ambitioner

Gud, mina kursare är verkligen ambitiösa människor. Klockan är nio på kvällen och jag (och två andra från kursen) var precis på en öppen kvällsföreläsning om hur grodor blir malformerade och varför (intressant) och typ alla andra jobbade i labbet och hade gjort det sen middagen klockan 18. Bara jag och Nathan från Kanada som tar det lite lugnt. I och för sig har en hel del folk med sig sina egna prover som de väl vill passa på att kolla på, men ändå. Det är ju bara andra dagen! Blir på ett sätt lite stressad, men å andra sidan så känner jag att det är ganska skönt att kunna ta det lite lugnt. Det är ju första gången jag kollar på diatoméer och då måste det få tid att sjunka in också. Om jag går upp och tittar i mikroskop i tre timmar på kvällen (efter åtta timmar på dan) kommer jag inte bli mycket klokare - jag kan ändå inte identifiera dem än. Så jag tar det lugnt och tänker nu sätta mig och se på Huset Elliot på datorn och sen (förhoppningsvis) sova gott och bli lite mindre jetlaggad.
Men jag måste säga att jag har lärt mig oerhört mycket bara på dessa två dagar. Lärarna är verkligen bra och de förklarar allt från grunden. Man förväntas inte kunna något utan de förklarar grundligt hur man ställer in mikroskopen, hur man preparerar prover osv osv. Och det är skönt för då vet man sen att man gör rätt. Det gäller bara att inte sugas med i tempot som några av de andra håller och komma ihåg att de har jobbat med diatoméer i två år redan medan jag har gjort det i två dagar. Måste påminna mig själv om att jag inte ska kunna identifiera allt ännu utan att det är just det jag är här för att lära mig. Så det blir nog bra. Dessutom är det ganska skönt att kunna gå på föreläsningar och också känna att man inte måste lära sig allt som berättas. Diatoméers evolutionära utveckling osv är inte så viktigt för mig som bara ska kolla på döda diatoméer i sediment (även om det så klart är bra och leder till ökad förståelse). Men det är lite ovant att inte "plugga" och vänta på en tenta i slutet av kursen. Men ovant på ett bra sätt.

Den första typen av diatomé jag faktiskt lyckats identifiera på egen hand: Cymatopleura solea. Duktigt av mig!