Tysta doktorander

Var idag ute och åt lunch med Daniel och de tre nya doktoranderna på avdelningen, som alla jobbar med samma stora Östersjöprojekt. Det var väl trevligt men jösses vad tysta de är! De säger inte ett knyst om man inte frågar dem direkt, och då svarar de så kort och tyst som möjligt. Ok att de kanske är nya och nervösa, men jösses! Samma sak när vi var ute och drack öl med dem förra veckan (vi “gamla” doktorander och de tre) - de var så tysta så tysta. Och jag blir helt nervös och överkompenserar genom att prata hur mycket som helst... Att vi dessutom drack en tre öl var och de bara drack apelsinjuice gjorde nog sitt till också... Men det är märkligt för när man pratar med dem på tu man hand verkar de inte ovanligt blyga eller försiktiga. Maja, som jag dessutom är mentor till, verkar jättebra och ganska tuff, men hon är också väldigt försiktig och tyst. Men det går väl förhoppningsvis över - orkar inte med många fler luncher där man sitter fem personer helt tysta runt ett bord eller där jag desperat försöker komma på någonting som vi alla kan prata om.