en vecka till...

Usch vilken vecka det har varit. Har varit så arg så arg när jag kommit hem om kvällarna. Chefen har nämligen varit borta i tre dagar vilket innebär att min kollega A måste ta över en del av hans uppgifter (återrapportera levererade sändningar). Detta måste göras innan jag kan avsluta mina grejer och man kan lätt påstå att hon inte är den snabbaste räven i grytet... Jag har hjälpt till men inte kommit från jobbet förrän 19 måndag och tisdag! I måndags missade jag dessutom bussen och var så arg att jag gick hela vägen till stationen... Igår tog jag saken i egna händer och återrapporterade själv och kom faktiskt iväg 18. Å andra sidan hade jag tusen saker som gick fel och folk som ringde och tjatade så att jag ett tag höll på att börja gråta av stress. Men det löste sig.

Veckans lärdom: jag ska INTE ha något som helst kundtjänstorienterat jobb. Eller nåt jobb med en massa kontakt med människor och kunder.

Små glädjeämnen i den svarta jobbvardagen är dock de skojiga kanadagässen som traskar omkring här ute i östra hamnen. Egentligen gillar jag inte kanadagäss alls, men dessa är för roliga: de har ett näste en bit bort från oss och där hänger ett helt gäng (typ 10) gäss med sina gässlingar. Ibland är de dock ute på promenad och då ser man två tre mammor med sina 10-12 ungar som väntar på att få gå över gatan här och där. De är ganska duktiga och civiliserade faktiskt men ibland slänger de sig ut utan att se sig för och alla stora lastbilar måste stanna och släppa förbi dem. Har dock inte sett nån olycka än.

Imorse stod en mamma med sin familj och väntade på oss som klev av bussen. Hon följde mig sedan hela vägen till jobbet, men vågade inte riktigt följa med ända in på området. Mycket roligt.

Nu är det långhelg, hurra! Trots utlovat regn hoppas jag på party-midsommar. Bara det är uppehåll så man kan gå och kasedansa...