50! (fast bara 49 på bilden...)

Midsommar

Klockan är 19.30 och jag firar midsommar mest genom att inte jobba mer ikväll. Ska också ta ett bad snart. Och har druckit två öl (har en trevlig tradition i att vi går ner till verandan som överblickar sjön vid klockan 17 och dricker lite öl innan middagen klockan 18 - känner mig idag nästan ganska full efter två öl... Skyller på att jag jobbat så hårt hela eftermiddagen och att det varit 30 grader varmt och jag bara druckit kaffe...).
Trivs bra här annars men det känns lite vemodigt just ikväll. Längtar till kasedans och midsommarstång i Hofterup. Eller var som helst i Sverige. Men det får bli nästa år.
Idag har jag i alla fall fått ihop mina 50 diatoméer så det är jag nöjd med. Målet för veckan är uppnåt. Nu ska jag bara fotograftera alla och sen kan jag fokusera på de andra två uppgifter vi har.


En av de runda diatoméer jag jobbat med hela dagen. Fina men supersvåra att artbestämma. Detta är i alla fall Cyclotella meninghiniana:

Lång dag

Näst högsta punkten i Iowa - de byggde till och med ett torn under depressionen...

Tillbaka "hemma" efter en lång dag med mycket bilåkande. Men det gick bättre än förväntat faktiskt - minibussen har en bra AC så det var riktigt skönt och folk var ganska lugna och tysta. Besökte den näst högsta punkten i Iowa (wow?!), Iowas enda vitmoss-mosse (där jag och Ruchi blev de coolaste i klassen eftersom vi var de enda utan vadarstövlar som vågade följa efter Mark ut - av med stövlar och strumpor, kavla upp shortsen och knalla ut i vattnet...) och sen Steve i hans SEM-lab. Tittade där på bild efter bild efter bild av diatoméer och till slut var det riktigt riktigt segt. Men då bar det hemåt igen - tre timmar och nu är vi här och snart är det middag. Hurra!

En sak undrar jag dock - hur är den människa funtad som ständigt, när det ska spelas musik (till exempel i bilen), vill koppla i sin I-pod och köra en spellista med sådana hits som "Bailando", Las Ketchup, Günther och annat i samma kategori (=riktigt riktigt dålig eurodisco-skräpmusik)??? Och på allvar tycker att det är bra??? Jag har nu hört Bailando tills jag kräks - det var en sommarhit typ år 2000 för tusan - det har kommit så mycket musik sedan dess, hur kan det vara din bästa låt???? Märkligt är också att ingen annan tycker att det är dåligt utan folk är sådär "yeah - that's a great song"... Kanske är det jag som är hopplöst ute och inte har förstått att det har kommit en skräpmusiksrevival. Eller så lider andra också i tystnad. Och det är inte det att jag inte kan gilla lite eurodiscoskräp då och då, men VARJE gång det ska spelas musik? Tack gode gud för min egen I-pod...

Rutin

Mark föreläser i ett kärr

Saker och ting har mest trampat på i gamla mönster de senaste tre dagarna:

• frukost 7
• skypa med Jonas
• gå till labbet
• Mark har genomgång av dagen 8
• titta i mikroskop/preparera prover (=koka diatoméerna i syra)/ta fotografier av diatoméer/lägga upp foto och beskrivning i databasen 8-12
• äta lunch 12
• gå tillbaka till labbet
• eventuellt ha föreläsning någon timme
• eventuellt åka ut i fält någon timme
• tillbaka i labbet
• titta i mikroskop osv
• middag 18
• tillbaka till labbet
• titta lite mer i mikroskop/photoshoppa bilder (tisdagar = föreläsning för vanligt folk 19.30 - igår om en resa till Sibirien)
• tillbaka till rummet
• titta lite på tv på datorn - läsa - sova

Vädret är fortfarande vackert - verkar som om åskan och regnet och stormarna dragit bort nu. Igår var vi ute i ett kärr och samlade lite mer diatoméer och försökte borra lite. Inte så spännande men skönt att komma ut. Imorrn blir det dock lite ändring - ska åka på heldagsexkursion till en mosse ("den enda vitmosse-mossen här i närheten". Ska inte bli särskilt spännande med tanke på att jag sett otaliga mossar i Sverige, men men...) och sen till ett lab med skanningelektronmikroskop. Det ska i och för sig bli intressant att se, men med tanke på att vi måste åka klockan 6 på morgonen eftersom resan till mikroskopet tar 3 timmar känner jag mig sådär måttligt entusiastisk. Hade nog hellre stannat hemma och identifierat klart mina diatoméer. Dessutom är inte tanken på 6 timmar i en liten buss med serbiskan och makedonskan sådär jättelockande...

Saker och ting har dock lugnat ner sig lite sen helgen. Det är en bättre stämning i labbet och allt känns riktigt bra. Tror att nye läraren Mark har ett finger med i spelet - han är väldigt trevlig och glad och skojfrisk, men samtidigt mer auktoritär än Sarah, och det gör saker och ting lite lättare.

Dagens diatoméfavorit = den sexiga diatomén Gomphonema acuminatum:

Internet 2

Internätet är tillbaka! I alla fall i rummen. Hurra!

Har nu identifierat 35 av 50 diatoméer - här följer några favoriter:

Mumien - Meridion circulare:


Den största hittills - Pinnularia neomajor:


En av de snyggaste (och lättaste att identifiera) - Stauroneis phoenicenteron:

Och ett jobbfoto - Mark tillverkar "slides" (vad heter det på svenska?)

Internet

Internätet ligger nere på området för tillfället, störigt! Har just nu åkt till ett café med trådlöst för att kunna kolla mail mm. Hoppas hoppas hoppas att det kommer upp igen snart, men kommer det inga blogginlägg så vet ni vad det beror på...

Allt är bra igen annars - nya veckan har börjat och toleransen är lite högre igen. Behövde nog en vilo- och klagohelg för att få lite ny energi. Mark, nya läraren, verkar superbra - glad och entusiastisk - så det är bra!

hur gick det sen?

Jodå, dagen blev helt ok. Stack ner mot labbet efter att ha skrivit av mig och tänkte leta upp en trevlig plats att sitta och läsa på. Mötte Byron och Nathan som skulle paddla kanot och de frågade om jag ville hänga på. Så det gjorde jag - satt i mitten och njöt av solsken och värme i en timme eller så medan vi paddlade runt på sjön. Har verkligen varit toppenväder - säkert 28 grader och soligt. Hela sjön var full av motorbåtar som ankrat och där folk låg och hade det bra. Nästan hela området runt sjön är bebyggt (allt utom Lakeside) och alla har bryggor och båtar. Ganska fantastiskt. Så det var schysst. När vi kom tillbaka tog jag ett dopp från bryggan (förbjudet, men alla de "coola" unga amerikanarna i ekologiklassen gjorde det) - ganska kallt (17?) men skönt!
Satt sen i solen utanför labbet och torkade och läste i några timmar. När klockan blev fem försökte Jelena få ihop alla så att de kunde åka till stan men jag sa ifrån att jag inte hade lust. Nathan, som skulle ut med några andra typer, och Jaime, som var försvunnen, slapp också (men först efter att hon påpekat att "you are abandoning us! You are not allowed to stay here. You traitors". Byron ville egentligen inte men kunde inte stå emot. Så de åkte och jag kom tillbaka till rummet, tog ett bad och ska nu äta lite mackor och ost och kolla på Life och Huset Elliot och läsa min bok. De kommer säkert att ha trevligt, men det känns ganska skönt att tillbringa kvällen på egen hand.

Misantropen

Två veckors mer eller mindre konstant samvaro börjar tära lite på gruppen nu. Skulle ha "fest" igår för Sarah som åkte iväg idag och hela det arrangemanget blev bara väldigt konstigt. De som skulle handla lite snacks och öl var borta i två timmar (medan vi andra började undra mer och mer vad som var på gång egentligen) och sen, när de äntligen kom vid nio på kvällen, så skulle det ordnas och fixas och planeras. Och vi skulle inte sitta på verandan där vi brukar sitta utan vi skulle sitta på ett annat ställe, och vi fick inte börja dricka öl/vin förrän Sarah kom för det skulle vara en överraskning (?!) och till slut lackade jag och Jaime ur. Hela tiden ska det planeras och hela tiden måste alla vara med på allt - jag pallar inte mer! Som nu precis när jag satt utanför mitt rum och kollade på matchen: Jelena kommer och säger "ok, you have two choises for tonight: either you watch movie on my computer or you wach game with Jaime. Or you go with Chiji who's going somewhere else" !? Och jag blir bara stum och frågar tillslut "vaddå, måste jag bestämma mig nu eller?" "Yes, I just want to know what people want to do" "Well fuck you - I'll do whatever I want with or without you" sa jag inte men tänkte. Jag menar - herregud! Låt mig vara i fred! Låt alla människor göra vad de vill! Hon är verkligen den bossigaste diktatormänniska jag nånsin mött! Jag meddelade i alla fall att jag tänkte kolla på fotbollen och då berättade hon att hon bestämt att de som ville kolla på fotboll och de som ville kolla på film ska göra det på samma ställe så att vi i alla fall är tillsammans... Whatever, tänkte jag, planera du så får vi se hur det blir. Men du kanske borde uppmärksamma det faktum att numera är det så att vi andra (i alla fall jag och grabbarna) anstränger oss för att inte vara på samma ställe som du mer än absolut nödvändigt... Sen kom hon förbi igen och meddelade att klockan fem ska vi mötas i labbet och då ska vi åka till stan. ??? Jag sa att jag nog inte hade lust med det och då blev hon lite sur. Men inte en chans att jag tänker åka till stan ikväll - jag vill verkligen INTE umgås med dessa människor mer än nödvändigt just nu. Jag vill vara för mig själv och sköta mig själv (och typ kolla fotboll med grabbarna sen). Så nu har jag bestämt mig för att sluta vara schyssta tjejen och bli enstöringen i stället. Och om Jelena då tycker jag är trist - desto bättre. Då kanske hon äntligen lämnar mig i fred...

Och inte vet de hur man säger "please" heller, Jelena och makedonskan. Hela tiden kommenderas det hit och dit men inte nånsin ett tack. Jaime sa ifrån igår att om de inte säger "please" kommer han inte svara längre. Då började de snacka om hur mycket "please" och "thank you" det är i USA och att på balkan är det inte alls så och hur fånigt det är här. Jovisst - men man kanske ska ta seden dit man kommer och i alla fall försöka vara trevlig mot folk om man inte vill uppfattas som dum i huvudet. Men i och för sig - hos dem så röker ju folk och dricker sprit inne i labben och alla roffar åt sig vad de vill ha utan tanke på andra (enligt deras egna berättelser) så vad kan man förvänta sig...

Så idag är en djupt människoföraktande dag. Eller kanske snarare "tjejer-från-serbien-och-makedonien-föraktande". Det är ok. Speciellt som jag vet att jag inte är ensam om mina tankar.

Näe, jag ska ta min bok och gå och sätta mig i skuggan under ett träd (supervackert väder idag) och sköta mig själv nu. Och kvällen ska jag tillbringa med Huset Elliot och Life. Ensam. Om jag inte kollar på Colombia-Peru matchen.

Väder

Vädret här är verkligen galet. Eller, inte så mycket just här där solen just nu skiner och läget är ganska gött, men i resten av delstaten. 55 av de 99 kommunerna i Iowa är katastrofområden och vi får ständigt nya mail från cheferna på Iowa University om hur läget är och att alla uppmanas att hjälpa till och bita ihop (vi är dock såpass långt därifrån att det inte finns mycket vi kan göra).

Lite från senaste mailet:

"As you know, the flooding situation on campus, in the community, and in our region is growing more dire by the minute. (...) We will very soon see unprecedented threats to our campus and community, and our resolve and collaborative spirit will be both required and tested. We will all be affected by this disaster in some way."

De räknar med att det kommer att ta flera veckor innan stora delar av universitetet kan användas igen... Galet.

Men, som sagt, här är det än så länge lungt. Och vi ligger rätt högt upp och har inga floder eller åar/bäckar i närheten så vi klarar oss nog bra. Börjar dock oroa mig lite för hur det ska gå med Sioux Falls där flygplatsen ligger. Men det är ju två veckor tills jag ska hem så jag får försöka spara oron lite.

Drama

Mamma kalkon letar efter sina små kycklingar bakom diatomélabbet

Om någon mot förmodan (förutom mamma) följer väderleksrapporterna kan jag meddela att vi alla är helt oskadda och mår bra. Har haft ganska våldsamt väder idag med åska och regn och efter middagen var det "tornado alert" (alltså inte bara "tornado watch" som det har varit ett par gånger tidigare). Runt klockan sju började sirenerna tjuta och då var det bara ta sin påse med allt det viktigaste (=dator, ipod, usb-minne och plånbok) och rusa till skyddsrummet. Satt där i en timme och lyssnade på radio men båda tornadona drog åt annat håll och inget hände här. Är fortfarande "tornado watch" dock så jag ska nog ha påsen packad vid dörren i natt...

Tydligen är vädret ovanligt dramatiskt här i år - våldsamma översvämningar i hela Iowa, speciellt runt de större städerna. Här märker vi inte mycket av det förutom att vattenståndet i sjön är högre än det brukar vara. Och att en av våra lärare (Steve, som mest var här och hjälpte till och hängde och var en superbra hjälp när det kom till att identifiera diatoméer) blev tvungen att sticka eftersom hans hus blivit helt översvämmat.

Imorgon skulle vi egentligen på fältutflykt hela dagen, men det blir inte av. Dels är vädret dåligt, dels hittar vi inte en chaufför till (behöver två som rattar bil). Men det känns ganska skönt på sätt och vis – är sådär sugen på att åka i fyra timmar enkel väg för att titta på nåt och sen åka hem igen. Så då har vi bestämt att alla ska ge små presentationer på typ en kvart om sitt land, sin forskning eller vad de nu vill. Har googlat lite bilder på Lund: universitetet, domkyrkan, promoveringen osv, och tänkte att jag slänger ihop en liten presentation av det och några schyssta Grönlandsbilder.

Har idag också bondat lite med grabbarna på kursen. Vi gick och tog en öl på altanen klockan 17 (som traditionen är – öl efter kursen innan middagen) och så småningom gled samtalet in på de andra i gruppen. Och plötsligt märkte jag att jag inte är den enda som stör mig på makedonska tjejen som hela tiden ställer jättekonstiga frågor, beter sig och ser ut att vara hög (eller bara tappad bakom flötet) och envisas med att kalla Sarah för ”teacher”. ”Teacher, could you help me?” ”Teacher, what is this?” osv osv, eller på slovenska tjejen som hela tiden ropar på mig att komma och titta på hennes grejer (som om jag ska kunna veta nåt om dem?!) och som hela tiden delar med sig av sina råd om allt möjligt – från hur man identifierar diatoméer till hur man äter näringsriktig mat. Trevlig i en lite lagom dos men jag orkar inte med henne speciellt länge. ”Linda, come here , I want to show you this Pinnularia” ”Well, actually, you have to focus like this on your sample” osv osv. Hela tiden ska hon berätta hur folk ska göra och hur saker ligger till. Störigt! Och ganska pinsamt när hon talar om för amerikanerna hur saker och ting går till i USA.
Nåja, hur som helst var det ganska skönt att höra att de andra tänkte i samma banor och störde sig på samma saker. Man känner sig inte riktigt så intolerant som man kanske är…Dagens diatomé: Cymbella mexicana (egenhändigt fotad och redigerad)

Vecka två...

...har börjat bra. Haft två dagar med vackert väder - solsken och kanske 24 grader varmt. Tog tillfället i akt och åkte ut med kanoter igår för att samla material. Kul! Speciellt som jag och Jaime, som delade kanot, var västa superkanotarna! Jajemen - styrde som proffs och tog oss först tillbaka över sjön i motvind. Idag har jag träningsvärk i armarna...
Idag åkte vi ut med en lite större båt (pontoon boat, vad nu det är på svenska) och tog lite fler prover. Var också ok och skönt att komma ut, men jag har svårt att bli jätteengagerad. Jag ska ju trots allt inte titta på vatten eller levande diatoméer alls, utan bara döda och begravna. Så lite segt var det kanske...
Annars händer det inte så mycket förutom att avloppspumparna gått sönder så att vi inte kan använda något vatten. Bajamajor har ställts ut så det funkar rätt bra, men det är ju typiskt att det händer just denna veckan då det dessutom är 20 högstadielärare från Iowa här och går kurs...

Nu ska jag titta på fotbollen (kanske bara höjdpunkterna eftersom jag vet vad det blev). Tänkte kolla på det i labbet, men då var vi ute med båten, och dessutom kom inte det trådlösa nätverket igång förrän nu ikväll.Sarah rattar båtJag åker båt...

En vecka klar

Landskapet häromkring - som Skåne men större

Japp, tiden har gått väldigt fort och vi har hela tiden haft ganska fullt upp och nu är det söndag igen och en vecka sedan jag kom hit. Har varit en bra vecka - lärt mig massor om diatoméer och haft riktigt trevligt under tiden.

Vädret har varit sådär, men ändå ok. Runt 20 grader och molnigt/regnigt/blåsigt för det mesta. Igår och idag var det dock fint (men fuktigt!). På kvällarna och nätterna har det varit våldsamma åskväder som väckt mig flera gånger, men ännu har det inte åskat på dagen. I torsdags (tror jag) hade vi dock "tornado warning", så det var ju lite spännande. Nån tornado blev det dock inte, bara regn och vind igen.

Helgen har mest inneburit labbarbete - finns inte så jättemycket annat att göra här (speciellt när vädret är trist) och alla andra hänger i labbet så då är det ganska trevligt. Igår tog vi dock en tur till Wal-Mart igen (vilken hemsk affär det är!) och handlade kött och vin och öl och annat för grillkvällen vi hade på kvällen. Vi får ingen mat på lördag kväll och söndag morgon så då gäller det att fixa själv. Nathan från Kanada var värsta grillmästaren så vi åt stek, kyckling grillad på ölburk, grillad majs, grillade päron och potatis i folie (= mitt bidrag). Mycket trevligt! Satt på terassen och åt och snackade och såg på åskan över sjön. Kul också att kursledare-Sarah och Eugene (Gene) Stoermer som är typ diatomékännarnas kung, runt 70 år och verkligen superauktoriteten när det kommer till kiselalger, och som hängt på labbet nästan hela veckan, också hängde på. Det är verkligen en väldigt trevlig och informell, avslappnad atmosfär här!

Idag sov jag fram till lunch (eftersom vi inte fick frukost) och sen jobbade jag till och från i labbet tills det var dags för middag (mackor). Efter middagen spelade jag, Jelena, Jamie, Nathan och Chiji volleyboll på sandplanen som finns här. Hittills har jag alltid avskytt volleyboll och varit riktigt dålig men idag gick det riktigt bra! Kanske för att vi alla var ganska dåliga, men det var riktigt roligt! Kanske är beachvolley mer min grej än inomhusvolley - gillar att kasta mig efter bollen. Nu har jag tagit ett bad, tvättar lite kläder och ska nog gå och lägga mig ganska tidigt.


Hela gänget. Från vänster till höger: Gene Stoermer - superdiatoméexpert, Nathan från Kanada, Jelena från Serbien, Elena från Makedonien, Chiji från USA men från början från något annat ställe, vet dock inte var, jag, Maria de Lourdes från Ecuador, Jamie [Haimi] från Colombia men pluggar nu i Florida, Lourdes från Puerto Rico - Teaching Assistant, Byron från Dominikanska republiken - pluggar i Arkansas, Sarah - lärare och Ruchi från Indien - pluggar i Arkansas

Veckans resultat:

Denna veckan skulle vi identifiera och fotografera 5 diatoméer. Nästa vecka 15 och när kursen är slut ska vi ha 50. De ska in i en databas (och så tar vi med mikroskopproverna hem) som en liten referenssamling. Hoppas bara att samma diatoméer som finns i Iowa finns i Sverige...
Men visst är de fina! Svåra att artbestämma men vackra att titta på.

Cymatopleura solea

Gomphoneis eriense (den lövformade uppifrån och den trekantiga från sidan)

Diatoma vulgare

Stephanodiscus niagarae

Epithemia turgida

Äckligt!

Precis när jag publicerat föregående inlägg kände jag att något kröp på mitt knä, innanför byxorna. En myra tänkte jag och kliade till sådär som man gör men kom sen på det hemska - de har varnat för fästingar. Av med byxorna och visst - det var en fästing! Och inte en liten svart prick till fästing utan en stor jäkla amerikansk bamsefästing. Så äckligt!!! Jag hatar fästingar! Tur att den inte hann bita sig fast. Men nu kliar det och kryper så klart överallt. Blä!

lite bilder

Vägen från labbet mot mitt hus (baksidan på det är det gröna till vänster). Här är fantastiskt vackert...

Kalkonerna som bor här på ägorna. Skojiga typer.

ambitioner

Gud, mina kursare är verkligen ambitiösa människor. Klockan är nio på kvällen och jag (och två andra från kursen) var precis på en öppen kvällsföreläsning om hur grodor blir malformerade och varför (intressant) och typ alla andra jobbade i labbet och hade gjort det sen middagen klockan 18. Bara jag och Nathan från Kanada som tar det lite lugnt. I och för sig har en hel del folk med sig sina egna prover som de väl vill passa på att kolla på, men ändå. Det är ju bara andra dagen! Blir på ett sätt lite stressad, men å andra sidan så känner jag att det är ganska skönt att kunna ta det lite lugnt. Det är ju första gången jag kollar på diatoméer och då måste det få tid att sjunka in också. Om jag går upp och tittar i mikroskop i tre timmar på kvällen (efter åtta timmar på dan) kommer jag inte bli mycket klokare - jag kan ändå inte identifiera dem än. Så jag tar det lugnt och tänker nu sätta mig och se på Huset Elliot på datorn och sen (förhoppningsvis) sova gott och bli lite mindre jetlaggad.
Men jag måste säga att jag har lärt mig oerhört mycket bara på dessa två dagar. Lärarna är verkligen bra och de förklarar allt från grunden. Man förväntas inte kunna något utan de förklarar grundligt hur man ställer in mikroskopen, hur man preparerar prover osv osv. Och det är skönt för då vet man sen att man gör rätt. Det gäller bara att inte sugas med i tempot som några av de andra håller och komma ihåg att de har jobbat med diatoméer i två år redan medan jag har gjort det i två dagar. Måste påminna mig själv om att jag inte ska kunna identifiera allt ännu utan att det är just det jag är här för att lära mig. Så det blir nog bra. Dessutom är det ganska skönt att kunna gå på föreläsningar och också känna att man inte måste lära sig allt som berättas. Diatoméers evolutionära utveckling osv är inte så viktigt för mig som bara ska kolla på döda diatoméer i sediment (även om det så klart är bra och leder till ökad förståelse). Men det är lite ovant att inte "plugga" och vänta på en tenta i slutet av kursen. Men ovant på ett bra sätt.

Den första typen av diatomé jag faktiskt lyckats identifiera på egen hand: Cymatopleura solea. Duktigt av mig!

mobiltelefon

Allting har hittills funkat bra här, förutom mobiltelefonen. Den fungerade på flygplatsen i Chicago - hittade nät och allt, men här i Iowa hittar den ingenting. Bara sos-samtal funkar. Störigt, speciellt som jag ser att andra kan ringa med sina telefoner... Har försökt kolla efter lösningar, men kan inte hitta någon (om någon har något smart tips så är det bara att dela med sig).
Hur som helst så tänkte jag meddela här att man alltså inte kan ringa till mig på min mobil. Bästa sättet att få kontakt är alltså att maila, eller att skypa (lrandsalu) (eller kolla med Jonas som jag skypar med på morgonen). Eftersom jag har trådlöst nätverk här så kollar jag mailen varje dag.

Kom precis tillbaka från mitt livs första wal-mart-besök. Vilket ställe! Lyckades hitta det jag behövde - kam, solskydd (eftersom mitt hade exploderat i väskan på planet, lyckligtvis i en plastpåse) mm. Ville ockå köpa en kaffemugg och det var inte det enklaste om man inte ville ha en som var typ en halvliter. Allt är stort och mycket här. Men kaffet som serveras på mornarna, det är som te. Isch. Som tur är gillar Sarah starkt kaffe och brygger lite drickbart i labbet (= anledningen till att jag behövde en mugg).

Dag ett

Klockan är tio över fem och dag ett börjar gå mot sitt slut. Det började ganska intesivt med frukost klockan 7 (pannkakor med lönnsirap och korv - tur att de också har müsli och typ mackor...) och sen lab/föreläsning 8 till 16. Men det känns mycket bra! Gruppen på nio personer är trevlig - fyra killar och fem tjejer. Ingen är amerikan (fyra pluggar i usa, men ingen kommer härifrån från början) och alla är antingen doktorander eller i slutet av sin utbildning. Och verkar trevliga. Känns som en grupp som man kan göra saker med och ha trevligt med på kvällar och helger, men samtidigt som en grupp där det är ok att dra sig undan och göra sitt när man känner för det. Alla har väl en del böcker och artiklar att läsa och annat att göra vid sidan av arbetet här.

Det är två andra kurser på gång samtidigt - en med typ 13 pers och en med 9. Där verkar det vara mer amerikaner och fler på lägre nivå (= yngre). Ganska skönt att kunna köra sitt eget race då (även om många av dem säkert är jättetrevliga också, även om de ser sådär blasé ut och mest snackar om att åka och köpa öl). Gött är också att labbet är öppet 24 timmar om dygnet, så vill man jobba så är det bara att gå dit.

Kursen i sig verkar också mycket bra. Idag var vi ute vid sjön och kollade på levande diatoméer, hade två introduktionsföreläsningar och gick igenom hur man ställer in mikroskop (vilket var superbra eftersom ingen förklarat det för mig tidigare - jag har bara gissat mig fram och det har funkat sådär). Mark och Sarah, som är lärare, är jättebra och den enda som är lite tradig är Lourdes som är "teaching assistant". Hon gick kursen förra året och verkar ta sin roll som nånslags ledare på lite för stort allvar...

Maten verkar också vara bra - till lunch fick vi kycklingtortillas med en massa sallad och fruktsallad och gosaker och till middag blir det nog något med köttfärs. Så det lär inte gå någon nöd på mig (utom lördag kväll och söndag morgon när det inte serveras mat).

Här kommer lite bilder av hur saker ser ut:


Mina två sängar och en glimt av den tjocka heltäckningsmattan...


Rummet från den inre sängen - handfat till vänster.


Och det lilla badrummet som av någon anledning också har en röd värmelampa i taket.


Byggnaden som jag bor i (andra dörren från höger)

Labbyggnaden utifrån

Och labbet inomhus

FRAMME

Nästan 26 timmar efter att jag steg upp imorse så är jag äntligen framme! Ligger på den andra stora dubbelsängen i mitt motellaktiga rum (komplett med brun heltäckningsmatta - bilder kommer) och skriver blogginlägg innan jag kollapsar av trötthet.
Resan O'Hare - Sioux Falls gick bra. Hamnade bredvid en söt liten amerikansk tjej (ca 23 kanske) som frågade var jag kom från och sen tyckte det var superspännande och hade jättemycket frågor om Sverige. Från hur utbildning och sjukvård funkar till "do you speak sweden? I mean your own language? Or do you speak english" och, efter att jag sagt att jo vi pratar vårt eget svenska språk "do you speak swedish in school as well - with your friends?" "Wow, that's amazing". Intressant.... Och sen "do you have your own money?". Till och med trevliga goda amerikaner (för hon var verkligen supergullig) är ganska blåsta med andra ord... Men vi fick snackat om Barack och Clinton och om demokrater (hon är demokrat) och kriget i Irak (hon är mot) och gay marriage mm. Kul. Och både hon och en annan främling blev helt chockade när jag sa att man inte får stipendier för utbildning för idrott i Sverige och att vi inte har några egna universitetslag eller highschoollag och sånt alls. Att det inte finns några jocks och cheerleaders. De kunde inte föreställa sig detta.
Sen visade det sig att flygvärdinnan hade bott i Malmö i ett halvår med sin dåvarande svenska pojkvän (hon såg min Lunds-universitet-tröja). Lustigt.
Nåja, en trevlig resa. Och spännande - lärde mig lite själv också för tjejen (Tammy) hade växt upp på indianreservat och var nativ american och hette Dansande fjädern som spirit name. Coolt.
Sen kom jag i alla fall fram, möttes upp av Peter - chef för stället - och två killar som också ska gå vår kurs. Tog 1,5 timmar att åka hit till labbet ungefär och fick snackat lite med dem och fick bra vibbar. På vår kurs är vi 9 och inte nån är amerikan. Och dessa två killar var också lite äldre så jag tror att rädlsan för 20-åriga amerikanskor var obefogad. Träffade också våra två lärare i labbet och de verkar också supertrevliga. Och jag har trådlöst intenet på rummet. Blir nog bra det här. Men nu måste jag sova för det känns som om min hjärna håller på att smälta.

Chicago O'Hare

Söndag den 1 juni 15.40 Chicago tid, 22.40 hemmatid. Har nu varit på resande fot sedan kvart över fyra i morse och börjar sega till rejält. Sitter på O’Hare och väntar på mitt sista flyg till Sioux Falls som ska gå klockan halv sex ikväll. Allt har gått bra hittills, men nu börjar jag längta efter att komma fram. Drygt att resa så långt. Men resan över atlanten var schysst med egna skärmar och kamera under flygplanet så att man kunde titta på grönland när man flög över där och även det spektakulära strömlinjeformade landskapet i newfoundland. Dessutom såg jag pingpong-kingen och Horton (Horton var rolig, pingpongkingen bra men hemsk).
Bra var också så klart att jag kom in i landet. Fick en schysst homeland security-officer som i och för sig hade ett litet förhör med mig men i formen av att han var intresserad (vad ska du på för seminarium? Jaha – så du är typ ekolog? I Iowa – vad finns det för sjöar att titta på där? Osv. Fick lämna fingeravtryck och bli fotograferad, men in kom jag. Men jösses vilket ställe detta är. Tänkte att ”världens största flygplats, den måste vara rätt schysst”. Men icke. Enorm och svårgriplig och ganska tradig och sunkig. Inte många schyssta sittplatser. Kastrup är ju värsta lyxplatsen i jämförelse. Så jag åt lite (och blev lite gladare), drack en starbuckskaffe och letade sen upp min gate och satte mig här i plast-lädersätena.
Lite nervös för resten av resan – eller för att komma fram. Men mest känns det kul och spännande. Skönt att jag ska åka ut på landet och vara på ett och samma ställe. Hade verkligen inte velat åka in i Chicago nu och behöva hitta ställe att bo osv. Inte förtjust i superstora amerikanska städer (nu har jag bara varit i New Yoek iofs och är ganska trött och kinkig efter resan, men ändå). Och känner på mig att kursen kommer att vara bra och att folk kommer att vara trevliga. Och jag har eget rum! Det är värt så mycket!