - hittade nät och allt, men här i Iowa hittar den ingenting. Bara sos-samtal funkar. Störigt, speciellt som jag ser att andra kan ringa med sina telefoner... Har försökt kolla efter lösningar, men kan inte hitta någon (om någon har något smart tips så är det bara att dela med sig).
Hur som helst så tänkte jag meddela här att man alltså inte kan ringa till mig på min mobil. Bästa sättet att få kontakt är alltså att maila, eller att skypa (lrandsalu) (eller kolla med Jonas som jag skypar med på morgonen). Eftersom jag har trådlöst nätverk här så kollar jag mailen varje dag.

Kom precis tillbaka från mitt livs första wal-mart-besök. Vilket ställe! Lyckades hitta det jag behövde - kam, solskydd (eftersom mitt hade exploderat i väskan på planet, lyckligtvis i en plastpåse) mm. Ville ockå köpa en kaffemugg och det var inte det enklaste om man inte ville ha en som var typ en halvliter. Allt är stort och mycket här. Men kaffet som serveras på mornarna, det är som te. Isch. Som tur är gillar Sarah starkt kaffe och brygger lite drickbart i labbet (= anledningen till att jag behövde en mugg).

Dag ett

Klockan är tio över fem och dag ett börjar gå mot sitt slut. Det började ganska intesivt med frukost klockan 7 (pannkakor med lönnsirap och korv - tur att de också har müsli och typ mackor...) och sen lab/föreläsning 8 till 16. Men det känns mycket bra! Gruppen på nio personer är trevlig - fyra killar och fem tjejer. Ingen är amerikan (fyra pluggar i usa, men ingen kommer härifrån från början) och alla är antingen doktorander eller i slutet av sin utbildning. Och verkar trevliga. Känns som en grupp som man kan göra saker med och ha trevligt med på kvällar och helger, men samtidigt som en grupp där det är ok att dra sig undan och göra sitt när man känner för det. Alla har väl en del böcker och artiklar att läsa och annat att göra vid sidan av arbetet här.

Det är två andra kurser på gång samtidigt - en med typ 13 pers och en med 9. Där verkar det vara mer amerikaner och fler på lägre nivå (= yngre). Ganska skönt att kunna köra sitt eget race då (även om många av dem säkert är jättetrevliga också, även om de ser sådär blasé ut och mest snackar om att åka och köpa öl). Gött är också att labbet är öppet 24 timmar om dygnet, så vill man jobba så är det bara att gå dit.

Kursen i sig verkar också mycket bra. Idag var vi ute vid sjön och kollade på levande diatoméer, hade två introduktionsföreläsningar och gick igenom hur man ställer in mikroskop (vilket var superbra eftersom ingen förklarat det för mig tidigare - jag har bara gissat mig fram och det har funkat sådär). Mark och Sarah, som är lärare, är jättebra och den enda som är lite tradig är Lourdes som är "teaching assistant". Hon gick kursen förra året och verkar ta sin roll som nånslags ledare på lite för stort allvar...

Maten verkar också vara bra - till lunch fick vi kycklingtortillas med en massa sallad och fruktsallad och gosaker och till middag blir det nog något med köttfärs. Så det lär inte gå någon nöd på mig (utom lördag kväll och söndag morgon när det inte serveras mat).

Här kommer lite bilder av hur saker ser ut:


Mina två sängar och en glimt av den tjocka heltäckningsmattan...


Rummet från den inre sängen - handfat till vänster.


Och det lilla badrummet som av någon anledning också har en röd värmelampa i taket.


Byggnaden som jag bor i (andra dörren från höger)

Labbyggnaden utifrån

Och labbet inomhus

FRAMME

Nästan 26 timmar efter att jag steg upp imorse så är jag äntligen framme! Ligger på den andra stora dubbelsängen i mitt motellaktiga rum (komplett med brun heltäckningsmatta - bilder kommer) och skriver blogginlägg innan jag kollapsar av trötthet.
Resan O'Hare - Sioux Falls gick bra. Hamnade bredvid en söt liten amerikansk tjej (ca 23 kanske) som frågade var jag kom från och sen tyckte det var superspännande och hade jättemycket frågor om Sverige. Från hur utbildning och sjukvård funkar till "do you speak sweden? I mean your own language? Or do you speak english" och, efter att jag sagt att jo vi pratar vårt eget svenska språk "do you speak swedish in school as well - with your friends?" "Wow, that's amazing". Intressant.... Och sen "do you have your own money?". Till och med trevliga goda amerikaner (för hon var verkligen supergullig) är ganska blåsta med andra ord... Men vi fick snackat om Barack och Clinton och om demokrater (hon är demokrat) och kriget i Irak (hon är mot) och gay marriage mm. Kul. Och både hon och en annan främling blev helt chockade när jag sa att man inte får stipendier för utbildning för idrott i Sverige och att vi inte har några egna universitetslag eller highschoollag och sånt alls. Att det inte finns några jocks och cheerleaders. De kunde inte föreställa sig detta.
Sen visade det sig att flygvärdinnan hade bott i Malmö i ett halvår med sin dåvarande svenska pojkvän (hon såg min Lunds-universitet-tröja). Lustigt.
Nåja, en trevlig resa. Och spännande - lärde mig lite själv också för tjejen (Tammy) hade växt upp på indianreservat och var nativ american och hette Dansande fjädern som spirit name. Coolt.
Sen kom jag i alla fall fram, möttes upp av Peter - chef för stället - och två killar som också ska gå vår kurs. Tog 1,5 timmar att åka hit till labbet ungefär och fick snackat lite med dem och fick bra vibbar. På vår kurs är vi 9 och inte nån är amerikan. Och dessa två killar var också lite äldre så jag tror att rädlsan för 20-åriga amerikanskor var obefogad. Träffade också våra två lärare i labbet och de verkar också supertrevliga. Och jag har trådlöst intenet på rummet. Blir nog bra det här. Men nu måste jag sova för det känns som om min hjärna håller på att smälta.

Chicago O'Hare

Söndag den 1 juni 15.40 Chicago tid, 22.40 hemmatid. Har nu varit på resande fot sedan kvart över fyra i morse och börjar sega till rejält. Sitter på O’Hare och väntar på mitt sista flyg till Sioux Falls som ska gå klockan halv sex ikväll. Allt har gått bra hittills, men nu börjar jag längta efter att komma fram. Drygt att resa så långt. Men resan över atlanten var schysst med egna skärmar och kamera under flygplanet så att man kunde titta på grönland när man flög över där och även det spektakulära strömlinjeformade landskapet i newfoundland. Dessutom såg jag pingpong-kingen och Horton (Horton var rolig, pingpongkingen bra men hemsk).
Bra var också så klart att jag kom in i landet. Fick en schysst homeland security-officer som i och för sig hade ett litet förhör med mig men i formen av att han var intresserad (vad ska du på för seminarium? Jaha – så du är typ ekolog? I Iowa – vad finns det för sjöar att titta på där? Osv. Fick lämna fingeravtryck och bli fotograferad, men in kom jag. Men jösses vilket ställe detta är. Tänkte att ”världens största flygplats, den måste vara rätt schysst”. Men icke. Enorm och svårgriplig och ganska tradig och sunkig. Inte många schyssta sittplatser. Kastrup är ju värsta lyxplatsen i jämförelse. Så jag åt lite (och blev lite gladare), drack en starbuckskaffe och letade sen upp min gate och satte mig här i plast-lädersätena.
Lite nervös för resten av resan – eller för att komma fram. Men mest känns det kul och spännande. Skönt att jag ska åka ut på landet och vara på ett och samma ställe. Hade verkligen inte velat åka in i Chicago nu och behöva hitta ställe att bo osv. Inte förtjust i superstora amerikanska städer (nu har jag bara varit i New Yoek iofs och är ganska trött och kinkig efter resan, men ändå). Och känner på mig att kursen kommer att vara bra och att folk kommer att vara trevliga. Och jag har eget rum! Det är värt så mycket!

Resfeber

Jajemen, nu har resfebern satt in ordentligt. Imorrn klockan 07.20 bär det av från Kastrup klockan 19 på kvällen (lokal tid) kommer jag fram till Sioux Falls Regional Airport (via Stockholm och Chicago).
Idag måste det sista fixas - gå till apoteket, boka taxi med mera. Packade igår men måste nog gå igenom det igen idag (inte så mycket problem med att få med allt jag behöver men problem med att den stora väskan inte får bli för tung...).
Isch. Det blir bra så klart, men just nu så är jag nervös.

På jobbet igen

Ja, så då var vi alla tillbaka i Sverige och jag sitter på kontoret igen. Ganska skönt att vara hemma, även om jag har resfeber inför nästa resa... Dessutom regnar det ute och då är det helt ok att sitta inne och pyssla.
Har idag träffat Sheri, min amerikanska handledare som verkar mycket trevlig, och framför allt försökt organisera alla mina artiklar. Började med att skriva in alla artiklar jag läst i ett excel-ark, men så tipsade Shannon om Papers, ett suveränt hålla-ordning-på-artiklar-program som hon inte skulle kunna klara sig utan. Och eftersom det gått bra för henne så vill jag ju inte vara sämre så nu har jag laddat ner provversionen och ägnat dagen till att föra över alla artiklar jag redan hade på datorn och leta upp alla som jag bara hade som papperskopior. Så nu har jag ett fint och prydligt artikelbibliotek. Skönt.
Snart ska jag nog åka hem dock. Orkar inte läsa något idag och har inte mycket annat att göra. Imorgon är det dags för workshop med en massa bra folk som ska bestämma vad jag ska göra under fyra (fem?) år. Spännande.
Har också försökt få tag på amerikanska ambassaden idag för att få reda på om jag borde söka visa (som om jag kommer hinna det) eller om det är lugnt ändå. De har telefontid 13-14, men ingen svarade... Störigt! Men nu har jag i alla fall skickat ett mail. Min strategi (om de nu inte svarar) blir att, om de frågar i tullen, säga att jag ska åka och besöka min vän Sarah som råkar undervisa på en diatomékurs i Iowa i sommar...

Längtar dock lite efter det fina Budapestvädret... Men det kommer väl imorrn igen.

Budapest = bad

På onsdagen avvek jag, Jonas och mamma och tog ett besök i två av Budapests grottsystem. Första var lite fjuttigt men det andra var ganska mäktigt. Upplevelsen togs ner lite av att vi fick följa med en guidad tur på en timme med ungerska barn, men det var ändå helt ok. Sen åkte vi båt i en timme på Donau och fick både öl och drink. Nice.



Gårdagen började med ett besök i en liten kyrka som kulturell ursäkt och sen kunde dagen tillbringas på det anrika Gellert-badet. Inte lika bra utomhus som Szechenyi-badet men termalbaden slog det mesta. Fantastiska 39-gradiga pooler inomhus (könsuppdelat) i helt underbara mosaikvalv. Och ångbastu med kamomill och kallt bad efteråt. Ojojoj.
Kvällen avslutades på kvarterskrogen med bluesmusik och en helt absurd meny: en hel upptryckt bok med bilder på alla deras 150 rätter. Tyvärr ledde mängden rätter till att maten inte var särskilt god...


Idag gick jag, mamma, Tobbe och Jonas till Szechenyi-badet igen och badade i fem timmar. Solen sken och pojkarna brände sig ganska ordentligt igen. Jag blev regerande backgammonmästare också!

bajsa....hihihihihi.....

sömngångaren

Det roligaste som hänt hittills ägde rum natten mellan söndag och måndag:

Tobbe stiger upp mitt i natten och ser förvirrad ut. Han försöker dunka upp fönstret i sovrummet, trampar två gånger i Jonnas resväska och går sen mot badrummet (vi har ett badrum och ett toalettrum). Efter ungefär en kvart blir Jonna (som har sett allt) lite orolig och ber Pelle gå och kolla vad som händer. Pelle öppnar dörren till badrummet. Ljuset är släckt (man tänder utanför) och där står Tobbe still mitt i rummet och säger "Vad bra att du kom, så att jag inte behövde stå här hela natten". Och sedan "Du vet att toaletten är här bredvid va?". Han hade glömt tända lampan, gått in på badrummet, stängt dörren och hittade inte ut igen! Så han stod där i en kvart (och det var verkligen en kvart) och kunde inte hitta ut! Ur ett ganska litet badrum som han just stigit in i... Kanske lite full...

Man kan säga att han inte kommer att få höra slutet på denna historien. Nånsin :-)

Lovisa skulle gilla Budapest...

Budapest

Har nu varit här i två dagar (kom fram mitt i natten på lördag) och Budapest har gett ett mycket gott intryck. Lägenheten är helt suverän - superfräsch och ligger hur bra som helst! Igår åkte vi med turistbuss runt i stan och började förstå hur den funkar och åt sen fantastisk middag på mysiga puben. Idag har vi framför allt varit på Széchenybadet i tre timmar och badat i 38-gradiga termalkällor och njutit i solen. Man skulle kunna säg att Jonas, Tobbe och Pelle har bränt sig ganska bra... Jag älskar semester!!

geologer...

Fick precis ett märklig samtal från en småländsk man som ville ha tag på professor Per på institutionen.
"Per är ute och fältarbetar i Småland i en månad" svarade jag.
"Ja, jag vet, han ska komma och gräva på min tomt" berättar då mannen. "Han har ringt min mobil och lämnat ett meddelande om att han kommer idag, och att jag ska ringa om det är något, men numret han ringde från var dolt. Så jag vill få tag på honom så att jag vet var det är han tänker gräva egentligen".
Jaha - då blev det till att försöka leta upp Pers telefonnummer och det var verkligen lättare sagt än gjort. Det visade sig nämligen att ingen på institutionen vet om han ens har en mobil. Han är alltså helt omöjlig att få tag på - inga kontaktuppgifter alls. Vilket i dessa dagar är otroligt märkligt. Speciellt när man är ute och gräver på andra människors tomter... Och vi pratar inte gräva med spade. Nejnej - det är en fet grävskopa det hela handlar om... Så jag får väl hoppas att den stackars mannen inte kommer hem till en helt uppgrävd tomt med ett stort hål där en liten geologtomte sticker upp. För Per är ju inte heller mannen som är lite försiktig och tar det lugnt - nej, han är mannen som, om han upptäcker något intressant, inte hejdar sig för att gräva upp en hel gräsmatta och skövla en hel skog om det vore så. Stackars smålänningar.

Ganska stor skillnad, eller hur! Men snyggt blev det! Är mycket nöjd med mig själv...

frukost

Idag åt jag frukost på Espresso House. Ensam... Helt utan Senior Staff, som dock var med i fantasin. Kändes lite vemodigt nästan. Men men - det kommer fler gånger, när Lovisa är tillbaka i Lund och Kristina kommer och hälsar på. Gott var det i alla fall. Och en ganska skön start på dagen. Shannon ska på seminarium/konferens här i Lund och sover hos oss så därför valde jag att inte ställa mig och slamra med havregrynsgrötskastrullen utan i stället smita ut lite obemärkt.
Dagen framför mig innefattar framför allt artikelläsande. Daniel är bortrest så jag sköter mig själv och tar det lite lugnt (eller så lugnt man kan med en stor hög artiklar jag skulle vilja läsa innan helgen). Ska på seminarium klockan 15 dock, så det är ju i alla fall nåt.
Igår fick jag ett stor ansvar som jag förvaltade mycket väl. Bilder kommer kanske ikväll...

Ryssland...

Och så finns det folk som inte har nån oro alls för situationen i Ryssland...

sol igen

Jajemen, klockan är nio och solen skiner utanför fönstret. En sådan dag kan man ju inte låta gå till spillo så strax ska jag ta min lilla brassestol och gå och se om man inte kan sitta i den lilla parken bakom biblioteket. Det är aldrig någon som sitter där (utom alkisarna) men det borde ju funka rätt bra - så länge det inte är skugga.
Igår satt jag på insitutionstaket från 10 till 13 och njöt och läste. Funkade riktigt bra.

solsken!

Solen skiner utanför fönstret och det lovas upp till 25 grader idag. Då kan man ju inte åka och sätta sig på sitt kyliga kontor (även om man kan gå upp på taket) utan planen för dagen är att jobba hemifrån. Eller kanske snarare utifrån. Ska till distriktssköterskan klockan 9 och få allergispruta, men sen har jag i princip bara artiklar att läsa och det kan jag ju lika gärna göra ute. Yes!
Och nu fick jag precis reda på att Daniel inte kommer in varken idag eller imorrn, så då kan jag kanske göra samma sak imorgon. I och med att mitt arbete just nu består av att antingen läsa artiklar, vilket man kan göra var som helst, eller diskutera artiklar och annat med Daniel så kan behöver jag ju inte direkt vara på plats när han inte är det...
Vi får väl se hur jag känner - kanske tar en liten sväng dit ändå, måste ju trots allt hämta lite grejer att läsa. Men solen lockar ack så mycket (och solkrämen ska smörjas på så att det inte blir som förra året...)

Första och andra riktiga dagen klara

Jajemen, nu har jag jobbat två hela dagar 8-17 och det känns faktiskt mycket bra! Har läst en hög artiklar, diskuterat dem med Daniel, haft lite möte med forskargruppen och blivit lite mer på det klara med vad jag ska göra, gått på en tvåtimmarskurs om reseräkningsprogrammet (mycket underhållande att se sina stränga lärare sitta och vara elever framför en dator medan ekonomitjejen undervisar - alla är kanske inte de snabbaste rävarna i skogen direkt...), druckit kaffe, lunchat på taket, blivit presenterad för alla på institutionen och faktiskt haft ganska fullt upp. Vet fortfarande inte exakt vad jag ska göra och en av punkterna på listan är att skriva en studieplan så att jag får reda på det, men det känns lugnt ändå. Vi räknar väl inte med att projektet ska komma igång ordentligt förrän nångång i slutet av sommaren då vi haft workshop med alla medverkande och jag varit i USA. Så det blir nog bra. Har också varit duktig på att inte ta jobb med mig hem (jag vet - jag har bara jobbat i två dagar - men ändå!) och ska försöka fortsätta med det. 8-17 är det som gäller och då är jag där och jobbar och sen är jag ledig! (med viss flexibilitet så klart)

Inte så jobbigt att sitta på jobbet och läsa artiklar i stället för hemma när man kan sätta sig på taket med strålande utsikt och samtidigt skaffa sig en solbränna (framöver ska jag komma ihåg att smörja in mig med solkräm på morgnarna...)

(tittar man noga kan man ana blommande rapsfält i bakgrunden och skulle jag tagit bilden mer åt höger skulle man sett Turning Torso och öresundsbron. Nice.)

Så det är fullt upp men på ett bra sätt. Känns skönt att äntligen ha börjat även om det också är lite läskigt. Känner mig kanske lite stressad över att det är en massa saker att klara av innan jag åker till USA (helst innan vi åker till Budapest den 17/5), men man hinner ju med märkligt mycket när man har ett kontor och inte sitter hemma. Dessutom ska jag få allergispruta på torsdag så då hoppas jag också att det kommer lite mer ork...

Första dagen!

Jajemen, idag är min första dag på jobbet. Eller på jobbet och på jobbet - sitter faktiskt hemma nu. Men jag var på jobbet i en timme i morse i alla fall. Satte in en pärm i hyllan, stoppade pennor i en penn-mugg och hängde upp ett tygstycke på väggen bakom skrivbordet för att mysa till det lite. Skickade sen ett mail och kände att jag arbetat nog för idag... Sweet. Tänker att det är bra att ta det lugnt idag för på måndag sätter det igång på allvar - då ska vi diskutera forskningen och jag ska bli presenterad för alla och måste börja prestera lite också.
Nu ska jag lämna böcker på biblioteket och sen ska jag nog bara slappa. Kanske spela lite spel. Kanske läsa några artiklar (eller kanske inte).

Sisteapril

För första gången på många år satte jag inte ens min fot i stadsparken på siste april. Ganska skönt. Var i stället på institutionen och gjorde klart pengaansökan, ordnade present till Ale och tog det lite lugnt. På kvällen kom Marie och Josef och vi grillade på S:t Hans backar. Vi lyckades aldrig hitta bålet utan nöjde oss med vår lilla grill och det var riktigt trevligt, om än inte särskilt varmt, så när maten var uppäten fortsatte vi med lite sprit och Ticket to Ride hemma hos oss. Bra sisteapril!

HIF-MFF 4-2!

Dagen pendlade fram och tillbaka men slutade till slut mycket bra när HIF spöade de töntiga MFF-arna på Olympia. Äntligen en hemmaseger! Hurra!

Krisen löst

Datorväskekrisen är nu mer eller mindre löst. Efter att jag rasat av mig lite tog jag mitt förnuft till fånga, insåg att även om det är störigt att jag inte får den idag så är det inte hela världen, och utarbetade en plan. Så nu har jag bestämt med snälla Kent i korvkiosken att han tar emot paketet imorrn i stället (man kunde lämna fullmakt till ups så nu hoppas jag att de accepterar det), så att jag kan gå utanför dörren på onsdag. Mycket bra! Nu är jag nästan glad igen. Ska baka lite morotskakemuffins och se om inte det kan pigga upp mig.

ups-idioter

Väntar som sagt på min fina datorväska som skulle levereras idag. "De kommer väl inte över lunch" tänker jag "och hur som helst så har de ju mitt mobilnummer så de aviserar väl". Så jag gick en sväng på stan. Och kommer hem och möts av "vi har försökt leverera ditt paket"-lappen på hallgolvet. Så jävla typiskt! Och imorrn kommer jag inte vara hemma så jag ringer för att höra om de kan leverera på onsdag och avisera mig om det. Men nej "vi kommer försöka imorrn och på onsdag och vi kan inte avisera per telefon utan vi kommer nån gång mellan nio och fem". Jaha? Men gud vilken bra service - så då måste jag vara hemma hela onsdagen då?! Jag har tidigare sagt att ups är bra jämfört med andra men jag tar tillbaka allt. På transfargo aviseras i alla fall privatpersoner! Störigt! Jag som skulle behövt den imorrn!

effektiv

Wehej - nu har jag äntligen fått gjort något jag tänkt på i flera år: jag har skickat in min teateruppsats till publicering i Xerxes. Äntligen har jag nämligen Adobe Acrobat Professional och kan ändra pdf-filer och inte bara titta på dem. Så då kunde jag slå ihop försättsblad och text och bilagor till en pdf och skicka in den. Hoppas bara de publicerar den också... Känns bra, skönt att veta att den i alla fall finns ute på nätet så att folk kan få tag på den och inte bara i nåt arkiv på SOL. Känns lite mindre meningslöst på så vis.
Av bara farten skickade jag också in mitt exjobb, trots att det ligger på geobiliotekets hemsida och på naturvetenskapliga fakultetens lista. Men ju fler ställen folk kan hitta det på desto bättre...
Så dagen har börjat med full fart. Har också lyckats föra över lite bra saker från hemmadatorn till jobbdatorn, mailat foto till geologens hemsida (här kan man titta på det) och bestämt mig för att baka morotsmuffins till min sista jobbedag på biblioteket imorrn.
Nu väntar jag bara på UPS ska komma med min fina fina datorväska...

utmattning

Tänkte att jag skulle fira det fina vädret och bota min rastlöshet genom att ge mig ut och springa en runda för första gången på evigheter. Har ju tränat ganska flitigt på träningscykel med mera de senaste månaderna och tänkte dessutom att det vore kul att se hur orken var i löpspåret.

Det borde jag aldrig gjort. Att springa mitt i pollensäsongen är INTE en bra idé! Själva löpningen gick rätt bra (även om jag öppnade för hårt och fick gå en bit efter halva vägen) och tre kilometer fram och tillbaka till monumentet klarades av på en ganska bra tid, men sen kollapsade jag totalt. Hann duscha men blev sen darrig i hela kroppen och illamående och var tvungen att ta lite vätskeersättning och sova en stund. Då försvann illamåendet men jag är fortfarande helt svag i hela kroppen - står jag upp lite längre känns det som om benen ska krokna. Läskigt.

Dagens lärdom blir alltså att jag ska hålla mig till träningscykeln och andra inomhusaktiviteter i fortsättningen och att jag ska gå till apoteket och fylla på mitt förråd av allergimedicin. Pollen - har ett väldigt kluvet hat/kärleksförhållande till dem. Fina i mikroskopet men ett helvete i luften...

Färdigstickad

Jag är faktiskt riktigt imponerad av mig själv: inte bara har jag lyckats sticka ett helt plagg helt själv, jag lyckades också få det att bli rätt storlek och sitta ganska bra. 

På bilden ser det ut som om högersidan är kortare än vänstersidan, men så är det inte - satt bara lite konstigt just då. 

Jajemen - nu ska jag bara våga mig in till sura garn-kärringen och köpa ett lite finare, mjukare och tunnare garn och sen ska min stickning följa med till USA tänkte jag mig. Kul!

Tisdag på jobb

Idag händer det verkligen inte mycket på jobbet. Alla böcker är genomgångna och sorterade och i och för sig skulle man kunna börja om igen på GIS och Fjärranalys, men det kan väl vänta till hösten. Eller tills jag slutat (ett verkligt sisyfosarbete...). Så jag sitter och tar det lugnt. Läser DN och Svenskan på nätet. Löser sudoku och försöker få tiden att gå. Bara tre jobbtillfällen kvar nu, sen börjar det riktiga jobbet...

Fick inte gjort allt på min lista förra veckan, men känner mig ändå rätt nöjd. Fick trots allt gjort det viktigaste: skickat två mail till olika usa-människor som jag ska besöka när jag väl börjat. Dessutom har jag läst några artiklar och varit flitig på annat vis.

Roligare var att träffa Peeter, Lottie, Hilja och Ale och fika och turista i Domkyrkan. Och att träffa Kristina både hemma och hos Sofia! Mycket trevligt! Fick dessutom åkt ut på landet i lördags med mamma, Jonas och Kristina och krattat och räfsat och eldat för glatta livet i tre timmar. Blev mycket fint och var riktigt skönt i det soliga vädret. Dessutom åt vi mjukglass med sylt i Bjärred efteråt. Hurra!

Denna veckan ska jag försöka:

• maila Jonna och Pelle om musiken
• snacka med Marie
• leka med min dator
• montera min kofta
• göra fler listor på saker jag måste göra i maj innan jag åker

Är det allt? Kommer nog på mer när jag väl kommer hem skulle jag tro.

Ok, hittills idag så har jag:

• skrivit en första kladd på ansökan till fysiografen och mailat den till Daniel för kommentarer
• skrivit om cv och gjort nånslags akademisk meritförteckning till samma ansökan
• mailat Iowa för att höra om de kommer skicka någon faktura för boende och kursavgift
• tränat
• gått en liten runda på stan
• skissat på mail till min usa-handledare för att höra när jag kan få komma och besöka henne i hennes lab och till dem som ordnar Chapmankonferensen i Nevada i september för att höra om jag får vara med (får jag nog inte).
• Kommit fram till att om vi inte får bidrag till denna resan så kan vi nog få det till nästa, när jag ska besöka Sheri i hennes lab i Nebraska och att då är det bra om jag åker nån gång efter den 15 september och därmed behöver jag kanske inte koppla resan till konferensen (om jag nu inte får vara med på den) (ok, detta resonemang förväntar jag mig inte att någon ska hänga med i)
• fått reda på att min dator har kommit och funderat på vilka program jag vill ha till den. inte kommit fram till så mycket dock.

Inte så himla dåligt faktiskt när man skriver ner det så här. Listor - det bästa när man är lite stressad. Nu har jag nästan gjort mig förtjänt av att spela lite final fantasy...

2,5 veckor

Är vad jag har kvar innan jag börjar jobba. På ett sätt en evighet men på ett annat inte särskilt lång tid. Inte för att jag har en massa saker som ska hinnas med innan, men ändå känner jag mig lite stressad. Antagligen för att jag är lite nervös för att börja jobba, lite nervös inför workshopen vi ska ha i maj och ganska spänd inför USA-resan i juni. Så då blir jag spänd och stressad nu med. Ska därför köra på en gammal god klassiker: listor.

Denna veckan vill jag:

• skriva pengaansökan och diskutera den med Daniel (även om jag inte tror vi får något eftersom det specifikt står att pengar inte delas ut till deltagande i kurser...)
• maila/ringa Marie och höra hur läget är och om vi ska hänga lite innan jag börjar (öl på fredag tex?)
• Passa Björne
• Hänga med Kristina!!!!
• Boka in spabehandlingen
• Sticka färdigt min sista ärm
• Maila Jonna och Pelle om bröllopssjungande

Ja, det är vad jag kan komma på nu. Inte mycket att bli stressad över, speciellt om jag lyckas skriva ett utkast till pengaansökan (inför USA-resan) idag. Så det är bara att sätta igång.

Börjar röra på sig

Ja, saker och ting börjar röra på sig. Hade möte med Daniel idag och har nu beställt min snygga snygga dator (en MacBook Pro), har fått min nya proffsiga e-postadress och blivit inlagd i rullorna. Finns till och med på personallistan på geologens hemsida (om än inte klickbar eftersom jag inte lagt in nån info än - tänkte att jag kanske ska vänta tills jag faktiskt är anställd...).
Dessutom har det beställts biljetter till USA-resan och jag fick min vilja igenom och kommer hem den 29 juni så att jag kan vara med på bröllopet! Hurra!
Så nu ska jag väl bara sätta mig ner och skriva ihop en klok ansökan så att vi får pengar till USA-resan också. Och försöka förstå hur man betalar in kursavgiften till Iowa Lakeside Lab (amerikaner verkar lite störda på det där med pengar: inte har vi något konto eller kan dra från ditt visa-kort, nej du ska posta en check eller lägga pengar i ett kuvert?!). Känns gött att göra av med en massa pengar som inte är mina, om än lite ovant och läskigt också.
Den negativa biten idag är att jag börjat känna av pollensäsongen (blev helt slut bara av att gå upp till institutionen) och att jag har oförklarligt ont i vänsterfoten. Skumt.

störiga människor

Alltid lika intressant med människor som inte kan förstå klara fakta när de presenteras utan ska käfta imot och veta bäst oavsett. Kom in en låntagare idag med en bok och en faktura som han fått på den eftersom den var mer än en månad försenad. Han ville så klart inte betala fakturan och tyckte att det var orättvist att han skulle behöva göra det eftersom han inte fått någon påminnelse om att lämna tillbaka boken (till saken hör också att han faktiskt bara skulle behöva betala hanteringskostnaden på trehundra och inte inköpet av ny bok eftersom boken faktiskt kom tillbaka). Vi försökte påpeka att det står klart och tydligt i lånevillkoren (och är vanligt folkvett tycker jag) att man själv har skyldighet att kolla när ens böcker ska lämnas tillbaka, även om man har lång lånetid på dem, och att påminnelsefunktionen bara är en extra service som inte alltid funkar (och som inte nämns i lånevillkoren) men det kan han ju inte riktigt förstå. "Visst, om jag hade slarvat så förstår jag att jag måste betala" säger han. Och jag känner för att säga "men det är ju just det du har gjort - hur svårt är det att kolla när man ska lämna tillbaka sina böcker egentligen?!". Och så kör han med det klassiska "kan du visa mig var det står att ni har rätt att kräva mig på pengar?" (som min gamle vän fascistmannen). Jag menar, herregud, det fattar väl alla att om du inte lämnar tillbaka bibliotekets böcker så får du betala?! Det är väl ingen jävla välgörenhetsinrättning där du kan ta en bok och lämna tillbaka den när du har lust? Som tur är skötte min kollega det hela så att jag slapp snacka med honom, men ändå så sitter jag och blir störd. Är folk i allmänhet dumma i huvudet (den frågan har jag i och för sig besvarat för mig själv många gånger och får det bekräftat gång på gång)? Nu skulle han i alla fall prata med "chefen" (som kommer att säga precis samma sak) imorrn. Skönt att slippa ta i det... Samtidigt känns det ganska skönt att veta att han vackert kommer att få betala sina böter. Eller att han ju kan försöka strunta i det och se hur kul det är när det går till inkasso. Hahaha.

sportrapport

Jag älskar fotboll och det är en sport och att det kan gå lite hur som helst är ju en del av tjusningen, men ibland blir man så trött när det blir alldeles för orättvist. Såg HIF-HBK igår på Olympia och trots att HIF var helt och hållet dominerande och hade typ 30 målchanser mot Halmstads 4, blev det 1-1. Tradigt! Och Henke fick straff i slutminuterna men missade! Och inte gick returen in heller! Få saker är så frustrerande som att sitta och titta på detta på plats - varje anfall hoppas man och vid varje avslut blir man besviken...
Nåja, en tröst är i alla fall att det inte blev 1-2, att Malmö bara spelade oavgjort och att Redhawks förlorade mot Mora. Hahaha.

Johan Glans

Igår avslutades min husmorsdag med att vi åkte och utnyttjade vår julklapp från Pelle och Jonna - Johan Glans World Tour of Skåne på Palladium i Malmö! Förutom de två halvkassa uppvärmarna var det en mycket bra julklapp! Johan Glans blir på något vis roligare för var gång man ser honom, trots att han är med i allt numera (onsdagar är en liten högtid med först "morgonsoffan" 21.30 och sen "Sverige pussas och kramas" 21.55). Han verkar dessutom genuint trevlig och sådana människor tycker jag alltid om.
Ikväll blir det också utgång men denna gång på tu man hand - ska till St. Michel och äta lyxmiddag och fira att vi imorgon varit ihop i fyra år.

Den moderna husmodern

Igår var verkligen en riktig husmorsdag: jag stickade klart ett framstycke till min kofta (om någon tycker att jag borde kommit längre på den så är det helt sant - upptäckte, när bakstycket och ett framstycke var färdiga, att den var alldeles för stor och kom på att man ju faktiskt måste räkna om mönstret när man har annat garn och andra stickor. Så nu är det försök nummer två med ett nyräknat mönster och nu verkar det bli mycket bättre) och jag bakade kanelbullar. Tränade i och för sig pilates också, men även om det inte är så mycket svensk husmor så känns det lite för mycket amerikansk hemmafru för att vara helt bekvämt. Det enda som defenitivt inte är husmorigt är playstationspelande så tack och lov för detta. Har fastnat helt för Final Fantasy XII - världens bästa spel! Har spelat totalt 36 timmar nu och har nog inte ens kommit halvvägs - så ska det vara!

Carpe Diem?

Idag ska jag ägna dagen åt den dominerande uppgift jag har nu – att lära mig att koppla av. Det går sådär men bättre och bättre dag för dag. När man har varit väldigt stressad väldigt länge så är liksom hjärnan inställd på det och börjar oroa sig och göra planer även för dagar då jag inte har något att göra (“ok, då stickar jag mellan 10-12 och sen kan jag spela playstation och sen ska jag träna – bäst att göra ett schema”). Otroligt fånigt! Ska försöka lära mig att inte oroa mig och inte känna krav och måsten. Men det är väl som folk som jobbar och har semester säger – det tar tre veckor att varva ner och sen har man en riktig semestervecka. Eller som handledar-Daniel sa när vi träffades igår “jag säger till mina doktorander när de är klara att nu har du en sexmånadersperiod framför dig då du inte kommer kunna få något gjort och bara ska försöka slappna av”. Är väl lite likadant efter magister tänker jag mig (men förhoppningsvis inte 6 månader...).

Dagens plan är med andra ord att inte göra någon plan utan ta dagen som den kommer. Kan läsa deckare, kan sticka, kan spela playstation, kan träna, lyssna på radio...

Läste i sydsvenskans söndagsbilaga en intervju med Ola Lindholm (KP-chefredaktör, programledare för Wild Kids mm) och han sa en sak som har fastnat hos mig. Han sa att han verkligen inte gillar alla som snackar om “Carpe Diem” och hela “fånga dagen”-filosofin. Och jag håller med. Det är visserligen en fin tanke i grunden att man ska stanna upp och njuta av den plats där man är och inte hela tiden stressa framåt, men för mig blir hela tanken en stressfaktor i sig. Känns skitjobbigt om man nu ska fånga varje dag och göra varje dag speciell och njuta av alla ögonblick. Jag menar, ofta har jag ganska tråkigt, och tycker att det är ganska skönt. Det är skönt att ha dagar som inte är något speciellt, att ha dagar som bara försvinner förbi. Det känns så naivt att tro att man kan undvika det och det känns stressigt att man ska göra något så himla bra av var dag. Om jag nu är ledig idag – utnyttjar och fångar jag den dagen bäst när jag sitter i soffan och stickar? Borde jag inte ge mig ut och njuta av naturen och ta till mig allt vackert osv osv? Och ska jag må dåligt för att jag oroar mig för framtiden och försöker planera och tänka framåt? Då är jag ju en dålig carpe-diemare. Men å andra sidan en ansvarig och vuxen människa.

Vet inte varför hans uttalande slog an en sträng hos mig just nu men det är väl för att jag just har en period då jag inte gör så mycket och känner mig stressad av det. Och för att jag läste någon insändare där någon körde på med hela fånga-dagen-grejen. Blev väl lite provocerad. Så det kändes så befriande med någon som vågar säga att han inte gillar den inställningen, speciellt nu när var och varannan person säger sig ha “carpe diem” som motto....

handarbete

Den uppmärksamme läsaren lade märke till en stickkorg och ett litet stickmärke på soffan och ja, det stämmer, jag har börjat sticka lite. För första gången i livet stickar jag ett helt plagg (hittills har det mest varit fuskollar och handledsvärmare och sjalar och halsdukar) så det känns ganska spännande och roligt. Hittat ett bra mönster här och hittills har det faktiskt gått riktigt bra. Hoppas bara att det är bra när jag väl monterat ihop det också - lite orolig att den ska vara för stor. Men då är det å andra sidan bara att sticka en mindre variant - tvingade mig själv att inte köpa superfina dyra garnet hos sura garntanten på en gång utan först sticka en version i billiga garnet från Rusta. Klokt.


Såhär ser bakstycket ut. Finns även ett och ett halvt framstycke klart så snart är den färdig. Ser inte mycket ut för världen ännu, men förhoppningsvis blir det lika bra som denna, som min pyssel- och stickguru har stickat!

Ny soffa

Trots full fart under påsken hann vi också åka till Ikea och köpa en ny soffa! Har pratat om det länge och nu var det dags, även om vi egentligen bara skulle ut och titta... Men så stod ju så klart den perfekta soffan där och fanns på lager och då var det ju bara att slå till. Så på kvällen blev den levererad och efter en timme var den hopmonterad och nu älskar vi den! Lite lite stor för vår lägenhet kanske men inte så det stör.

23

Påskpåsk

Påsken kom och gick så fort att jag nästan inte hann med att känna efter. Men trevlig var den. Det firades framför allt i Åkarp med både Peeterfamilj, Tompenfamilj, Leenafamilj och (kul!) kusin Fredrik med sin lilla familj (nytillskottet Clara är tre månader och mycket bedårande). Till och med mormor kom och satt i en stol och beskådade det stora stohejet. Blir ganska intensivt med sju flickor och en pojke mellan 0 och 7 år… Men de är så himla duktiga allihopa och ju äldre de blir desto mer sköter de sig själv och man kan faktiskt börja umgås med deras föräldrar igen! Isa, Nora och Rut hade melodifestival/dunka-mig-Frida-disco i ett rum och sprang sen ut och spelade fotboll; Edit, Siri och Hilja klädde av sig nakna och sprang runt runt runt och letade efter spöken; Clara satt i valfri famn och jollrade och Ale, som den ensamme kille han är, skötte sig mest själv – sprang efter flickorna ibland, traskade runt med en dockvagn ibland och sökte sig upp i någon vuxens famn ibland för att titta på bilarna utanför. Kul och mysigt och precis så påskigt som det ska vara.

Långa sammanfattningen...

Usch ja vad lång tid det har gått sedan senaste bloggandet. Skyller på att det har varit sällsynt mycket att göra under en lång tid. Och ju längre man låter bli att skriva desto svårare blir det att sätta igång igen. Så därför kommer nu en lång sammanfattningspost så att jag kan ta nya tag.

Exjobbet
Ja vi börjar väl bakifrån och det får ju bli exjobbet. Som nu är helt klart, inlämnat, infört i Ladok och allt! Presentationen gick alldeles galant (kul med presentation) och det var till och med flera som kom fram efteråt och tackade och berättade hur bra de tyckte att det var. Lena, som är lärare, snackade länge om "det var så bra att du hade lagt upp det så och så, och att du började sådär" osv. Kul! En oerhörd lättnad när det var gjort och det kändes som om en stor sten föll från mitt bröst. Dessutom fick jag vg, vilket gjorde det hela ännu bättre (annars hade jag nog blivit besviken). Och för Daniel gick det också bra vilket också är skönt!
Så nu är det tack och hej till de grönländska sjöarna. Eller i alla fall nästan - har lovat att skriva lite grejer till artikeln som vi förhoppningsvis ska få publicerad.

Festen
Efter exjobbspresentationen följde en vecka fylld av planering och matlagning och på lördagen den 1 mars var det fest. Och det blev hur bra som helst! Trevlig blandning av folk, god mat och bra stämning. Och det verkade som om alla hade kul! Själv hade vi såpass fullt upp att vi inte riktigt hann känna efter, men nu i backspegeln ser vi att det var väldigt lyckat! Superkul att ha lyckats anordna en hejdundrande fest för både vänner, släkt och bekanta. Och kul att Hilja och Ale och Siri var med och sprang nakna runt borden och spred glädje...

Kristina flyttade
Ja mitt i alltihop så flyttade Kristina till London. Eftersom det var så fullt upp just då så blev det mest en grej i röran, men nu har jag börjat känna att jag kommer att sakna henne massor. I och för sig är det inte långt till London, och Kristina kommer ju komma till Lund igen och jag kommer åka till London och hälsa på, men ändå. Spontanträffarna försvinner... Snyft.

Jobb
På måndagen efter festen var det dags för verkligheten att göra sig påmind. Hade jobbintervju för en av doktorandtjänsterna som jag sökt. Tyckte att det gick ganska bra, även om jag som vanligt bara pratade och pratade och efteråt undrade vad jag egentligen sagt för något... Efter intervjun var det möte på arbetsförmedlingen i en timme då jag fick tips om jobbsökarsiter och lite annat. Bland annat berättade han att "ja jag hoppas ju visserligen att du får tjänsten du sökt, men du ska tänka på att det inte är bra att läsa/plugga för mycket. Då kommer du bara om fyra år och tror att du ska få jobb men hittar ingenting. Det bästa vore om du började jobba direkt nu med vad som helst" (typ). Jovisst, kan kanske lite förstå hur han tänker men herregud! Hur kan man säga så i en universitetsstad? Och tänker man sig en karriär i forskarvärlden så är det faktiskt jävligt svårt att få det utan att typ doktorera innan!? Idiot.
Nåja, kom hem med min pappershög och tänkte sätta mig och kolla igenom jobbsökarsidorna, men då ringde Daniel (doktorandhandledaren) och sa att de ville att jag skulle få tjänsten! Så arbetsförmedlingens papper förpassades till bokhyllan.
På torsdagen hade institutionsstyrelsen möte och då blev det mer eller mindre officiellt att jag fått tjänsten, även om andra nämnder och styrelser ska säga sitt! Så den 1 maj börjar jag som doktorand! 4 år ligger framför mig, 4 år med lön och en plan och allt möjligt bra! Hurra! Så nu kan vi börja kolla på sommarstuga på allvar! Och köpa ny soffa!
Trots att jag inte börjar förrän den 1 maj så fick jag sätta igång redan förra veckan. Då höll Daniel (så från och med nu syftar alltså namnet Daniel inte längre på min exjobbskollega (Daniel F) utan på min handledare (Daniel C)) en doktorandkurs som han tyckte att jag skulle vara med på, så det var föreläsningar och exkursion och sånt från 8.30 till 17 hela förra veckan. Kul! Intressant kurs (om limnologi och paleolimnologi) (limnologi = läran om sjöar) och kul folk. Var roligt att träffa Petra och Johannes, de nyaste doktoranderna på institutionen som började 1 februari och som jag alltså kommer jobba nära i fyra år, och känna att de var supertrevliga! Känns skönt att känna lite folk och veta att man har nån att prata med och umgås med när man väl börjar.

Doktorandtjänsten
Så vad ska jag då göra? Ja, jag vet inte helt säkert och exakt, men mer eller mindre kan man säga att jag ska undersöka klimatförändringar i sjöar. Vi ska kolla på sjösediment och se vad som händer med dem under perioder då vi vet att det skett plötsliga stora klimatförändringar (medeltida värmeperioden och lilla istiden). Ska framför allt kolla på kiselalger (diatoméer) som är ganska coola små varelser som är väldigt känsliga för pH, temperatur, salthalt och annat och alltså kan ge tydliga indikationer på hur sjön har mått. Ska bli roligt! Och känns superbra med handledarna också - Dan har jag haft tidigare som lärare och alltid tyckt bra om, och Daniel som är huvudchefen verkar superbra. Han kommer från Florida, har jobbat i Danmark i 12 år och är nu i Sverige som gästprofessor. Trevlig och lätt att prata med och tycker att "the most important thing is that it's fun". Mycket bra inställning!
Så nu ser jag fram emot maj när jag äntligen kan börja på riktigt och får reda på vad jag får för lön och får kontor och dator och får reda på hur allting funkar. Just nu så sitter jag mest och undrar hur det ska bli. Ska bli skönt att ha några veckor på mig att vila och komma i fas, men vill också sätta igång nu!
När jag väl sätter igång kommer det dock att ske med besked. I slutet av maj blir det workshop med alla som är inblandande i projektet och andra kloka människor och den 1 juni måste jag åka till Iowa. Ska gå en kurs i diatoméanalys i en månad och (förhoppningsvis) lära mig allt jag behöver för kommande 4 år. Ska bli spännande men allt kommer väldigt plötsligt. Har registrerat mig på kursen och hoppas nu bara att jag ska få flygbiljetter dit också (men universitetet har ju en resebyrå som sköter sånt så det löser sig nog och jag ska sluta oroa mig)...

Ja, det var väl det hela. Utöver det har det mest varit som vanligt. I slutet av förra veckan blev jag febrig och har varit kass hela helgen så det är inte mycket att berätta om. Nu mår jag dock bättre så nu blir det nya friska tag.

Ok, förnuftet lever också

Vetenskapliga Linda var inte helt förlorad kan jag berätta. Surfade runt på blomsterterapi-sidan och hittade en helt vansinnig sak. Dr Emotos Vattenkristaller. Dr Emoto är japan och "har en examen i humaniora och vetenskap" som det så specifikt står på hemsidan. Precis som jag med andra ord....Han har tydligen med hjälp av vattenkristaller (? snö??) visat att vatten "har förmågan att ta upp information - redan en tanke, ett ord eller en känsla tas upp av vattnet och förändrar dess energi och kvalitet." Dr Emoto verkar vara en fin människa och hans "viktigaste uppgift - som han ger all sin kraft för - är att hela vatten, människor och jorden"...
Här tar det stopp, till och med för nya bejakande Linda. Jag vägrar tro att ett klistermärke med en bild av nånslags snökristall (eller vattenkristall vad nu det ska vara för något) kan förändra något som helst. Eller att denna härligt kitchiga poster är något mer än en härligt kitchig poster.

Jag har blivit en flummis...

Var på massage idag (fick presentkort av Jonas i födelsedagspresent) på Hälsogruppen här på Clemenstorget och det var verkligen en märklig upplevelse, på ett positivt vis. Hon masserade som vanligt, hittade knutor i ryggen, tryckte ut dem och tyckte att jag var spänd, men så vände hon på mig, hittade punkter kring nyckelbenet som var helt sjukt ömma, tryckte ut dem och frågade "hur mår du egentligen?". Och jag insåg att jag faktiskt inte mått bra alls på sistone. Har varit stressad och arg och irriterad och otrevlig och verkligen helt ur balans och det var så skönt att få berätta det för nån. Och få lite råd och stöd och konkret tillsägelse att "det måste du göra något åt annars sätter du det kring nacken och axlarna och då blir du sjuk till sist". Att inse att det är nåt som inte är helt som det ska (trots att jag så klart vetat det egentligen själv) och att det faktiskt märks, att någon annan faktiskt kan se det.
Kom därifrån som en ny människa - lugn och mjuk och på nåt sätt med nya ögon. Hon skickade med en brochyr som jag inte tänkte närmre på men som jag läste hemma och av någon anledning blev fascinerad av. Det handlar om "Dr Bachs blomsteressenser" som är nånslags homeopatisk medicin för att behandla 38 olika känslomässiga tillstånd. Något jag skulle avfärda som trams på en sekund vanligtvis men som nu av någon anledning verkade spännande och vettigt.
Så jag gick tillbaka och köpte mig en flaska droppar som jag nu ska ta 4 droppar 4 gånger dagligen. Och mitt förnuft säger mig verkligen att det är trams: "Blommorna placerades i stora glaskärl med källvatten som fick stå tre-fyra timmar i solsken. Då överfördes blommornas helande egenskaper till vattnet, som därefter blandades med konserverande konjak." Liksom, hallå?! Men å andra sidan så vet jag ju att örter kan verka helande och lugnande. Kamomill till exempel. Och man använder fortfarande medicinalväxter. Så varför inte...
Men det hela var verkligen mycket märkligt. Berättade vilka växter jag ville ha i min blandning. Hon lade handen på mig för att känna efter och kände att det behövdes en växt till. Sen höll hon de små flaskorna i handen och kände efter väldigt intensivt igen.... Men det är konstigt för på nåt vis överväldigades jag av nån surrealistisk känsla där inne, när hon lade sin hand på mig. Som om hon verkligen kunde läsa av min energi, som om hon verkligen kände mig. Väldigt skumt. Hem kom jag i alla fall med en blandning av Åkermönja, Järnek (som är jättegiftigt så jag vet inte...), Balsamin, Tall och Särv. Ska göra mig mindre arg, irriterad och konflikträdd. Vi får väl se...
Fick också en flaska med "five flower remedy" som ska hjälpa vid stress och sömnsvårigheter osv. Hon berättade hur det funkar "man måste inte svälja, man kan droppa på huden också, för det är ju liksom ingen verkande substans på så vis, det är ju energierna det handlar om". Vanliga Linda skulle skrattat och sagt "vilket skitsnack - energier?!?!". Men nuvarande massagelugnade och oskeptiska Linda tänkte "ja, kanske, jag kan ju prova". Som tur är var det inte särskilt dyrt så jag har i alla fall inte blivit lurad på pengar. Men börjar tro att hon la nån "acceptera allt"-ört i vattnet hon serverade mig efter massagen?
Man ska dock inte vara rädd för att prova saker och även om jag egentligen är skeptisk ska jag försöka behålla min tro på detta. För det vore ju superbra om det funkade och jag blev en harmonisk människa, även om det görs med hjälp av "blommornas helande energier"...

jobb jobb

Dagen började fint med frukost med ett något decimerat Senior Staff. Och ett något stressat Senior Staff kan tilläggas - verkar som att vi alla har stora saker framför oss de kommande dagarna.
Kom dock hem vid 9 och har nu suttit och jobbat med min presentation. Gått igenom vad jag vill få sagt. Skrivit ut lite stolpar (som ska bli ännu färre stolpar - gillar inte att prata utifrån papper och borde inte behöva det heller) och har nu gått igenom det för första gången. 30 minuter tog det... Ska vara max 20. Så det blir till att skära. Har en del självklara saker att ta bort, så jag får hoppas att det räcker med det... Ska dock tvinga mig själv att göra det ordentligt - ska inte ha en lite lite för lång presentation som jag försöker hinna med genom att prata superfort. Dålig idé!
Svårt bara det där med att ta bort saker. Allt är ju viktigt på sitt sätt. Och så vill man också visa allt man gjort - visa att man jobbat hårt. Känns så bittert att bara ignorera vissa bitar... Men sånt är det.
Känns i alla fall helt ok. Nu ska saxen fram och klippa bort bilder och sen ska jag få massage klockan 13. Ska bli otroligt skönt och hoppas att det kommer ge mig den lugn och harmoni jag behöver...

lurendrejare

Ju mer jag skriver och tänker på det jag gjort desto mer osäker blir jag på allting. Kan man dra sådana slutsatser som jag gjort? Har jag tänkt rätt? Kan man alls tänka så som jag har gjort? Är inte allt helt snurrigt egentligen? Börjar kritiskt granska allt och plötsligt känns det som om jag bara har lurats och hittat på alltihop och att de kommer att komma på mig och krossa mig på oppositionen.... Kanske läge att stänga ner powerpointen och ta en promenad?

Ytterligare en måndag...

Denna skall tillbringas med att skapa en powerpointpresentation till torsdagens exjobbspresentation. Jag är nämligen äntligen färdig med texten! Hurra! Det lämnades in i torsdags så nu är det inget att be för längre! Har inte vågat läsa igenom det sedan dess - skulle vara så jobbigt att hitta fel och veta att man inte längre kan ändra något eftersom opponenterna redan fått ut sina ex.... Känns hur som helst väldigt skönt, men helt kan jag inte slappna av ännu. Ska ju presentera och bli opponerad på också och även om jag tycker sånt är ganska lugnt så är man ju lite orolig ändå.
Så idag ska en kick-ass presentation växa fram här på datorn. Tycker det är ganska kul att pilla med bilder och göra snygga animeringar och jag kan ju mitt ämne så det är nog ganska lugnt. Men ska göras.

life so far

Jag har inte varit så bra på att blogga på sistone märker jag - skyller på att exjobbet är inne i sin sista skälvande minut och att all tid framför datorn går åt till det. Idag blev jag dock utslängd från datasalen eftersom där skulle vara undervisning (och givetvis måste de använda just de 6 datorer som har publisher som jag måste använda för att kunna få klart min uppsats - morr....) så då kom jag hem i stället och ska bara softa. Upptäckte nämligen att jag inte har speciellt mycket kvar alls: ska ändra siffror på sina ställen i texten, fixa sidorna i innehållsförteckningen, klistra in en ny version av en figur jag fick göra om, men inte mycket mer. Hurra! Svante tittade igenom det efter lunch och tyckte att allt såg bra ut. Hurra!
Det enda som stör mig lite är att jag ännu inte fått någon respons på min diskussion från handledar-Lotta. Stör mig inte så mycket på henne eftersom jag vet att hon varit sjuk, har ett heltidsjobb och dessutom ett litet barn som kräver uppmärksamhet, men jag är störd på situationen. Ser framför mig hur kommentarerna kommer på onsdag, när jag är klar med allt annat, och jag måste arbeta om hela diskussionskapitlet och allt tar aslång tid och jag måste sitta i datasalen hela natten.... Kanske målar jag fan på väggen, kanske inte.

Utöver skrivandet har jag sen sist fyllt år och firat på mycket trevligt vis på stadsteatern med 500 (som var riktigt bra) och på Grand med Isterband, Grasshoppers och nån annan spritdryck. Mycket mycket bra tradition. Dagen efter var jag ganska sliten men lyckades ändå stiga upp halv 10 och baka estnisk födelsedagskringla och estnisk kesella/kvargtårta (mums!!!!!!!) och därefter ta emot släktens gratulationer vid tre.

Sen var det en hel vecka av nästan oavbrutet skrivande i datasalen och så blev det helg igen vilket firades med en resa till Helsingborg där Jonna och Pelle var på besök. Trots att jag lyckades göra Ewa bestört med min inte stora förtjusning i ärtsoppa (vilket var det som bjöds och som jag gladeligen åt eftersom den faktiskt nästan var riktigt god när den var hemmalagad) var det en mycket trevlig eftermiddag och kväll. Roligt också att jag blev ombedd att sjunga på Jonna och Pelles bröllop i juli! Måste bara hitta något bra....

Trött!

Lägger in samma bild som Kristina för den beskriver verkligen känslan just nu:


Hade möte med Svante igen idag och även om det var bra på många sätt (förstod äntligen hur strandlinjer funkar) så lämnade jag det som vanligt ännu mer stressad. Han kommer ständigt på nya saker som är konstiga eller spännande som jag borde titta närmre på... Och tycker att jag har gott om tid att göra det?! Jo, en och en halv vecka är ju supergott om tid.... Speciellt när jag ska försöka layouta det hela i publisher också (förväntar mig att det kommer ta superlång tid).
Blev med andra ord ganska matt. Har dock jobbat med det nu när jag kom hem - gjort lite figurer och sånt - och det känns som att nånting ska jag nog kunna få ihop. Och sen får det verkligen vara nog. Men nu är jag TRÖTT!

Positivt är att vi äntligen har värme i vårt sovrum - lille fastighetsskötaren kom och skruvade lite, konstaterade att termostaten inte fungerade och lyckades på något vis få elementet att producera värme. Gött.

Positivt också att jag äntligen fått min fina Boda-mössa. Har suttit med den på hela eftermiddagen - värmer bra i kall lägenhet (jo, det är kallt i vardagsrummet trots att elementet fixats).

Dagens plan

Väntar på att Svante och Lotta ska kommentera mitt diskussionskapitel så det blir en lite soft dag idag. Ska läsa igenom diskussionen själv och försöka fixa till det som ska fixas och ska även börja göra klart figurerna (de ska kopieras till illustrator, fixas och sen sparas som högupplösta filer - hoppas nu det funkar!). Eftersom vi städade igår finns inte mycket måsten här hemma som stör så jag tror nog att det ska gå ganska bra. I torsdags fick jag dessutom (efter inspiration från Lovisas kompis Karin) sorterat om hela bokhyllan i färgordning så det är också gjort. Blev illa snyggt om jag får säga det själv - ger ett mycket harmoniskt och städat intryck.

Flyttvärk

Hjälpte Jonas mamma att flytta i stormen i lördags och nu har jag ont i axlar, nacke, rygg och armar. Tänker alltid innan att "det är kul att hjälpa till med flytt" men inser när det väl sätter igång att så jädra kul är det faktiskt inte. Det är helt ok och jag hjälper gärna till, men att bära tunga kartonger och kassar som går sönder så fort man lyfter dem, är faktiskt inte jättekul. Men det är skönt när det är klart, det kan inte förnekas. Speciellt när man kan åka hem och lämna uppackandet till någon annan.

Den stora träningsvärken ledde till soffpotatisande igår. Läste ut en fantasyserie jag lånat av Kristina (mycket bra - tack för lån och tips!), städade (i och för sig lite jobb) och började planera examensfest!

måndag igen

Verkar som om jag bara lyckas blogga på måndagar. Skyller på att jag haft så mycket att göra med exjobbet att jag inte lyckats slita mig och blogga. Eller att jag bara tänker på det stora skrivandet hela tiden och kan inte fokusera på något annat.

Nåja, det har gått bra i alla fall. Har fått bra respons på mitt första utkast, så det är väl i princip färdigsskrivet (ska stavningskontrolleras och så) och väntar nu på respons på mitt avslutande diskussionskapitel (= det viktiga). Hoppas hoppas hoppas att det också duger så att jag kan bli klar med all text denna veckan, layouta i publisher nästa vecka och ha allt klart till den 14 februari (=dödslinje). När det är inlämnat ska det förberedas en presentation och göras en poster och den 21 februari är det opposition och sen är jag (förhoppningsvis) klar! Fy för vad jag ser fram emot det!!!!

Supermötet för en vecka sedan med alla handledare (Svante, Lotta, Ole från Danmark och Kurt från Australien) gick också bra. Fick diskuterat våra resultat och snackat lite om artikeln som det hela ska mynna ut i. Kändes schysst även om det också är lätt att bli irriterad på superforskarnas ganska naiva inställning till studentlivet. De tycker att man kan skriva dag som natt, att det är konstigt att man kan behöva jobba och att det är väldigt konstigt och nästan lite dåligt att jag inte vill bestämma att jag åker till en stor konferens i England 1-4 april eftersom jag inte har någon aning om vad jag gör då - jag kanske har jobb eller nåt... Men men, nu har jag sagt att jag inte kan åka och om det skulle förstöra hela min karriär (vilket jag betvivlar) så so be it. Måste man vara en världsfrånvänd kuf utan andra intressen och utan nån ambition om ett fungerande familjeliv för att bli forskare så är jag inte ens säker på att jag vill bli det...

Hundvakt

Björne och Vilmah är på besök och stojar runt i lägenheten. Har letat fram vad lite leksaker jag har så att de ska ha något att roa sig med men Vilmah står mest och ser uppmananade på mig och vill att jag ska kasta bollen så att hon kan springa efter, hämta den, släppa den vid mina fötter och återigen se uppmanande på mig. En lek som aldrig tar slut. Sist jag kastade den vann dock Björne så nu ligger Vilmah och surar och ser på medan Björne biter sönder hennes boll...
Lite svårt att koncentrera sig på skrivandet med andra ord. Ska kanske göra lite diagram i stället... Har fastnat lite dessutom - sitter och ska få ihop diskussionen men dels har jag inte alla D:s resultat än så då är det svårt att skriva ihop nåt, dels verkar resultaten inte peka åt det håll jag/vi tänkt. Skumt. Vet inte riktigt hur jag ska tolka det... Som tur är har vi ju möte med alla handledarna på måndag om en vecka så då får jag förhoppningsvis svar, men hade ju tänkt att jag nästan skulle vara klar då.
Jaja, det löser sig nog. Det brukar ju göra det. Inte oroa sig! Bara konstruktiva tankar! Gott om tid!

vardag

Måndag och nytt år och ny tid och man skulle egentligen komma igång med allt igen. Men icke. Idag har jag sovit mer eller mindre hela dagen. Vaknade vid åtta, åt frukost, sov i två timmar, tränade (bra!), åt lunch, sov nån timme till, läste lite, sov och sitter nu vid datorn och slösurfar. Men man måste ju mjukstarta så man inte skadar sig. Snart är det kväll - då får man gå och lägga sig igen. Skönt!

Nyår

Nyåret firades i Rättvik dit vi tog oss med flyg den 30. Måste säga att trots att jag inte riktigt gillar att flyga i onödan (miljöpåverkan osv) så var det helt fantastiskt. Så smidigt! Ängelholm-Mora en timme! Fyra timmar från dörr till dörr i stället för åtta till tio på tåg med tre byten. Hurra!
Dalarna var schysst som vanligt - god mat, mycket öl och vin, trevliga sällskapsspel och ett bra nyårsfirande. Det kom till och med snö de sista dagarna vi var där så jag fick glassa lite på stan i min polar-outfit och känna mig cool. Alltid trevligt... Fick också beställt en finfin Boda-mössa som en liten tant ska sticka till mig. Förhoppningsvis kommer den snart så att jag kan använda den innan våren hinner komma här nere. Jonas beställde en Rättviks-mössa så att vi kan dra runt på stan ihop och låtsas vara dalmasar (ja, han behöver kanske inte låtsas, men jag). Folklore äger!
Slutet av året medförde annars en del utgifter: ett par fina kängor på NoaNoas rea som jag inte kunde låta bli att köpa och sen ett par byxor på NygårdsAnnas stora rea i Garsås utanför Rättvik (kom upp på sista readagen och lyckades få dem att gå med på att stanna till i Garsås när vi ändå passerade på vägen från Mora flygplats... Man kan säga att det var tur att det var sista dagen och kraftigt urplockat...). Mycket pengar kostade det, men fint var det och i stället för att ångesta över det så tackar jag Stiftelsen Läroverksföreningen för mina fina nya plagg!