frilansfilmaren

Japp, nu ligger den uppe på sydsvenskan. Roligt... Speciellt roligt är Jonas hånskratt i mitten när en minibuss rusar sig igenom stenkastarna.


Tillagt 22.51: och nu ligger den ute på youtube*3... Så klart.

idioternas julafton

30:e november i Lund...

Har en ganska bra film på när poliserna flyr undan motdemonstranter som kastar sten och raketer, men har just sålt den till sydsvenskan för 500 kronor, så jag väntar lite med att lägga ut den...

Nu vi det första ljuset tänt i stilla helig tid advent

"Advent, du ljuva väntetid. Dig, som vi alla väntat på"

Inleder detta inlägg med de två verser som traditionsenligt läses här på första advent - först den som jag skulle läsa i församlingshemmet i ettan men inte fick läsa eftersom jag fick vattkoppor och Kajsa fick läsa i stället (bitterhet), och sen mammas traditionella adventsvers. Så nu jäklar är det advent! Har inte hunnit pynta än, men det ska också bli av.
Annars ägnas dagen åt att göra färdigt en presentation jag ska hålla för grundstudenterna imorrn. Ganska lugnt, men man måste ju göra klart den.
Känns som om det är det jag håller på med mest hela tiden - att göra presentationer. I fredags var det doktorandseminarium och jag fick rapportera om min forskning och hur långt jag kommit osv. Gick bra och jag fick sagt det jag ville, och nu vet alla om att jag inte har haft något konkret projekt att syssla med. Så det är ju bra. Men man blir lite lätt nedslagen när alla andra har fina presentationer med sina studieområden, resultat och en konkret publiceringsplan för avhandlingen. Själv har jag inget. Usch. Men det ska bli ändring på det nu!

Dagens tips: Hello Saferides nya skiva "More modern short stories from Hello Saferide" = mycket mycket bra!!!

Idol

Hur tänker man när man ska sjunga en låt tillägnad sin familj och då väljer Kelly Clarksons Because of You???? Har man inte lyssnat på texten, har man inte förstått den, eller vill man säga till sin familj att man tycker att de har förstört ens liv och gjort att man inte är en hel människa? Mycket märkligt, Alice... Det är ju inte som att det är en så svårtolkad text, direkt:

I will not make the same mistakes that you did
I will not let myself cause my heart so much misery
I will not break the way you did
You fell so hard
I've learned the hard way, to never let it get that far

Because of you
I never stray too far from the sidewalk
Because of you
I learned to play on the safe side
So I don't get hurt
Because of you
I find it hard to trust
Not only me, but everyone around me
Because of you
I am afraid

Doktorandsamtal

Mellan 8.30 och 9.30 i morse var det dags för doktorandsamtal med Daniel, Dan (min andra handledare) och Svante (ämnesansvarig), och jag måste säga att det faktiskt gick riktigt bra. Hade peppat mig innan och skrivit ner lite stödord och verkligen bestämt mig för att få sagt allt jag tänkt på och få berättat att jag inte mått så bra i höst och varit stressad, och det lyckades jag med. Och de lyssnade och förstod. Och höll med om att det inte håller att jag inte vet vad jag ska göra, att jag måste få ett konkret projekt att syssla med. Så det började planeras och Svante och Dan skulle hjälpa till och hade idéer, så nu känns det som att saker och ting börjar hända. Skönt. 

Daniel å andra sidan var väldigt tyst och gick sen hem efter mötet, så vad han tänkte vet jag inte. Förstår ju att det inte är så kul att få sig själv och sina metoder ifrågasatta, men tror ändå inte att han blev arg eller så, snarare fundersam. Och jag har bestämt mig för att inte bry mig om det - det är ju mitt projekt och mitt liv som det handlar om och om hans metoder (att man ska söka fritt och forma sitt eget projekt osv) gör att jag mår dåligt så funkar det ju inte. Och jag tror inte att någon annan av de som sökte tjänsten skulle ha klarat det bättre än jag. Men vi får se vad han säger på måndag. 

Känner i alla fall att jag nu gjort mig förtjänt av en lugn och skön helg i Skånes Fagerhult. 

En riktigt bra idé

...har de som skapat Parts of Sweden. Något sånt vill jag också komma på!
För övrigt har jag nu halsfluss. Suck.

föreläsarn

Jajemen - föreläsningen klarades av i måndags och det gick nog riktigt bra! I alla fall tyckte jag det själv, och studenterna såg nöjda ut också. Och de hade en massa kloka och bra frågor! Kul! Insåg hur roligt det är att få frågor som föreläsare och ångrade att jag själv inte frågade mer när jag var student.
Så det kan jag tänka mig att göra igen - det är roligt att föreläsa om saker man kan och det är roligt att förbereda presentationer, fundera på hur man lägger fram sitt budskap på bästa sätt, hur läsbart det är, vilka bilder som är bra osv. Och övningen där de fick titta i mikroskop verkade också vara uppskattad - speciellt de levande diatoméerna jag fixade under lunchen (från dammen mellan UB och SOL). Tyvärr lyckades jag inte hitta monstret som slukade diatoméerna som jag såg när jag kollade provet första gången dock - hade varit roligt att visa sådan dramatik. Men men...
Statistiken går också bra och är intressant men svår. Idag gick jag dock hem innan övningen - mår sugigt och har ont i ryggen, i magen, i halsen och huvudet och känner mig allmänt risig. Men det ska väl gå över det med.
På fredag är det doktorandsamtal. Pepp pepp.

kick ass!

Har just gjort klart min föreläsning om diatoméer som jag ska hålla på måndag, och det blev, om jag får säga det själv och det får jag ju eftersom det är min blogg, riktigt bra! Snyggt, väluppbyggt, sammanhållet, intressant, roligt och med många fina bilder. Jajemen! Lyckliga de elever som får mig som föreläsare!
Har också bestämt mig för att jag inte får titta något mer på den under helgen. Nu är den klar och ligger där den ligger. Ska inte pilla och ändra utan ha en skön och ledig helg. Blir nog dessutom en helg hemma i Lund för första gången på länge. Det blir nog riktigt skönt som omväxling (även om stugan så klart är fantastisk!).
Tack för det fina tackkortet från bröllopet Jessica förresten(eftersom jag anar att du läser denna blogg då och då)! Och hurra för sms-meddelandet!
Over and out.

If you can't beat them, join them?

Jag vet att amerikaner är en lika blandad (eller mer) samling människor som vi och att det finns alla de slags människor där, men jag kan inte låta bli att förundras över de amerikaner jag verkar träffa på ändå. Antingen är de inskränkta, tröga och ganska dumma i huvudet, eller så är de akademiker som är helt absurt pigga, positiva och käcka. Hade tidigare i höstas en amerikansk föreläsare som var helt bortom denna värld - hon var ung (ca. 30), superframgångsrik (assistant professor), superpiffig (uppsatt hår, smink, snitsiga kläder och högklackade skor!?), superentusiastisk ("oh wow, it's so AMAZING!) och superkunnig. Hon pratade fort och intensivt, vandrade runt i klassrummet och var så energisk att man trodde att hon snart skulle sprängas. När vi kom ut från två timmars föreläsning tittade jag och Petra (en av mina kollegor) på varann, på våra bekväma kläder, osminkade ansikten, hår hopdraget i en tofs och gympaskor, och kände oss helt matta. Hur ska man någonsin kunna bli sån? Och hur orkar hon?
Har sedan tidigare träffat Shannon (Jonas bästa kompis Petters fru från USA) = superframgångsrik och ung forskare, supergullig, supertrevlig, superpositiv ("that's so GREAT") och superlyckad. Jättesöt och snäll och trevlig, men ger en lite lätt prestationsångest... Och nu så har vi ännu en sådan amerikan (dock en man denna gång) på statistikkursen. Han är framgångsrik forskare, jobbar jättemycket, är hela tiden jättepigg och entusiastisk och uppmärksam, ska göra en svensk klassiker nästa år (trots att han ännu inte kan simma), kom i tisdags till föreläsningen efter att ha tävlat i nattorientering hela natten, och är allmänt ganska ansträngande. Säkert en fin människa, men jag kan inte låta bli att känna "men tagga av nu". Avundsjuka? Säkert. Men försök själv komma trötta och lite halvmatta till en föreläsning och mötas av detta monster av energi och positiv inställning till livet. Man orkar inte...
Så det där med att göra en post-doc i USA känns inte särskilt lockande (inte att göra en post-doc alls iofs). Tänk om alla är så där? Vilken fasa! Tänk att inte ha någon vän att vara trött med, att tycka saker inte är så himla fantastiska och "amazing" med och att allmänt få förakta andra människor med ;-) Galet.

<3 sjukvården

Efter att ha lovordat företagshälsan (inte på bloggen men i verkligheten) är det nu dags att ösa beröm över den offentliga vården:
vaknade i morse med omisskännliga tecken på urinvägsinfektion. Suck. Eftersom jag hade statistik hela dagen som jag inte ville missa (och inte var vaken exakt klockan 08.00) ringde jag aldrig vårdcentralen utan tänkte att "det går väl kanske över". Men icke. Insåg på eftermiddagen att det inte skulle funka utan begav mig klockan 17 till jourcentralen på sjukhuset. Väl där insåg jag att det inte bara var att droppa in, utan man måste ringa och boka tid. Så jag gick ut igen, ringde och fick bokat en tid kvart i sju. "Så då får du inte kissa innan dess" sa sjuksköterskan på telefon. "Men jag har inte kissat sen lunch" svarade jag och fick då instruktioner att gå in och anmäla mig, lämna provet och sen komma tillbaka på min tid. Sagt och gjort - gick in, grabbade tag i en supertrevlig sköterska och fick lämnat mitt prov. När jag kom ut stod hon i korridoren och ropade på mig "stanna, sätt dig här och vänta så tar doktorn dig nu istället". Så jag väntade ett par minuter och fick sen komma in till doktorn som hade lite tid över mellan några patienter, fick mitt penicillin utskrivet och behövde inte alls vänta till kvart i sju. Så himla skönt! Svängde förbi apoteket på vägen hem (ingen kö där heller) och har nu tagit första dosen. Så förhoppningsvis går det hela över snart.
Mycket positiv upplevelse med andra ord - hurra också för den offentliga vården och framför allt folket där!

November

Har tillbringat åter en trevlig helg i stugan. Denna gången var det Hasse och Eva som var nere från Rättvik och vi hade en mysig helg med mycket eldning (nu jäklar fick vi igång vedspisen - man ska inte fjuttelda berättade dalaexpertisen), promenader, god mat, gott vin, besök av fastrarna och Ewa och Zacke och allmänt trevligt. Kånkade dessutom ut tramporgeln i garaget och kånkade in vår nya möbel - ett praktfullt 40-talsskåp som vi köpte på antikaffären för 600 kr (inklusive lunnefågel i keramik och hemkörning). Snyggt, eller hur?


Träffade också byns original när vi vågade oss ner i den andra antikaffären som för första gången var öppen. Där mötte oss den glade dansken Stig som blev superglad och sa "ja, det är inte många som vågar sig ner här". Han visade upp sin samhällskritiska konstutställning och berättade om hur det är för djävligt att det inte finns någon yttrandefrihet i Sverige längre. Sen visade han upp källaren som var full av det gamla vanliga - skåp, bord, porslin, vaser, tavlor och så vidare - medan han ondgjorde sig över forskare och forskning (dock inte min var han noga med att påpeka). Vi fick också se hans ateljé som var inrymd i byns gamla biograf (cool lokal) och innan vi gick fick vi med oss ett tidningsklipp från 70-talet där Politiken skrivit om honom, samt adressen till hans webbsida där han propagerar för en nordisk union. Sen fick vi lov att gå, om vi lovade att rösta på honom till Europaparlamentet så att han kunde åka ner och lägga ner alltihop... En riktig lirare! Men väldigt glad och trevlig.
Nu är vi dock tillbaka i verkligheten i Lund. Jonas är arbetslös i en månad och jag ska försöka lära mig statistik.

mikroskopering

Statistikkursen började igår och det kändes faktiskt riktigt bra. De första tre timmarna ägnades åt att huvudläraren gick igenom hela kursen lite snabbt, och även om jag måste erkänna att jag verkligen inte hängde med på allt så var det ett ganska smart drag: kände igen en massa begrepp som han pratade om och känner mig nu verkligen motiverad att gå hela kursen eftersom jag vet att jag kommer lära mig sådant som jag sett att folk använder och skriver om i sina artiklar.
På eftermiddagen var det övning i hur man använder SPSS (statistikprogrammet). Inte särskilt svårt ska väl erkännas, eller så var det bara övningen som var ovanligt lätt. Tog i alla fall en timme av avsatta tre. Så det blev en ledig eftermiddag efter det (orkade inte gå tillbaka till institutionen och räkna diatoméer). Skönt.
Idag har jag räknat klart mitt fjärde prov (går fortare och fortare) och sedan roat mig med att sammanställa datan, använda boot camp och köra windows, ladda ner C2 (grafprogram som vi använder ibland) och göra lite diagram över mina resultat. De säger väl inte speciellt mycket än så länge (speciellt som jag inte vet vad de olika arterna jag identifierat (76 st!) egentligen säger om ekosystemet) men fint blev det. Och en skön sak att pyssla med när man inte orkar mikroskopera längre (och ja, mikroskopera är ett riktigt ord, trots att det inte finns i stavningskontrollen) - det är ganska slappt och kul men man sysslar ändå med något "riktigt" som man förhoppningsvis har nytta av sen.
Nu ska jag nog dock snart röra mig hemåt och kanske läsa lite i statistikboken. Har mer eller mindre bestämt mig för att åka ut på landet imorrn och jobba därifrån. Måste förbereda min föreläsning (som jag i och för sig inte ska hålla förrän om tre veckor) och det kan jag ju lika bra göra i Skånes Fagerhult som på kontoret. Tror inte jag orkar räkna mycket mer denna veckan ändå.

Tyst på bloggen

Har varit tyst här ganska länge nu upptäckte jag och jag får väl skylla på att det varit fullt upp (Kristina har varit på besök (hurra!), vi har varit i stugan, jag har haft kurs i "Global Elemental Cycles" och jag har fått examensdiplom på den förvånansvärt pampiga examensceremonin för naturvetarna som anordnades i universitetshusets aula i fredags) och på att jag inte mått speciellt bra. Men nu är det lite lugnare igen, jag har börjat ta itu med problemen och det är nya friska tag hoppas jag. Har också börjat styrketräna på Gerda så förhoppningsvis gör lite motion sitt till också.
Imorrn börjar statistikkursen jag ska gå i en månad. Har inte hållt på med matte på tio år så det känns väl lite nervöst, men samtidigt skönt med kurs - något konkret att syssla med.

Morrisey

Jonas upptäckte just hur texten går till Morriseys "America is not the world" från 2004 (jag upptäckte alltså detta redan 2004 när skivan kom, bara för att förtydliga). Den innehåller bland annat det fantastiska stycket:

And America, it brought you the hamburger. Well America you know where you can
shove your hamburger. And don't you wonder, why in Estonia they say, Hey you, you big fat pig, you fat pig, you fat pig

Morrisey. U just gotta love him.

Ett klädmärke Pelle borde satsa på...

Kom på att jag tog den här bilden på bussen på väg in till Seattle...

meditationstest

Gick efter jobbet på meditation på Libreriet i Lund. Har tänkt att jag skulle prova att meditera någon gång och eftersom svenska kyrkan har gratis zen-meditation var det väl ett ställe väl så gott som något annat att börja på. Men det var inte riktigt för mig. Behöver nog mer ledning och guidning - att bara sätta sig ner och titta in i väggen och meditera i 25 minuter funkade inte alls. Kunde bara tänka på vad jag skulle äta på kvällen, vad jag skulle göra imorrn osv. Det var i och för sig en väldigt trevlig och lugn stund och jag kan tänka mig att det är kanon om man har "lärt" sig meditera, men för mig funkade det inte alls. Tror jag nöjer mig med den avslappning och de koncentrationsövningar jag får på yogan. Där har man i alla fall ett ljus att se in i - något att fokusera sina tankar och sin uppmärksamhet på. Men kul att ha provat.
Annars har jag idag åter igen fått bekräftat hur störda scientologerna är. Och hur otäcka. Visst får de tro på sin rymdhärskare om de vill, men hela den multinationella företagsorganisationen är ganska skräckinjagande. Och hur någon vettig människa kan tro på att den onda rymdhärskaren Xenu, härskare över den Galaktiska Konfederationen, fraktade miljarder utomjordingar till Jorden och dödade dem i vulkaner med hjälp av vätebomber och nu sitter inspärrad bakom ett kraftfält med evighetsbatteri, och att psykiatrin är en stor konspiration för att förgöra mänskligheten är verkligen bortom mitt förstånd. Folk får tro på vad de vill, men de är icke desto mindre dumma i huvudet. (Dagens visdomsord ;)

jubbajubbajubba

Jajemen. Konferenserna avklarade och nu blir det förhoppningsvis inget mer resande i höst. Så nu är det diatoméräkning som gäller. Eller ja, började med det idag eftersom jag i måndags upptäckte att deadlinen för att söka pengar från Kungliga Fysiografiska Sällskapet var på tisdagen och kom på att det ju vore dumt att inte söka pengar till den där kameran som vi pratat om att jag behöver. Så då plitades det ihop en ansökan om 54000 kronor till en kamera (specialare till mikroskop inklusive värsta bra programvaran till datorn så att man kan se det man tittar på på skärmen och mäta direkt där osv - coolt!) + adaptor + kondensor till mikroskopet + 100x-objektiv till mikroskopet. Dyra grejor... Hoppas hoppas att vi i alla fall får en liten del av pengarna.
Nåja, det var i alla fall gjort idag så då fanns det inget att skylla på och mikroskopet kallade. Men det var riktigt kul! Gillar att sitta och fundera och identifiera och lyssna på musik. Så det känns lugnt.
Stämningen alltså lite mer på topp nu än den varit på ett tag. Hoppas det håller i sig. Lite bidragande till den goda stämningen är också att HIF slog MFF igår. Mycket mycket bra!
Planer för kvällen: äta nån macka och lägga mig på sofflocket med nya numret av Språktidningen och läsa Lotties artikel om Ola Salo och Jesus (har beställt två nummer på prov för att det verkar vara en himla schysst tidskrift). Känns bra!

Limpan på konferens 3

Jajemen, ännu en konferens i dagarna två. Denna gången i Höör, så lite kortare resa...
Det började igår med lite vin och mingel (eller ganska mycket vin och så posteruppsättning i salen vilket jag och Petra chefade över) och fortsatte idag med presentationer fram till klockan tre. Höll min presentation och lyckades både hålla mig inom tidsschemat och göra ett bra jobb. Har fått en massa beröm efteråt så det känns ganska pepp just nu! Även om jag fick frågor om statistiken som jag inte kunde svara alls på (men jag tror jag lyckades lösa det ganska bra)... Fick också återigen flera "are you really from Sweden? Your english is amazing"-kommentarer så känslan just nu är lite "fy fan vad jag är bra". Och det är ju skönt efter de senaste veckornas tvivel och allmänna misär. Ibland är det kul med konferens trots allt!
Nu bär det snart av till en mosse för lite borrning (=alltid roligt) och sen blir det middag och mer vin. Imorrn är det ännu fler presentationer och sen tar jag tåget till Hässleholm, bussen till Örkelljunga och bussen till Skånes Fagerhult och softar i stugan tills på söndag. Gött. Sen blir det till att äntligen börja jobba lite på riktigt på måndag (räkna diatoméer) hoppas jag. Har varit lite för mycket andra förberedelser hittills så jag ser fram emot en ganska resfri höst. Ska hålla en tvåtimmarsföreläsning om diatoméer och en halvtimmes presentation om min forskning nångång i november, men det ska bli riktigt kul. Och kräver inte riktigt lika mycket förberedelser (hoppas jag).
Pepp pepp.

tillbaka på jobbet

Tillbaka i Sverige och tillbaka på jobbet sedan en vecka eller så (var inte helt kry när jag kom hem så jobbade hemifrån måndag-tisdag förra veckan). Sitter och kämpar med en presentation jag ska hålla på nästa konferens på fredag. Denna gång blir det i Höör, så inte lika lång resa. Men denna gång ska jag alltså hålla en presentation. Och det i sig känns väl ganska kul och lugnt, om jag bara hade kunnat det jag ska prata om... Egentligen skulle min handledare hålla i det och bygga presentationen på den artikel han håller på med (som jag väl iofs är medförfattare på, men där mitt bidrag hittills varit att göra en snygg poster till USA-konferensen), men så tyckte han att det vore kul om jag gör det i stället. Så vi diskuterade fram en mall (bra) och jag skred till verket med att läsa artiklar och fylla ut denna mall (och försöka förstå vad jag ska prata om - vill ju inte stå där och snacka om saker jag inte förstår). Har hittills gått ganska bra men så kommer vi till stötestenen: "you should include a part on the statistics we have used and why we have chosen them". Jaja. Nu är det ju så att jag inte kan statistik. Alls. Påpekade det och fick svaret "read this article and this text and see if you can make sense of them". Jovisst, men nu så kan jag ju INGEN statistik! Så att läsa en artikel om olika statistiska metoder hjälper nog inte eftersom jag inte förstår vad jag läser! Är lite lätt frustrerad över detta.
Men jag får väl maila honom mitt utkast och skriva att jag verkligen inte förstår och att antingen får han förklara för mig eller så får vi strunta i statistiken. Vi får väl se... Har dock anammat en ganska skön fatalistisk inställning och tänker att jag får väl presentera det jag har och blir det dåligt eller jag får frågor som jag inte kan svara på så är det väl så. Det är ju bara 20 minuter. Och mer pinsamt för handledaren än mig. Och nån gång ska man väl få vara lite dålig också...
Så det är ganska segt på jobb. Och ute regnar det. Idag är det dock inspirationsdag för jämställdhet hela eftermiddagen, så då slipper jag fundera på presentationen. Och igår var jag på första yogatimmen på k-yoga. Det var riktigt bra och kul och inspirerande, så lite pepp känner jag nog ändå.

Hejdå USA

Har haft en ganska bra dag idag. Den började med att vi tog bussen till flygplatsen i Reno klockan 06.20 och fortsatte med att vi åt lite frukost och hyrde en bil. Körde till Pyramid Lake en dryg timme från Reno - en fantastisk saltsjö mitt i öknen i ett indianreservat. Ät lunch vid stranden och fick till och med tagit ett dopp. Besökte sen besökscentret och körde runt lite i området. Varmt och torrt och tomt var det. Obegripligt att folk vill bo på ett sådant ställe! Men visst är det coolt att se på: öknen och de stora märkliga sandstensformationerna mitt ute i alltihop.
Åkte sen tillbaka till Reno, köpte lite grejer till Tompen och Hanna (eller Isa och Nora), fick tag på mitt schampoo och förundrades över hur amerikanska städer (förutom kanske NY, Washington, SanFransisco och några till) verkligen inte är som europeiska. Man kan inte röra sig om man inte har bil. Tänkte naivt: då kanske man kan ta en liten promenad i Reno och titta i affärer och så. Men icke! Staden består bara av hus utslängda mitt i en öken och så köpcentrum lite här och där. Helskumt!
Dagen avslutades med att vi checkade in på våra rum på Atlantis Casino och sen tog en tur i kasinot. Har aldrig varit på ett riktigt kasino förr och det var verkligen en mycket märklig upplevelse. Det finns inget naturligt ljus så man vet inte alls vad klockan är och så bara bombarderas man av ljud, ljus och intryck. Allt för att man ska spendera så mycket pengar som möjligt antar jag... Vi började med att äta på "The Oyster Bar" (jambalaya = mums) och gick sen ner på golvet. En kvinna gav oss någon sorts medlemskap i en klubb som gav oss $7 att spela för så sen var det bara att slå sig ner vid en maskin och sätta igång (eftersom ingen av oss hade energi nog att spela blackjack, poker, roulette eller tärning). Samtidigt som man satt där kom kvinnor i absurda högt(nertill)/lågt(upptill)skurna baddräktsliknande små dräkter och serverade coctails. Gratis! (Fast man skulle ju ge dem dricks fattade jag sen...). Och alla barer var också gratis. Bara att dricka och spela... Gick dock ganska bra: stoppade i en dollar och gick därifrån med $26!
Nu har jag just tagit ett bad och ska försöka slappa lite innan det är dags att börja resan mot Sverige imorgon klockan 10.40. Ska bli så skönt att komma hem!!!