Och det är bara 14 jobbdagar kvar... Det blev lite bättre och har inte kännts lika hopplöst som första dagen, men det är ju fortfarande inte direkt roligt att jobba. Har dock bestämt mig för att tänka att jag inte slutar förrän 18 så att jag inte blir arg och besviken för det och i stället kan känna att det är en bonus att faktiskt få sluta 17 som jag ska.
Ändå känner jag mig spänd och orolig inför imorrn. Trots att jag vet att det antagligen blir lite bättre nu när R som jag ska ersätta går på semester och jag får vara ensam. Då kan jag lägga upp saker som jag vill och ta allt på mitt eget sätt. Men jag är ändå orolig med tanke på att vi varit två på jobbet i en vecka och ändå haft asmycket att göra - han har svarat i telefon och jag har jobbat med datorn. Nu ska jag göra både och... Å andra sidan brukar det lösa sig. Förhoppningsvis ringer inte lika många... Och ringer det för mycket får jag helt enkelt sätta mig i möte eller nåt en timme så att jag hinner med det jag verkligen måste göra. Jag ska ju inte jobba där mer än tre veckor till så att folk blir sura för det kan jag faktiskt skita i! Och A, som sitter mitt emot, ska faktiskt skita i vad jag gör också! Måste bestämma mig för det, annars blir jag helstressad och arg.
Det är det som är det jobbigaste - alla som ringer och mailar och tjatar och måste få svar på sina frågor på en gång. Det gör att man inte hinner med sina ordinarie uppgifter...
Imorrn ska också datasystemen ändras. Och min chef, som är den enda som vet vad ändringen består i, är i Stockholm i två dagar. Så det blir ju spännade att se hur det kommer att gå...
Usch, när jag tänker på själva arbetsdagen och uppgifterna vet jag att det är ganska lugnt, men ändå känner jag mig jättestressad och spänd. Jobbigt!
Har inte orkat med så mycket annat än jobb denna veckan - varit helt slut när jag kommit hem om kvällarna och bara käkat lite müsli, sett på tv och sen sovit. I fredags var jag, Anne, Linda och Johanna dock ute och drack öl på Bishops. Mycket trevligt och bra!

Annars är det bästa som hänt i veckan att jag äntligen fått min grönlandsoutfit! Var och hämtade den hos min handledare så nu har jag äntligen värsta termobrallorna som går upp till bröstet och har hängslen (perfekt om man ska åka skidor nångång), värsta vindtäta fleecejackan och värsta värsta goretexjackan som det står "Swedish polar research" och "Swedish Arctic Research Programme" på! Snacka om coolt! Hurra! Har varit tvungen att gå omkring i dem lite här hemma :-) Kanske måste jag ta fleecen till jobbet nån dag när det känns extra motigt bara för att känna att jag faktiskt är ganska cool egentligen och att jag har större planer än transportbranchen och att jag struntar i alla störon som vill veta om deras gods kommit fram eller inte (nej nej, jag är inte bitter på jobbet alls... eller märks det...)
Idag har jag också lagat chili till ett helt manskap, vegetarisk chili till ett litet manskap (Lovisa) och en stor grönsaksgratäng inför midsommar. Allt fick, till vår stora glädje, plats i frysen. Så nu börjar midsommar bli under kontroll. Skönt.
Några av veckans godbitar till sexistiska skämt från jobbet:
till min kollega i nån situation som jag inte riktigt kan minnas: "ja, det är ju inte samma sak som stolsvägen, höhöhö, nej det är nåt annat, höhöhö, blink blink"
till mig när jag sagt "jag står och väntar på min tur": "ja det är ju ni kvinnor vana vid, höhöhö, ja nu mulnade hon lite, höhöhö, stumpan, höhöhö" (förstår dock inte riktigt vad han syftade på eller hur det skämtet är tänkt att fungera).
Fick också den roliga "fredagsfräckisen" på mail från kollegan A, men den orkar jag inte ens återge för att den var så dåligt.
Ja, det är en härlig företagskultur det, tack gode gud att det bara är 14 dagar kvar!