handarbete

Den uppmärksamme läsaren lade märke till en stickkorg och ett litet stickmärke på soffan och ja, det stämmer, jag har börjat sticka lite. För första gången i livet stickar jag ett helt plagg (hittills har det mest varit fuskollar och handledsvärmare och sjalar och halsdukar) så det känns ganska spännande och roligt. Hittat ett bra mönster här och hittills har det faktiskt gått riktigt bra. Hoppas bara att det är bra när jag väl monterat ihop det också - lite orolig att den ska vara för stor. Men då är det å andra sidan bara att sticka en mindre variant - tvingade mig själv att inte köpa superfina dyra garnet hos sura garntanten på en gång utan först sticka en version i billiga garnet från Rusta. Klokt.


Såhär ser bakstycket ut. Finns även ett och ett halvt framstycke klart så snart är den färdig. Ser inte mycket ut för världen ännu, men förhoppningsvis blir det lika bra som denna, som min pyssel- och stickguru har stickat!

Ny soffa

Trots full fart under påsken hann vi också åka till Ikea och köpa en ny soffa! Har pratat om det länge och nu var det dags, även om vi egentligen bara skulle ut och titta... Men så stod ju så klart den perfekta soffan där och fanns på lager och då var det ju bara att slå till. Så på kvällen blev den levererad och efter en timme var den hopmonterad och nu älskar vi den! Lite lite stor för vår lägenhet kanske men inte så det stör.

23

Påskpåsk

Påsken kom och gick så fort att jag nästan inte hann med att känna efter. Men trevlig var den. Det firades framför allt i Åkarp med både Peeterfamilj, Tompenfamilj, Leenafamilj och (kul!) kusin Fredrik med sin lilla familj (nytillskottet Clara är tre månader och mycket bedårande). Till och med mormor kom och satt i en stol och beskådade det stora stohejet. Blir ganska intensivt med sju flickor och en pojke mellan 0 och 7 år… Men de är så himla duktiga allihopa och ju äldre de blir desto mer sköter de sig själv och man kan faktiskt börja umgås med deras föräldrar igen! Isa, Nora och Rut hade melodifestival/dunka-mig-Frida-disco i ett rum och sprang sen ut och spelade fotboll; Edit, Siri och Hilja klädde av sig nakna och sprang runt runt runt och letade efter spöken; Clara satt i valfri famn och jollrade och Ale, som den ensamme kille han är, skötte sig mest själv – sprang efter flickorna ibland, traskade runt med en dockvagn ibland och sökte sig upp i någon vuxens famn ibland för att titta på bilarna utanför. Kul och mysigt och precis så påskigt som det ska vara.

Långa sammanfattningen...

Usch ja vad lång tid det har gått sedan senaste bloggandet. Skyller på att det har varit sällsynt mycket att göra under en lång tid. Och ju längre man låter bli att skriva desto svårare blir det att sätta igång igen. Så därför kommer nu en lång sammanfattningspost så att jag kan ta nya tag.

Exjobbet
Ja vi börjar väl bakifrån och det får ju bli exjobbet. Som nu är helt klart, inlämnat, infört i Ladok och allt! Presentationen gick alldeles galant (kul med presentation) och det var till och med flera som kom fram efteråt och tackade och berättade hur bra de tyckte att det var. Lena, som är lärare, snackade länge om "det var så bra att du hade lagt upp det så och så, och att du började sådär" osv. Kul! En oerhörd lättnad när det var gjort och det kändes som om en stor sten föll från mitt bröst. Dessutom fick jag vg, vilket gjorde det hela ännu bättre (annars hade jag nog blivit besviken). Och för Daniel gick det också bra vilket också är skönt!
Så nu är det tack och hej till de grönländska sjöarna. Eller i alla fall nästan - har lovat att skriva lite grejer till artikeln som vi förhoppningsvis ska få publicerad.

Festen
Efter exjobbspresentationen följde en vecka fylld av planering och matlagning och på lördagen den 1 mars var det fest. Och det blev hur bra som helst! Trevlig blandning av folk, god mat och bra stämning. Och det verkade som om alla hade kul! Själv hade vi såpass fullt upp att vi inte riktigt hann känna efter, men nu i backspegeln ser vi att det var väldigt lyckat! Superkul att ha lyckats anordna en hejdundrande fest för både vänner, släkt och bekanta. Och kul att Hilja och Ale och Siri var med och sprang nakna runt borden och spred glädje...

Kristina flyttade
Ja mitt i alltihop så flyttade Kristina till London. Eftersom det var så fullt upp just då så blev det mest en grej i röran, men nu har jag börjat känna att jag kommer att sakna henne massor. I och för sig är det inte långt till London, och Kristina kommer ju komma till Lund igen och jag kommer åka till London och hälsa på, men ändå. Spontanträffarna försvinner... Snyft.

Jobb
På måndagen efter festen var det dags för verkligheten att göra sig påmind. Hade jobbintervju för en av doktorandtjänsterna som jag sökt. Tyckte att det gick ganska bra, även om jag som vanligt bara pratade och pratade och efteråt undrade vad jag egentligen sagt för något... Efter intervjun var det möte på arbetsförmedlingen i en timme då jag fick tips om jobbsökarsiter och lite annat. Bland annat berättade han att "ja jag hoppas ju visserligen att du får tjänsten du sökt, men du ska tänka på att det inte är bra att läsa/plugga för mycket. Då kommer du bara om fyra år och tror att du ska få jobb men hittar ingenting. Det bästa vore om du började jobba direkt nu med vad som helst" (typ). Jovisst, kan kanske lite förstå hur han tänker men herregud! Hur kan man säga så i en universitetsstad? Och tänker man sig en karriär i forskarvärlden så är det faktiskt jävligt svårt att få det utan att typ doktorera innan!? Idiot.
Nåja, kom hem med min pappershög och tänkte sätta mig och kolla igenom jobbsökarsidorna, men då ringde Daniel (doktorandhandledaren) och sa att de ville att jag skulle få tjänsten! Så arbetsförmedlingens papper förpassades till bokhyllan.
På torsdagen hade institutionsstyrelsen möte och då blev det mer eller mindre officiellt att jag fått tjänsten, även om andra nämnder och styrelser ska säga sitt! Så den 1 maj börjar jag som doktorand! 4 år ligger framför mig, 4 år med lön och en plan och allt möjligt bra! Hurra! Så nu kan vi börja kolla på sommarstuga på allvar! Och köpa ny soffa!
Trots att jag inte börjar förrän den 1 maj så fick jag sätta igång redan förra veckan. Då höll Daniel (så från och med nu syftar alltså namnet Daniel inte längre på min exjobbskollega (Daniel F) utan på min handledare (Daniel C)) en doktorandkurs som han tyckte att jag skulle vara med på, så det var föreläsningar och exkursion och sånt från 8.30 till 17 hela förra veckan. Kul! Intressant kurs (om limnologi och paleolimnologi) (limnologi = läran om sjöar) och kul folk. Var roligt att träffa Petra och Johannes, de nyaste doktoranderna på institutionen som började 1 februari och som jag alltså kommer jobba nära i fyra år, och känna att de var supertrevliga! Känns skönt att känna lite folk och veta att man har nån att prata med och umgås med när man väl börjar.

Doktorandtjänsten
Så vad ska jag då göra? Ja, jag vet inte helt säkert och exakt, men mer eller mindre kan man säga att jag ska undersöka klimatförändringar i sjöar. Vi ska kolla på sjösediment och se vad som händer med dem under perioder då vi vet att det skett plötsliga stora klimatförändringar (medeltida värmeperioden och lilla istiden). Ska framför allt kolla på kiselalger (diatoméer) som är ganska coola små varelser som är väldigt känsliga för pH, temperatur, salthalt och annat och alltså kan ge tydliga indikationer på hur sjön har mått. Ska bli roligt! Och känns superbra med handledarna också - Dan har jag haft tidigare som lärare och alltid tyckt bra om, och Daniel som är huvudchefen verkar superbra. Han kommer från Florida, har jobbat i Danmark i 12 år och är nu i Sverige som gästprofessor. Trevlig och lätt att prata med och tycker att "the most important thing is that it's fun". Mycket bra inställning!
Så nu ser jag fram emot maj när jag äntligen kan börja på riktigt och får reda på vad jag får för lön och får kontor och dator och får reda på hur allting funkar. Just nu så sitter jag mest och undrar hur det ska bli. Ska bli skönt att ha några veckor på mig att vila och komma i fas, men vill också sätta igång nu!
När jag väl sätter igång kommer det dock att ske med besked. I slutet av maj blir det workshop med alla som är inblandande i projektet och andra kloka människor och den 1 juni måste jag åka till Iowa. Ska gå en kurs i diatoméanalys i en månad och (förhoppningsvis) lära mig allt jag behöver för kommande 4 år. Ska bli spännande men allt kommer väldigt plötsligt. Har registrerat mig på kursen och hoppas nu bara att jag ska få flygbiljetter dit också (men universitetet har ju en resebyrå som sköter sånt så det löser sig nog och jag ska sluta oroa mig)...

Ja, det var väl det hela. Utöver det har det mest varit som vanligt. I slutet av förra veckan blev jag febrig och har varit kass hela helgen så det är inte mycket att berätta om. Nu mår jag dock bättre så nu blir det nya friska tag.

Ok, förnuftet lever också

Vetenskapliga Linda var inte helt förlorad kan jag berätta. Surfade runt på blomsterterapi-sidan och hittade en helt vansinnig sak. Dr Emotos Vattenkristaller. Dr Emoto är japan och "har en examen i humaniora och vetenskap" som det så specifikt står på hemsidan. Precis som jag med andra ord....Han har tydligen med hjälp av vattenkristaller (? snö??) visat att vatten "har förmågan att ta upp information - redan en tanke, ett ord eller en känsla tas upp av vattnet och förändrar dess energi och kvalitet." Dr Emoto verkar vara en fin människa och hans "viktigaste uppgift - som han ger all sin kraft för - är att hela vatten, människor och jorden"...
Här tar det stopp, till och med för nya bejakande Linda. Jag vägrar tro att ett klistermärke med en bild av nånslags snökristall (eller vattenkristall vad nu det ska vara för något) kan förändra något som helst. Eller att denna härligt kitchiga poster är något mer än en härligt kitchig poster.

Jag har blivit en flummis...

Var på massage idag (fick presentkort av Jonas i födelsedagspresent) på Hälsogruppen här på Clemenstorget och det var verkligen en märklig upplevelse, på ett positivt vis. Hon masserade som vanligt, hittade knutor i ryggen, tryckte ut dem och tyckte att jag var spänd, men så vände hon på mig, hittade punkter kring nyckelbenet som var helt sjukt ömma, tryckte ut dem och frågade "hur mår du egentligen?". Och jag insåg att jag faktiskt inte mått bra alls på sistone. Har varit stressad och arg och irriterad och otrevlig och verkligen helt ur balans och det var så skönt att få berätta det för nån. Och få lite råd och stöd och konkret tillsägelse att "det måste du göra något åt annars sätter du det kring nacken och axlarna och då blir du sjuk till sist". Att inse att det är nåt som inte är helt som det ska (trots att jag så klart vetat det egentligen själv) och att det faktiskt märks, att någon annan faktiskt kan se det.
Kom därifrån som en ny människa - lugn och mjuk och på nåt sätt med nya ögon. Hon skickade med en brochyr som jag inte tänkte närmre på men som jag läste hemma och av någon anledning blev fascinerad av. Det handlar om "Dr Bachs blomsteressenser" som är nånslags homeopatisk medicin för att behandla 38 olika känslomässiga tillstånd. Något jag skulle avfärda som trams på en sekund vanligtvis men som nu av någon anledning verkade spännande och vettigt.
Så jag gick tillbaka och köpte mig en flaska droppar som jag nu ska ta 4 droppar 4 gånger dagligen. Och mitt förnuft säger mig verkligen att det är trams: "Blommorna placerades i stora glaskärl med källvatten som fick stå tre-fyra timmar i solsken. Då överfördes blommornas helande egenskaper till vattnet, som därefter blandades med konserverande konjak." Liksom, hallå?! Men å andra sidan så vet jag ju att örter kan verka helande och lugnande. Kamomill till exempel. Och man använder fortfarande medicinalväxter. Så varför inte...
Men det hela var verkligen mycket märkligt. Berättade vilka växter jag ville ha i min blandning. Hon lade handen på mig för att känna efter och kände att det behövdes en växt till. Sen höll hon de små flaskorna i handen och kände efter väldigt intensivt igen.... Men det är konstigt för på nåt vis överväldigades jag av nån surrealistisk känsla där inne, när hon lade sin hand på mig. Som om hon verkligen kunde läsa av min energi, som om hon verkligen kände mig. Väldigt skumt. Hem kom jag i alla fall med en blandning av Åkermönja, Järnek (som är jättegiftigt så jag vet inte...), Balsamin, Tall och Särv. Ska göra mig mindre arg, irriterad och konflikträdd. Vi får väl se...
Fick också en flaska med "five flower remedy" som ska hjälpa vid stress och sömnsvårigheter osv. Hon berättade hur det funkar "man måste inte svälja, man kan droppa på huden också, för det är ju liksom ingen verkande substans på så vis, det är ju energierna det handlar om". Vanliga Linda skulle skrattat och sagt "vilket skitsnack - energier?!?!". Men nuvarande massagelugnade och oskeptiska Linda tänkte "ja, kanske, jag kan ju prova". Som tur är var det inte särskilt dyrt så jag har i alla fall inte blivit lurad på pengar. Men börjar tro att hon la nån "acceptera allt"-ört i vattnet hon serverade mig efter massagen?
Man ska dock inte vara rädd för att prova saker och även om jag egentligen är skeptisk ska jag försöka behålla min tro på detta. För det vore ju superbra om det funkade och jag blev en harmonisk människa, även om det görs med hjälp av "blommornas helande energier"...

jobb jobb

Dagen började fint med frukost med ett något decimerat Senior Staff. Och ett något stressat Senior Staff kan tilläggas - verkar som att vi alla har stora saker framför oss de kommande dagarna.
Kom dock hem vid 9 och har nu suttit och jobbat med min presentation. Gått igenom vad jag vill få sagt. Skrivit ut lite stolpar (som ska bli ännu färre stolpar - gillar inte att prata utifrån papper och borde inte behöva det heller) och har nu gått igenom det för första gången. 30 minuter tog det... Ska vara max 20. Så det blir till att skära. Har en del självklara saker att ta bort, så jag får hoppas att det räcker med det... Ska dock tvinga mig själv att göra det ordentligt - ska inte ha en lite lite för lång presentation som jag försöker hinna med genom att prata superfort. Dålig idé!
Svårt bara det där med att ta bort saker. Allt är ju viktigt på sitt sätt. Och så vill man också visa allt man gjort - visa att man jobbat hårt. Känns så bittert att bara ignorera vissa bitar... Men sånt är det.
Känns i alla fall helt ok. Nu ska saxen fram och klippa bort bilder och sen ska jag få massage klockan 13. Ska bli otroligt skönt och hoppas att det kommer ge mig den lugn och harmoni jag behöver...

lurendrejare

Ju mer jag skriver och tänker på det jag gjort desto mer osäker blir jag på allting. Kan man dra sådana slutsatser som jag gjort? Har jag tänkt rätt? Kan man alls tänka så som jag har gjort? Är inte allt helt snurrigt egentligen? Börjar kritiskt granska allt och plötsligt känns det som om jag bara har lurats och hittat på alltihop och att de kommer att komma på mig och krossa mig på oppositionen.... Kanske läge att stänga ner powerpointen och ta en promenad?

Ytterligare en måndag...

Denna skall tillbringas med att skapa en powerpointpresentation till torsdagens exjobbspresentation. Jag är nämligen äntligen färdig med texten! Hurra! Det lämnades in i torsdags så nu är det inget att be för längre! Har inte vågat läsa igenom det sedan dess - skulle vara så jobbigt att hitta fel och veta att man inte längre kan ändra något eftersom opponenterna redan fått ut sina ex.... Känns hur som helst väldigt skönt, men helt kan jag inte slappna av ännu. Ska ju presentera och bli opponerad på också och även om jag tycker sånt är ganska lugnt så är man ju lite orolig ändå.
Så idag ska en kick-ass presentation växa fram här på datorn. Tycker det är ganska kul att pilla med bilder och göra snygga animeringar och jag kan ju mitt ämne så det är nog ganska lugnt. Men ska göras.

life so far

Jag har inte varit så bra på att blogga på sistone märker jag - skyller på att exjobbet är inne i sin sista skälvande minut och att all tid framför datorn går åt till det. Idag blev jag dock utslängd från datasalen eftersom där skulle vara undervisning (och givetvis måste de använda just de 6 datorer som har publisher som jag måste använda för att kunna få klart min uppsats - morr....) så då kom jag hem i stället och ska bara softa. Upptäckte nämligen att jag inte har speciellt mycket kvar alls: ska ändra siffror på sina ställen i texten, fixa sidorna i innehållsförteckningen, klistra in en ny version av en figur jag fick göra om, men inte mycket mer. Hurra! Svante tittade igenom det efter lunch och tyckte att allt såg bra ut. Hurra!
Det enda som stör mig lite är att jag ännu inte fått någon respons på min diskussion från handledar-Lotta. Stör mig inte så mycket på henne eftersom jag vet att hon varit sjuk, har ett heltidsjobb och dessutom ett litet barn som kräver uppmärksamhet, men jag är störd på situationen. Ser framför mig hur kommentarerna kommer på onsdag, när jag är klar med allt annat, och jag måste arbeta om hela diskussionskapitlet och allt tar aslång tid och jag måste sitta i datasalen hela natten.... Kanske målar jag fan på väggen, kanske inte.

Utöver skrivandet har jag sen sist fyllt år och firat på mycket trevligt vis på stadsteatern med 500 (som var riktigt bra) och på Grand med Isterband, Grasshoppers och nån annan spritdryck. Mycket mycket bra tradition. Dagen efter var jag ganska sliten men lyckades ändå stiga upp halv 10 och baka estnisk födelsedagskringla och estnisk kesella/kvargtårta (mums!!!!!!!) och därefter ta emot släktens gratulationer vid tre.

Sen var det en hel vecka av nästan oavbrutet skrivande i datasalen och så blev det helg igen vilket firades med en resa till Helsingborg där Jonna och Pelle var på besök. Trots att jag lyckades göra Ewa bestört med min inte stora förtjusning i ärtsoppa (vilket var det som bjöds och som jag gladeligen åt eftersom den faktiskt nästan var riktigt god när den var hemmalagad) var det en mycket trevlig eftermiddag och kväll. Roligt också att jag blev ombedd att sjunga på Jonna och Pelles bröllop i juli! Måste bara hitta något bra....

Trött!

Lägger in samma bild som Kristina för den beskriver verkligen känslan just nu:


Hade möte med Svante igen idag och även om det var bra på många sätt (förstod äntligen hur strandlinjer funkar) så lämnade jag det som vanligt ännu mer stressad. Han kommer ständigt på nya saker som är konstiga eller spännande som jag borde titta närmre på... Och tycker att jag har gott om tid att göra det?! Jo, en och en halv vecka är ju supergott om tid.... Speciellt när jag ska försöka layouta det hela i publisher också (förväntar mig att det kommer ta superlång tid).
Blev med andra ord ganska matt. Har dock jobbat med det nu när jag kom hem - gjort lite figurer och sånt - och det känns som att nånting ska jag nog kunna få ihop. Och sen får det verkligen vara nog. Men nu är jag TRÖTT!

Positivt är att vi äntligen har värme i vårt sovrum - lille fastighetsskötaren kom och skruvade lite, konstaterade att termostaten inte fungerade och lyckades på något vis få elementet att producera värme. Gött.

Positivt också att jag äntligen fått min fina Boda-mössa. Har suttit med den på hela eftermiddagen - värmer bra i kall lägenhet (jo, det är kallt i vardagsrummet trots att elementet fixats).

Dagens plan

Väntar på att Svante och Lotta ska kommentera mitt diskussionskapitel så det blir en lite soft dag idag. Ska läsa igenom diskussionen själv och försöka fixa till det som ska fixas och ska även börja göra klart figurerna (de ska kopieras till illustrator, fixas och sen sparas som högupplösta filer - hoppas nu det funkar!). Eftersom vi städade igår finns inte mycket måsten här hemma som stör så jag tror nog att det ska gå ganska bra. I torsdags fick jag dessutom (efter inspiration från Lovisas kompis Karin) sorterat om hela bokhyllan i färgordning så det är också gjort. Blev illa snyggt om jag får säga det själv - ger ett mycket harmoniskt och städat intryck.

Flyttvärk

Hjälpte Jonas mamma att flytta i stormen i lördags och nu har jag ont i axlar, nacke, rygg och armar. Tänker alltid innan att "det är kul att hjälpa till med flytt" men inser när det väl sätter igång att så jädra kul är det faktiskt inte. Det är helt ok och jag hjälper gärna till, men att bära tunga kartonger och kassar som går sönder så fort man lyfter dem, är faktiskt inte jättekul. Men det är skönt när det är klart, det kan inte förnekas. Speciellt när man kan åka hem och lämna uppackandet till någon annan.

Den stora träningsvärken ledde till soffpotatisande igår. Läste ut en fantasyserie jag lånat av Kristina (mycket bra - tack för lån och tips!), städade (i och för sig lite jobb) och började planera examensfest!

måndag igen

Verkar som om jag bara lyckas blogga på måndagar. Skyller på att jag haft så mycket att göra med exjobbet att jag inte lyckats slita mig och blogga. Eller att jag bara tänker på det stora skrivandet hela tiden och kan inte fokusera på något annat.

Nåja, det har gått bra i alla fall. Har fått bra respons på mitt första utkast, så det är väl i princip färdigsskrivet (ska stavningskontrolleras och så) och väntar nu på respons på mitt avslutande diskussionskapitel (= det viktiga). Hoppas hoppas hoppas att det också duger så att jag kan bli klar med all text denna veckan, layouta i publisher nästa vecka och ha allt klart till den 14 februari (=dödslinje). När det är inlämnat ska det förberedas en presentation och göras en poster och den 21 februari är det opposition och sen är jag (förhoppningsvis) klar! Fy för vad jag ser fram emot det!!!!

Supermötet för en vecka sedan med alla handledare (Svante, Lotta, Ole från Danmark och Kurt från Australien) gick också bra. Fick diskuterat våra resultat och snackat lite om artikeln som det hela ska mynna ut i. Kändes schysst även om det också är lätt att bli irriterad på superforskarnas ganska naiva inställning till studentlivet. De tycker att man kan skriva dag som natt, att det är konstigt att man kan behöva jobba och att det är väldigt konstigt och nästan lite dåligt att jag inte vill bestämma att jag åker till en stor konferens i England 1-4 april eftersom jag inte har någon aning om vad jag gör då - jag kanske har jobb eller nåt... Men men, nu har jag sagt att jag inte kan åka och om det skulle förstöra hela min karriär (vilket jag betvivlar) så so be it. Måste man vara en världsfrånvänd kuf utan andra intressen och utan nån ambition om ett fungerande familjeliv för att bli forskare så är jag inte ens säker på att jag vill bli det...

Hundvakt

Björne och Vilmah är på besök och stojar runt i lägenheten. Har letat fram vad lite leksaker jag har så att de ska ha något att roa sig med men Vilmah står mest och ser uppmananade på mig och vill att jag ska kasta bollen så att hon kan springa efter, hämta den, släppa den vid mina fötter och återigen se uppmanande på mig. En lek som aldrig tar slut. Sist jag kastade den vann dock Björne så nu ligger Vilmah och surar och ser på medan Björne biter sönder hennes boll...
Lite svårt att koncentrera sig på skrivandet med andra ord. Ska kanske göra lite diagram i stället... Har fastnat lite dessutom - sitter och ska få ihop diskussionen men dels har jag inte alla D:s resultat än så då är det svårt att skriva ihop nåt, dels verkar resultaten inte peka åt det håll jag/vi tänkt. Skumt. Vet inte riktigt hur jag ska tolka det... Som tur är har vi ju möte med alla handledarna på måndag om en vecka så då får jag förhoppningsvis svar, men hade ju tänkt att jag nästan skulle vara klar då.
Jaja, det löser sig nog. Det brukar ju göra det. Inte oroa sig! Bara konstruktiva tankar! Gott om tid!

vardag

Måndag och nytt år och ny tid och man skulle egentligen komma igång med allt igen. Men icke. Idag har jag sovit mer eller mindre hela dagen. Vaknade vid åtta, åt frukost, sov i två timmar, tränade (bra!), åt lunch, sov nån timme till, läste lite, sov och sitter nu vid datorn och slösurfar. Men man måste ju mjukstarta så man inte skadar sig. Snart är det kväll - då får man gå och lägga sig igen. Skönt!

Nyår

Nyåret firades i Rättvik dit vi tog oss med flyg den 30. Måste säga att trots att jag inte riktigt gillar att flyga i onödan (miljöpåverkan osv) så var det helt fantastiskt. Så smidigt! Ängelholm-Mora en timme! Fyra timmar från dörr till dörr i stället för åtta till tio på tåg med tre byten. Hurra!
Dalarna var schysst som vanligt - god mat, mycket öl och vin, trevliga sällskapsspel och ett bra nyårsfirande. Det kom till och med snö de sista dagarna vi var där så jag fick glassa lite på stan i min polar-outfit och känna mig cool. Alltid trevligt... Fick också beställt en finfin Boda-mössa som en liten tant ska sticka till mig. Förhoppningsvis kommer den snart så att jag kan använda den innan våren hinner komma här nere. Jonas beställde en Rättviks-mössa så att vi kan dra runt på stan ihop och låtsas vara dalmasar (ja, han behöver kanske inte låtsas, men jag). Folklore äger!
Slutet av året medförde annars en del utgifter: ett par fina kängor på NoaNoas rea som jag inte kunde låta bli att köpa och sen ett par byxor på NygårdsAnnas stora rea i Garsås utanför Rättvik (kom upp på sista readagen och lyckades få dem att gå med på att stanna till i Garsås när vi ändå passerade på vägen från Mora flygplats... Man kan säga att det var tur att det var sista dagen och kraftigt urplockat...). Mycket pengar kostade det, men fint var det och i stället för att ångesta över det så tackar jag Stiftelsen Läroverksföreningen för mina fina nya plagg!

Mellandagarna

Har alltid gillat mellandagarna - det är en tid då man med gott samvete får ligga inne och slappa hela dagen! Och det har vi sannerligen gjort. På juldagen såg vi avsnittet med pingvinerna i Planet Earth och låg sen och läste, spelade spel var för sig (Jonas på datorn och jag på Playstationet) och hade det rätt bra. Annandagen såg likadan ut.
Igår fick Jonas dra sig iväg till jobbet och jag passade på att gå på stan och fixa lite saker som skulle fixas (sidenband att laga en klänning med mm). Lyckades med det och lyckades dessutom köpa en snygg svart blus på mellandagsrea. Det var dock det enda reande jag orkade med. Gick in på NoaNoa men där var så sjukt mycket folk att jag var tvungen att gå igen. Tröstar mig med att jag på söndag ska få åka till Garsås mellan Mora och Rättvik (kommer med flyget till Mora) och besöka Nygårds Annas stora lada där hon rear ut en massa kläder billigt! Sista dagen på söndag så det är nog ganska urplockat, men det kanske är ganska bra trots allt... Ska bli mycket spännande!
Idag hade jag tänkt sticka till institutionen och jobba lite, men har drabbats av storförkylningen och stannar hemma istället. Jonas ska iväg och spela spel med Niklas mfl på kvällen så jag får underhålla mig själv. Ska nog bara ligga på soffan och läsa bok. Mys.
Hoppas dock att jag tillfrisknar snart så att inte hela Rättviksresan är snörvlig och febrig. Då är man ju inte så sugen på att åka skidor... På söndag åker vi i alla fall upp och på torsdag kommer vi tillbaka. Ska bli schysst med liten tripp.

Julen...

...kom, var trevlig och försvann igen.
Julaftonen började med lite frukost och paketöppning här hemma. Fick en massa fina presenter från Jonas familj: dessertbok, roligt brädspel, biljetter till Johan Glans i april, ljusstake och raclettejärn (precis vad som saknades i vårt kök....). Dessutom gav bästa Jonas mig de två saker jag önskat mig: BBC:s Planet Earth på DVD och Tove Jansson-biografin! Superduper!
Vid lunch begav vi oss så till Åkarp, tog emot mormor och satte oss i soffan för att vänta på att resten av familjen skulle droppa in. Och det gjorde de. Snart var vi 17 personer i mammas lilla hus: jag, Jonas, mamma, mormor, Peeter, Lottie, Hilja, Ale, Tompen, Hanna, Isa, Nora, Siri, Leena, Oskar, Rut och Edit. För att inte allt skulle dra ut på sena natten höggs det in på det stora julbordet redan vid halv tre. Barnen åt fort och tittade sen på Kalle Anka vilket gjorde att vi vuxna kunde snapsa och till och med konversera lite (hör inte till vanligheterna i min familj), så det var ett perfekt upplägg. Favoriter på julbordet i år: Peeter och Lotties hemmagjorda senapssill, Jonas skinka och min egen Rosolje (röbetssallad).
Efter stort ätande och en del snapsande började det komma frågor om när tomten skulle komma så då var det dags att resa sig från bordet. Och ett tag senare (när mamma var och skjutsade hem mormor) kom han. Han var väldigt rolig och lät som Timbuktu men Edit blev skräckslagen, gallskrek och vägrade sen att vara i vardagsrummet för att hon var rädd att han skulle komma tillbaka.... De andra tyckte att han var ganska skojig och till och med Isa och Nora, som ju ändå är 7 och inte riktigt tror på tomten, var ändå inte helt säkra på om han var riktig eller inte.
Presenter delades ut och uppskattades och vi fick en massa mer än jag nånsin trott att vi skulle få (som de som följt julklappsångesten ändå vet): böcker, två muminmuggar, marimekkoservetter och -disktrasor, skivor, fina foton, lite pengar och säkert nåt mer som jag nu glömt. Var helt lagom faktiskt, både till barn och vuxna. Skönt!
Sen följde marängsvissen (har aldrig fattat detta med risgrynsgröt i vår familj) och lite senare vinet, portvinet, whiskyn och osten. Mums. Vid 23 var vi nöjda och tog sista tåget hem.
Alltså en bra jul, trots allt. Mycket nöjd!