sekretess schmekretess

Idag var det dags för barnmorskebesök igen och jag fick börja dagen med 3,5 dl sockervatten för att glukosvärden skulle kollas. Allt såg bra ut så ingen diabetes här inte. Min ordinarie barnmorska var på semester och fick nu en väldigt trevlig kvinna som förutom glukosen lyssnade på Sigges hjärta, klämde och mätte magen och kollade blodtryck. Och ställde lite frågor och var trevlig. Fick verkligen bekräftat att vi tänker rätt som vill byta barnmorska: tydligen hade den ordinarie inte skrivit in något av det hon kollade sist (hjärtljud och magmått) i min journal och det blev lite droppen. Sist glömde hon bort vad jag hade för blodtryck två sekunder efter att hon mätt det och (det värsta av allt) så kom jag hem med papper som visade sig tillhöra en helt annan person (de skriver ju journal på papper men gör också anteckningar i datorn som jag fick utskrivna). Där kunde jag läsa om B.S. och hennes problem med svampinfektioner och kondylom... Inte ok ens om man är en virrig tant! Ringde och påpekade detta och hon ringde sen upp och var väldigt ursäktande, men nej, nu får det räcka. Ska träffa ännu en annan barnmorska på nästa kontroll och efter det ska jag ringa och be att få byta.

Bröllop på Backåkra

För några helger sedan (den 22 maj) var det äntligen dags för Sofia och Alex att gifta sig. Vädret var (trots att det inte såg ut så på morgonen) strålande och de vigdes vid Pax-stenen på Backåkra. Festen hölls på Borregården - supertrevligt och väldigt fint! Skönt dessutom att övernatta där och kunna käka superfrukost nästa morgon. Så i allt en mycket trevlig och lyckad helg!
Lite foton från festligheterna finns här.

Fina brudparet och Kristina

Jag i mammas balklänning från 70(?)-talets HM

Fina Lovisa och Mia väntar på att det hela ska sätta igång

Jonas väntar på middag

Nästan hela gänget vid efterrätten

Helgarbete

Denna helg har tillbringats i Skånes Fagerhult med att dels njuta av de vackra blommande äppelträden, dels med att jobba i trädgården. Har nu rensat rabatterna på framsidan (många skottkärror kirskål blev det), planterat lite skuggröna som förhoppningsvis ska bli marktäckande och skydda mot ogräs och avslutat med att hälla på täckbark. Nu ska bara badtunnan rengöras också så är vi redo för sommaren.

Pyssel

Har fått stort utlopp för min pysselsida nu med graviditeten och tillverkningen är i full gång. Det är ju så bra att sticka små små saker för det går så fort! Och blir så gulligt!
Hittills har jag hunnit med två små luvor, några tossor och en lite finare spetsstickad mössa.

Den första luvan (i fina HIF-färger) blev kanske lite stor (tydligen blir alltid det jag stickar större än mönstret) så kanske blev det mer en farbror-mössa än en bebis-mössa

Efter att den tovats i tvättmaskin blev den dock lite mer lagom (passar kanske en två-åring i alla fall)

Nästa gång ändrade jag mönstret och det hela blev bättre redan från början.

Efter ett par mindre lyckade försök lyckades jag också få till ett par små gulliga tovade tossor. Fler sådana kommer det att bli!

EGU

Jag har nu varit på min första superstora konferens: European Geosciences Union General Assembly 2010 (EGU) i Wien. 10000 deltagare och hur mycket föreläsningar (4431 st), posterpresentationer (9370 st) och annat som helst fördelat på 594 olika sessioner! Men ganska häftigt! Jag hade "min" session redan på måndagen så på eftermiddagen var det en rad med föreläsningar som sedan följdes av posterprestentationen där jag var med. Och det gick bra - fick väl ingen översvallande respons men inte heller något negativt. Folk verkade i allmänhet tycka att det verkade vara ett vettigt projekt.
Passade på att utforska Wien lite på tisdag eftermiddag, men att traska runt ensam i en främmande stad är sådär. Fint i och för sig men inte jättespännande. Dessutom var det mulet och lite lätt regnigt (men varmt - 19 grader!). Helt ok dock. Kände mig nöjd med att jag, trots att jag inte kan tyska, kunde förstå och göra mig förstådd även på ställen där ingen pratade engelska (t.ex. pizzerian utanför hotellet) - lite matnyttigt har jag ändå fått med mig från låtsas-tyska-estniskan hemmavid (Grüss Gott, auf wiedersehen och Frühstück till exempel).

Många stora föreläsningssalar blir det...

...men kanske inte alltid intressanta föreläsningar (Raimund sover lite)

Sigge önskar

Har hittat sidan med världens finaste små barnkläder på nätet: EmyLittle, barnkläder i folklorestil. Huvtröjan och knäbyxorna byggda på leksandsdräkten är kanske inte helt passande (man vill ju inte att folk ska tro att han är en drant) men tröjan och byxorna med rosor är bedårande. Och den lilla svarta mössan med kurbits!
Så Sigge har redan bett mig förmedla att om någon någonsin vill köpa en present till honom så önskar han sig detta.

snusk

I helgen var det möhippa för Sofia med glasblåsning, skogspromenad och massa trevligheter. Men döm om vår förvåning när det mitt på skogsvägen sitter två paddor och håller på med osedligheter:

Klimatolympiad

Nu har jag gjort mitt för den tredje uppgiften och varit med i P4 Kristianstad som domare för klimatolympiaden i år igen. Vill man lyssna på det går det bra här på radions arkiv (man får leta sig fram till 17:00-18:00 den 20, 21 och 27 april).
Det var roligt att vara tillbaka på radion (de är så himla trevliga) och kul att träffa lite annat folk och få göra något annat än forskning. Blev återigen sugen på det där med vetenskapsjournalistiken, vi får väl se framöver. Verkar som att programchefen på radion gillar mig så en liten tå har jag ju ändå inne där... Får jobba vidare på det nästa år, om det nu blir klimatolympiad då igen. Men det hoppas jag!
Precis som förra året var det också trevligt att känna sig nöjd och glad med sin ålder. Är så lycklig att jag inte går i åttan längre - hu vad jobbigt!  

Bildbevis

Idag var vi på ultraljud och fick se att det verkligen döljer sig ett litet barn där inne. Och inte vilket barn som helst - vårt supersöta gossebarn! Så nu behöver inte Ale vara ensam kille längre, och Henning får en liten kompis att leka med. Skönt att veta att allt ser bra ut och verkar ok, och att det faktiskt är på riktigt. Så nu hoppas vi bara på att han växer till som han ska och kommer i tid i mitten av september.

Han suger nästan på tummen...

 "Beviset" för att det är en kille, fint inpekat med pil av barnmorskan...

Påsk

Påsken tillbringades i Skånes Fagerhult med fint besök först av Jonna, Pelle, Henning, Ewa och Tobbe och sedan av Kristina och Linus. Trevligt!

Och så kom Pelle och Maja på besök igen och badade i den lilla pool som uppkommit när kommunen skapat en vattenläcka utanför vår tomt.

Fynd!

Är mycket nöjd med dagens fynd hos antikhandlaren i Skånes Fagerhult: en Hans-Agne Jacobsson-lampa som jag tittat på varje gång jag varit där, för 200 kr!

Den kommer kanske inte till sin fulla rätt i vår lägenhet, men sen, när/om vi flyttar, kommer den bli supersnygg över matbordet! (Jonas är kanske inte lika begeistrad som jag men jag har fått lov att ha den uppe...)

Dagens bak

Tänkte att jag för ovanlighetens skull skulle skriva ett lite mindre aggressivt och mer vardagligt inlägg och även passa på att skryta lite. Har idag, för första gången, bakat makroner och det gick faktiskt förvånansvärt bra, mycket tack vare ett bra recept.

Började, som man ju ska, med en fin uppställning av allt som behövdes (och passar även på att visa upp vår fina nya köksbänk)

Smeten blev kanske lite för lös (trots allt pyssel med den) och kanske skulle jag investerat i en lite mer avancerad sprits... 

Plåt två blev dock lite snyggare

Väl färdiga så var det i alla fall några som blev riktigt snygga. 

Och fyllda med citronsmörkräm, mintchoklad och hallonsmörkräm blev de både snygga och smaskiga.

bägaren som rinner över

Hade ett intressant möte idag där jag lyckades med att göra mig ovän med prefekten.

Det hela började med att Lunds Universitet ska ha genuscertifiering och att vi är en av de tre institutioner som anmält att vi vill vara med och testa detta (eller ja, prefekten har anmält det utan att riktigt förankra det i organisationen). Och det är ju bra och trevlig eftersom genusfrågor är viktiga och det är bra att få mer resurser för att föra fram genusfrågan.
Så, för några veckor sedan kom ett mail om huruvida man ville vara med i en "referensgrupp" som skulle jobba med genuscertifieringsfrågor. Jag och några andra tackade ja och idag var det dags för möte tillsammans med jämställdhetsgruppen (som redan jobbar med genusfrågor), prefekten och en av projektledarna för hela universitetets arbete med genuscertifiering.

På mötet och på ett tidigare möte, framkom det att vi i "referensgruppen" förväntas bestämma vilka frågor vi tycker är viktiga och sedan driva, genomföra och följa upp dessa. Jag frågade därför om det verkligen är så det är tänkt eftersom vi då inte är en "referensgrupp" utan en "projektgrupp", vilket för mig är en jävla skillnad (en är ett bollplank den andra genomförande) och att om det nu är en projektgrupp så känner jag mig lite inlurad eftersom det inte var på de premisserna jag gick med. Och då brakade det loss... Prefekten, som tar allting personligt, blev genast defensiv och försökte förklara sig på tusen olika sätt som inte klargjorde någonting och universitetets representant började säga något helt annat än prefekten och läsa ur deras projektbeskrivning och tycka att "alla ska ju jobba tillsammans ändå". Men jag hade fått nog av allt snack och ordbajseri och släppte det inte utan ville få svar på frågan: "är vi en referensgrupp som ska vara ett bollplank som någon/några som faktiskt utför arbetet kan vända sig till eller är vi en projektgrupp som ska utföra själva arbetet?". Inte så svår fråga att besvara kan jag tycka och ganska central för alla medverkande. Men nej - vi skulle vara en referensgrupp och det skulle utses en drivande person men den personen skulle inte vara ansvarig och inte heller så drivande utan mer boka lokaler och koka kaffe och vi skulle göra all planering.
"Så, vi är med andra ord en projektgrupp?" frågade jag då.
"Ja det spelar väl inte så stor roll vad man kallar det" säger prefekten irriterat.
"Det gör det väl visst - man går ju in i arbetet på helt olika premisser och detta var inte den premissen vi gick med på från början" kontrar jag.
Robin, bibliotekarien, försöker medla och stötta mig lite och tycker att "nu ska vi väl lugna ner oss".
"Jamen Linda vill ju inte vara med om det är en projektgrupp" säger prefekten hetsigt.
"Det har jag väl verkligen inte sagt!" säger jag, "men jag tror inte att jag vill vara med om det ska vara sånhär stämning i arbetet".
Bibliotekarien lugnade åter ner situationen och några andra hoppade in och tyckte att jag hade rätt och att vi väl bara kan kalla saker vid deras rätta namn. "Ja ni får ju kalla det vad ni vill, men det är väl ingen skillnad mellan en referensgrupp eller projektgrupp" muttrade universitetsrepresentanten och befäste där för mig att hon verkligen inte har någon aning om vad hon pratar om eller håller på med. Det spelar väl en jävla roll vad man kallar saker och jag tycker det är oerhört viktigt att man använder rätt begrepp för rätt sak! Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta och så vidare... Hur kan någon som sitter på genomförandenivå för genuscertifieringen för hela universitetet vara så ignorant och så korkad? Hur kan man ha någon på en sådan nivå som uppenbarligen inte ens gått den mest grundläggande projektledarutbildning (som jag faktiskt precis gjort och där vi så sent som igår just pratade om skillnaderna mellan projekt- och referensgrupper)?
Så jag undrar hur det här genusarbetet ska gå. Det är bara yta och kosmetika och det är ingen på högre nivå som faktiskt är beredd att satsa någon på det.

Det visade sig inte minst i onsdags när prefekten kallade in mig på sitt kontor för att diskutera det förslag jag lagt på att doktorander på institutionen ska få samma möjligheter som på fysicum att få dubbel förlängning i tid för föräldraledighet (är man ledig 6 månader får man sin tjänst förlängd med 6 månader). Han berättade då att han tagit upp det med någon grupp och ingen tyckte att det var en bra idé för det skulle kosta för mycket för institutionen och "då kan vi ju inte anställa nya doktorander och få pengar för examina och publikationer"... Näe, men då kanske vi inte kan anställa nya doktorander då! Vi har ju för fan inte ens skrivbord till alla som vi anställt nu! Det är så typiskt - gärna jämställdhet och genus men inte om det kostar något.
Dessutom visade det sig att han redan lämnat frågan vidare till jämställdhetsgruppen som nu skaffar underlag och tänker driva den. Så det kan ju tyckas ganska märkligt att han bara själv har beslutat att det inte blir av och att frågan är färdigbehandlad. Så jag hoppas fortfarande på att det kanske kan gå igenom på något vis.

Så nu är jag ovän med prefekten och en besvärlig typ. Ska bli kul att gå på fest hos handledaren ikväll och träffa honom där...

genus i radio

Bloggen är tillbaka! Inte för att jag tror att det är någon som direkt har saknat den eller kanske ens märker att den är tillbaka, men jag tänkte försöka få lite rutin på att uppdatera den nu.

Anledningen just idag är att jag lyssnar på filosofiska rummet från Lund om vår genuscertifiering och jag blir så upprörd att jag ropat rakt ut i soffan här hemma. Eftersom vår institution är en av de tre som är aktiva i genuscertifieringsarbetet så vet jag en hel del om vad det handlar om och jag kan inte låta bli att bli både häpen och upprörd över att det fortfarande finns människor som har sådana åsikter som två medverkande i det här programmet (Svante Nordin, professor i idé- och lärdomshistoria och Tanja Bergkvist, typ lektor i matematik i Stockholm och bloggare som i och för sig verkar vara dum i huvudet på alla plan). Och speciellt förbannad blir jag när det är kvinnor som för fram åsikter om att genus bara är trams och en politisk agenda som inte behövs på universiteten! Kvinnor som vägrar inse att bara för att det har gått bra för dem så är alla som behandlas illa på grund av sitt kön gnällfisar som inte är beredda att kämpa. Åååååh vad jag blir frustrerad!!! Och så gubbar som tycker att allt ska vara som det alltid har varit på universitetet och att vi ska vara helt fria från all påverkan utifrån och bara sitta här på våra kammare och hålla på med vår forskning. Med hans resonemang var det väl som allra bäst förr när det bara var män på universitetet... Blir så arg så arg och så ledsen över att det finns så många inskränkta knökkonservativa idioter på universitetet. Jag borde ju veta att det är så vid detta laget men ändå blir jag så ledsen varje gång jag stöter på dem (och det sker ju oftare och oftare även på vår institution - vissa där går verkligen från klarhet till klarhet (eller djupare och djupare in i dunklet)). Fy fan för alla gubbjävlar, män som kvinnor!

Med detta arga orerande är alltså bloggen vid liv igen. Kanske blir det lite gladare och snällare inlägg framöver, vi får väl se... Imorgon ska jag gå på universitetets 8-marsseminarium så antagligen är jag bara ännu mer arg då...

Gubbsnack

"Man ska ha en fru som varje morgon hänger upp lunchen i en påse på ytterdörren så att man inte glömmer att ta med den"

"När jag åker ut på fältarbete brer hon ett helt gäng mackor till mig som jag kan ta med"

"Hon tycker om att göra det och ta hand om mig och det har ingenting med någon jävla jämnställdhet att göra"

Japp. Så gick snacket från Professor P i lunchrummet idag. Tidigare har han erkänt att han aldrig (alltså aldrig någonsin i hela sitt 60+-liv) har använt en tvättmaskin...!? Och han har också, vid en tidigare diskussion, yttrat de ofta uttalade men alltid helt meningslösa och idiotiska orden:

"Jo, men ibland kan det ändå bli för jämnställt"

Tur att det snart är pensionering på gång för somliga.

stormvarning

Såhär ser det ut när man tittar ut genom våra takfönster i köket och vardagsrummet efter gårdagens storm. Takplåten har slitits loss och vridit sig runt och gården är full av takpapp. Förhoppningsvis har plåtisen varit på plats när jag kommer hem från jobbet...

frys och föreläsning

Tillbringade måndagen och tisdagen i ett frysrum i Umeå tillsammans med Petra från jobbet. -17,5 och blåsigt (på grund av fläkten), men ganska roligt trots allt, om inte annat såg vi fina och rosiga ut när vi kom upp till fikat. Stod där och sågade upp våra frusna sjösediment från Krankesjön i halvcentimeterstora bitar med hjälp av en bandsåg. Inte alla som sågar gyttja med bandsåg på jobbet... Bodde på ett helt fantastiskt bra hotell - Best Western Botnia - som jag rekommenderar till alla som någonsin ska till Umeå! Man fick skjuts till och från jobbet (eller tåget eller vad man nu ville) varje dag, man fick värsta frukosten, vi fick middagsbuffé och dessutom en superschysst bastu med utsikt över älven! Och allt för ungefär 700 kr/person och natt! Nu blev det bara en natt eftersom vi blev klara mycket fortare än vi tänkt och tog tåget hemåt redan på tisdagsnatten, men jag ser fram emot att återvända.

Så vi kom hem tidigt, vilket innebar att jag hade gott om tid att förbereda dagens föreläsning om diatoméer. Gick jättebra! De tio stundenterna var intresserade och trevliga och tre av dem stannade till och med kvar i en halvtimme extra för att titta på levande diatoméer i mikroskop! Hurra!

genus schmenus

Satt idag och pratade länge med min nya rumskamrat som är postdoc, jättetrevlig och tittar på alger precis som jag, och häpnade över hur hon blivit behandlad. Hon undersöker prover från en ö i södra Atlanten som professor S jobbat med i flera år och tycker är jätteviktig. Nu i januari ska fler prover tas på ön och en expedition, ledd av professor S, ska dit och jobba. Och min rumskamrat har inte ens tillfrågats om att följa med (trots att hon är en stor del i projektet och dessutom har väldigt mycket fälterfarenhet). Ok, det är väl en sak - de kanske hade planerat denna resa väldigt länge och det fanns inte resurser eller vad som helst. Men så visar det sig att av dessa nio män (så klart) som ska åka så är en av dem professor S föredetta doktorand "kronprinsen" som inte längre jobbar med projektet alls, och en är doktor A som jobbar med helt andra saker på en helt annan avdelning men får följa med för att han ju är så "stor och stark". Och som om inte det vore nog: när min rumskompis uttrycker att hon skulle ha tyckt att det var roligt att följa med så säger professor S "ja, näe jag tänkte ju på din lilla dotter"!?!?! !?!?!?!? !!!!! Skulle han någonsin komma på tanken att säga så till en man? Och är det inte upp till henne att avgöra om hon skulle kunna vara ifrån sin lilla dotter så länge? Och tycker han verkligen att det är rätt att straffa henne bara för att hon är mamma???
Jag vet att jag inte borde bli förvånad eftersom professor S tidigare, när det visade sig att "kronprinsen" skulle flytta till England och att kronprinsens nya tjej forskare A skulle följa med i ett halvår, sa till forskare A "ja, då får du se till att inte störa K i hans forskning"!? !?!?!?! Utan en tanke på att hon faktiskt är en mer framstående forskare än kronprinsen och att det kanske är han som inte ska störa henne!! Eller att människor nuförtiden faktiskt inte bara vill forska 24 timmar om dygnet utan även ha mänskliga relationer och att kronprinsen kanske faktiskt vill bli "störd" ibland.
Åh, dessa gubbar. Gubbar gubbar gubbar gubbar gubbar!!! Förstockade och dryga! Man blir så arg!!!

proteindrink

Eftersom jag denna vecka är köksvakt har jag ansvar för att sätta på diskmaskinen, plocka ur densamma och se till att det finns kaffe i kaffemaskinen. Inte särskilt svårt eller ansträngande utan snarare ganska bra eftersom det tvingar mig att vara på jobbet klockan åtta så att jag kan fixa allt som kan behöva fixas innan tio-fikat. Och i måndags var jag verkligen glad att jag var på plats tidigt...
Det hela började med att jag öppnade luckan under kaffemaskinen för att tömma sumppåsen som sitter där och möttes av ett helt skåp fyllt med kaffesump. Suck. Medan jag som bäst städade upp kom dessutom professor Lindh och skojade till det: "Men Linda, vad har du nu ställt till med? Du vet väl att du måste sätta på soppåsen ordentligt". Kul. Speciellt när det är måndag morgon och jag inte har något som helst ansvar för vad som hänt. Kan hända att jag var ganska kort i mitt svar till professor Lindh... Det härligaste kom dock sen, när jag skulle försöka se vad som var fel på transporten av sump ner till soppåsen. Lyckades få loss några maskinbitar och det som växte där var inte vackert... Urk!! Känns härligt att veta att kaffet som man druckit i några veckors tid varit berikat och smaksatt med lite andra organismer.

enkla poäng

Hade idag en av de enklaste men också märkligaste doktorandkurserna hittills: Scientific Writing med Björn Gustavii. Det var en kurs om hur man skriver sin avhandling, hur man skriver på ett korrekt vetenskapligt sätt och hur man gör figurer, tabeller osv. Kursboken som vi fick ut i förväg är jättebra och kursen i sig var det verkligen inget fel på, men att ha föreläsning från 10-16 med en 77-årig föreläsare som är i princip döv och bara hör en om man talar i en speciell mikrofon är onekligen ganska speciellt. Och jag förvånades över hur mycket det påverkade gruppen. Har aldrig varit i en liknande situation och har aldrig reflekterat över det heller, men allting blev ganska märkligt. Alla former av diskussion eller samtal i gruppen omöjliggjordes, ingen ställde några frågor och så fort något var otydligt fick någon ta mikrofonen och försöka förklara högt och tydligt vad det var någon annan undrade. Och det blev ju inte enklare av att hälften av deltagarna inte kunde svenska och att Björn (trots >100 publicerade artiklar) inte direkt var en fena på engelska och gärna pratade svenska även med de icke-svensktalande. Ojojoj. Mycket märkligt men ganska roligt. Och han var en väldigt gullig gubbe - vi hade alla varsin enkel hemuppgift (där svaret i princip stod utskrivet i boken) som vi redovisade, och han blev helt chockad över hur bra vi alla var. "Oh, that is really excellent!" var ett omdöme som vi alla fick så hans positiva feedback kan man verkligen inte klaga på.