Söndag den 1 juni 15.40 Chicago tid, 22.40 hemmatid. Har nu varit på resande fot sedan kvart över fyra i morse och börjar sega till rejält. Sitter på O’Hare och väntar på mitt sista flyg till Sioux Falls som ska gå klockan halv sex ikväll. Allt har gått bra hittills, men nu börjar jag längta efter att komma fram. Drygt att resa så långt. Men resan över atlanten var schysst med egna skärmar och kamera under flygplanet så att man kunde titta på grönland när man flög över där och även det spektakulära strömlinjeformade landskapet i newfoundland. Dessutom såg jag pingpong-kingen och Horton (Horton var rolig, pingpongkingen bra men hemsk).
Bra var också så klart att jag kom in i landet. Fick en schysst homeland security-officer som i och för sig hade ett litet förhör med mig men i formen av att han var intresserad (vad ska du på för seminarium? Jaha – så du är typ ekolog? I Iowa – vad finns det för sjöar att titta på där? Osv. Fick lämna fingeravtryck och bli fotograferad, men in kom jag. Men jösses vilket ställe detta är. Tänkte att ”världens största flygplats, den måste vara rätt schysst”. Men icke. Enorm och svårgriplig och ganska tradig och sunkig. Inte många schyssta sittplatser. Kastrup är ju värsta lyxplatsen i jämförelse. Så jag åt lite (och blev lite gladare), drack en starbuckskaffe och letade sen upp min gate och satte mig här i plast-lädersätena.
Lite nervös för resten av resan – eller för att komma fram. Men mest känns det kul och spännande. Skönt att jag ska åka ut på landet och vara på ett och samma ställe. Hade verkligen inte velat åka in i Chicago nu och behöva hitta ställe att bo osv. Inte förtjust i superstora amerikanska städer (nu har jag bara varit i New Yoek iofs och är ganska trött och kinkig efter resan, men ändå). Och känner på mig att kursen kommer att vara bra och att folk kommer att vara trevliga. Och jag har eget rum! Det är värt så mycket!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar